Varför vara kvar i svenska kyrkan?
1. Därför att jag är döpt i svenska kyrkan (av min farfar som var präst i svenska kyrkan) och därefter alltid tillhört svenska kyrkan (inte döpt i Missionsförbundet som vår ärkebiskop - vem av oss är mest svenskkyrklig kan man undra!?)
2. Därför att jag tillhör en prästsläkt som varit präster (dock inte i rakt nedstigande led) i svenska kyrkan sedan slutet av 1600-talet (känslomässigt argument).
3. Därför att jag konfirmerats och levt mitt sakramentala liv inom svenska kyrkans ramar i hela mitt liv (endast ett undantag finns vad jag kan minnas: en gång när vi under vår "ekumeniska" ungdomstid en gång deltog i en ungdomsmässa i Missionskyrkan. Idag skulle jag snarast skylla det på ungdomligt oförstånd)
4. Därför att jag prästvigts i svenska kyrkan och avgett prästlöften vilka tar sikte på att man ska utföra en tjänst åt Gud och medmänniskan och det löftet innehåller inga nödutgångar utan man står fast vid det till dess att den som givit uppdraget återkallar det. (Precis som mänsklighetens uppdrag att förvalta jorden. Det gäller fram till Kristi återkomst. Vi kan aldrig säga att nu är det så illa med jorden och miljön och allt så nu kan vi skita i det)
5. Därför att just svenska kyrkan - om hon verkligen tar vara på sitt djupa, breda och i sanning katolska arv - är en av de (andligt) rikaste kyrkorna i världen. Läs gärna Bo Giertz' herdabrev där han skriver om det trefaldiga arv som svenska kyrkan äger; arvet från fornkyrkan (bibeln, sakramenten, ämbetet); arvet från reformationen (klarheten i läran om trons rättfärdighet); arvet från väckelsetiden (den personliga omvändelsen och insikten om Guds verk i omvändelsen, nådens ordning). I verkligheten är det ju så, just i denna tid, att "svenska kyrkan" med ljusets hastighet håller på att förslösa detta arv. Desto viktigare då att det finns några som vill hålla fast vid det.
6. Därför att det finns människor som behöver mig och min tjänst. Visserligen är jag fullständigt övertygad om att Gud är mäktig att sörja för dem på annat sätt om jag försvann (Gud är inte totalt beroende av en liten person) men så länge han sänder människor i min väg som låter sig andligen födas under min predikstol (i praktiken framför en obetydlig liten ambo!) och vid det nattvardsbord jag dukar och i den själavård jag kan erbjuda, då är det min kallelse att inte springa iväg som en lejd herde "när han ser ulven komma".
7. Därför att jag anser att den "svenska kyrka" som kommer till tydligast uttryck i de genompolitiserade beslutsorganen, tex kyrkomötet, inte genuint är svenska kyrkan, och att dessa beslutsorgan därför saknar verklig auktoritet, särskilt när dom fattar beslut i lärofrågor.
8. Därför att det är roligt.
9. Därför att jag högaktningsfullt skiter i om det anses att jag - pga mina teologiska övertygelser - strider mot lagar och förordningar som kommer från JÄMO eller annan statlig institution som människor hittat på. Som redan aposteln St Petrus sade på tiden det begav sig: man måste lyda Gud mer än människor.
10. Därför att jag - i likhet med aposteln St Paulus - inte kan "svika den himmelska synen".
Sammanfattningsvis: för att jag hör hemma i svenska kyrkan.
Amen! Jag kan bara instämma med dej, Tobbe. Just av dessa starka och tungtvägande skäl är jag som präst kvar i vår arma, kära kyrka.
Personligen upplever jag att min kärlek till kyrkan prövas just nu, kanske på ett djupare sätt än tidigare.
För det är inte svårt för kristna att älska kyrkan när hon strålar i all sin skönhet och ljuvlighet.
Betydligt svårare är det att älska kyrkan när lemmar börjar uppträda och tala på ett för henne främmande sätt. Och som dessutom inte värnar om alla lemmar i kroppen utan ifrågasätter varför vi "hänger kvar"...
Den här attityden känns kylig och kall. Det är som om den skulle sakna Guds värme. Vi tänker ofta att det är olikheterna som är problemet när en familj har svårt att leva tillsammans. Men olikheterna har alltid mer eller mindre funnits där. Det som saknas är kärlek och ömsesidig respekt!
Därför är jag kvar, för att Guds väg också är kärlekens väg, och för att vi kristna är kallade att älska. Vi ska älska och inte lägga ner kärleken bara för att den ännu inte har besvarats. Låt oss älska med Guds kärlek brinnande i våra hjärtan!
Bra Torbjörn! Nu fick jag provocerat igång lite raka rör. Det är så här du ska sjunga ut, människorna kommer att ha långt större förtroende för prällor som står upp för sin tro. Jag tror också att Gud kommer att upprätta den SV kyrkan, men då gäller det att det finns troende "präster" som kan ta hand om allt folk, som kommer att söka sig till kyrkorna igen.
Men om den ledning som nu styr o ställer i Sv-kyrkan, inte vänder bort från denna ofärdsväg, så kommer nog deras ämbeten att tagas bort ifrån dom.
Men så länge dom ostört får (hållas), så kommer dom att dra ner både Sv-kyrkan och er i djupaste fördärv.
Jag är inte rädd att ge mig till känna, jag är bara så slö att fylla i namnet mitt. Jag skrev ovanstående anonyma inlägg.
Varför ens gå i kyrkan över huvud taget? Ateist javisst!
Jag håller med de andra som varit positiva till redovisningen, mycket bra skrivet!
Vi behöver många fler som faktiskt bryr sig om Sv Kyrkan, och om de människor som fortfarande söker Gud där.
Det är alldeles för många i den kö, som går åt andra hållet och som består av sådana, som struntar i sin kyrka, när det börjar blåsa snålt.
Nej vänd om, och stöd sådana präster och enskilda, som fortfarande kämpar!
bra! Jag håller inte med dig i alla teologiska småsaker, jag hade redan bestämt mig för fmk, men när jag hörde att min syster ställde upp för posk och deras luddiga inställning till homoäktenskap ( även om jag inte vet hennes personliga inställning så var jag tvungen att stå kvar vid fmk. lite konflikt blev det, men vi älskar varandra ändå. Jag delar inte din inställning till kvinnliga präster, men ser inte något om det i ert partiprogram, du sköter den frågan bra. Det som är fantastiskt i tro och tolkning i svenska kyrkan är ju acceptansen av personlig tro och tolkning. Men gränser finns! tex äktenskap mellan homosexuella, det borde räckt med välsignelse! De måste ju också stå upp för tron och sluta falla undan för det sekulera samhället!
Gud och Jesus finns inte i svenska kyrkan. Jesus och gud finns där människor finns. Tron är personlig och inte kollektiv. En troende människa är troende oavsett det politiska styret. Det är vad tro handlar om. Att stå fast vid sin tro trots att det kan ge dödsstraff.
1. Döpt av min pappas bästa vän.
2. Född av pappa som gav sitt liv i kyrkans tjänst... i övrigt frikyrklig bakgrund... allmänkyrklig proterialikat.(tungan vrickar)
3.Konfirmerad.. aktiv i KU o KGF... aldrig tagit emot sakramentet i annan form förrän jag gick utbildning i själavård och tvingades till mässa med en missionspastor. Dessförinnan nekad jobb i sjukhuskyrkan vid ett tillfälle för att jag var tveksam till kommunion vid vilka tillfällen som helst...
4. Har också avgivit löften, som ifrågasatts för att jag varit ärlig om vad jag utsatts för. Lojaliteten mot kyrkan är viktigare än att påtala vad andra högre rankade personer tar sig rättigheter som...
5. Där är vi överens.
6. Kyrkan markerar med tydlighet att eftersom jag blivit utsatt och orättfärdigt behandlad är jag för all framtid skadad för livet och kan inte användas av kyrkan mer. Kyrkan behöver bara de som oskuldsfullt nya kommer in. Jag blir arbetslös.
7. Kan jag nog hålla med om.
8. Förstår jag inte alls.
9. Förstår jag. Men inser att det ännu inte känns i din plånbok.
10. Teologiskt tjusigt.
Tack kyrksyster för intressant jämförelse. Den punkt i min lista som du skriver att du inte förstår var p 8 "därför att det är roligt". Jag menar bara att jag trivs med att vara präst, att jag inte känner någon lust byta yrke så där i allmänhet. Inte djupare eller mer komplicerat än så.
P. 9: visst är det så att jag ännu inte ställts mot väggen på ett sådant sätt att det känts i min plånbok. Om jag skulle göra det, alltså ställas inför att bli av med jobbet tex, skulle jag då på någon punkt "vika ner mig" eller skulle jag ändå orka stå fast vid vad jag tror? Den som lever får se.
Torbjörn det är/var viktiga punkter du tar upp varför du älskar kyrkan.
5 Mos.3:8 "Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet."
Hans Ord säger, "är vi trolösa förblir Han ändå trogen, för Han kan inte förneka sig själv" 2 Tim.2:13. Vi måste börja focusera på Hans trohet till oss, mig och dig.
"Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." Rom.8:28.
Att vara Frimodig är att stå fast förankrad i sin tro.
"Ni har sagt: Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att gå i säck och aska inför Herren Sebaot? Nej, nu är det de fräcka som vi skall prisa lyckliga: de handlar orätt men frodas ändå, de klarar sig fast de sätter Gud på prov! Så har de som fruktar Herren talat sinsemellan. Men Herren har lyssnat uppmärksamt och låtit göra en förteckning, för att ingen som fruktar Herren och aktar hans namn skall glömmas. Den dag jag griper in, säger Herren Sebaot, skall de vara min dyrbara egendom. Jag ska måna om dem som en far månar om den son som tjänar honom. Då ska ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom."
Malaki 3:14-18
Stå fasta i tron på Guds löften. Gud har lagt sin skatt i lerkärl, och förvaltandet blir därefter! Jag har varit på OAS-helg i Lövånger delar av helgen. På avslutningsgudstjänsten lockade jag också med min mamma som är inpyrd missionare/baptist och hon tyckte gudstjänsten var underbar. Så visar sig Svenska Kyrkan när den är som bäst! Glöm inte Jesu ord nedan när ni förfasar er över kyrkans toppskikt, de hjälpte mig:
"Men ni ska inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni ska inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller ska ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." Matt 23:8-12
Vi tänker kanske för mycket som världen när vi pratar om "Kyrkans ledning". Med Jesu ord finns den bland de ödmjuka tjänare som arbetar "i tysthet", långt från maktens korridorer. Därför kan vi fortsätta vara med i förvissningen att Kristus verkar genom dem som ödmjukar sig och fortsätter att tjäna församlingen efter Kristi sinne och vilja.
Jokke låter precis som jag själv. Ställde för något år sedan frågan i kvinnoprästfrågan. Fick svar av Dig (E-post är bra). Men jag röstade på Frimodig Kyrka med glädje i förhoppning om ,att någon skulle kunna få upp SvK på vägen igen(den smala) men den behöver breddas med omsorg.
Det ser ut som staten/kulturministern kan hjälpa till,att omforma allt. Begravningsansvaret över till staten. Kulturminnesvården(kyrkorna) övertas av staten. Innebörden blir en möjlighet,att genomföra en medlemsavgift i SvK. En betalande medlem har större intresse än en enbart beskattad av att församlingslivet börjar fungera. Högkyrklig innebär kanske gammalkyrklig 30-talet?
Staten tar nog hand om vigselrätten vad det lider.
Torbjörn det är en mycket bra puff i rätt riktning detta att Du skrev!
