Prästmöte och Kyrkomöte
Men jag vill inte undanhålla kära läsarna de avslutande ytterst underhållande raderna i Dags (just nu) senaste inlägg:
"Vi hade samtal i grupp under ledning av en processledare. I mitt mycket stilla sinne tänkte jag: Kunde inte saken gällt att kläcka idéer. Då kunde processledaren kallats äggledare. Nu ska processen utvärderas. Vi ska fundera över hur fint det var att vinna ny kunskap genom att sitta och prata med varandra. Gruppen bredvid vår hade ritat av sina ansikten och satt upp bilderna på dörren. Det var precis lika pedagogiskt som i barnbarnens förskola."
Arma kyrka!
Vad ska Dag skriva kommande vecka, när kyrkomötet - sannolikt - fattar det beslut som på allvar förändrar vår kyrka? Kan inte hjälpas att jag känner en bävan inför nästa vecka. Att i en kyrka som menar sig ha Bibeln som norm för lära och liv fatta ett beslut som gör det möjligt att i kyrklig ordning sammanviga två personer av samma kön. Det är inget annat än helt obegripligt.
Är den organisation som kan fatta ett sådant beslut längre en kyrka - ens en arm kyrka?
Vår egen biskop här i Luleå stift, Hans Stiglund, hör till dem som hittills reserverat sig mot förslaget. Jag uppmanar alla kristtrogna att omsluta honom med förböner så att han förmår stå fast vid sin ståndpunkt och att han orkar med den kritik som han förmodligen kommer att utsättas för i media och på annat sätt.
Käre Tobbe,
Det är lätt att svinga svärdet i Getsemane...
Det bads också förböner emot att slaveriet skulle avskaffas en gång. Det stred ju så uppenbart mot Guds Ord.
Vi måste betänka att kärleken är lagens uppfyllelse: Är det förenligt med kärleksbudskapet att fortsätta mobba ut de homosexuella som rår för sin skapnad lika lite som de vänsterhänta? Borde inte kyrkan i stället ställa upp för de utsatta? /Jan
Dyre broder Jan!
Visst är det lätt att svinga svärdet i Getsemane... Just därför skriver jag också ganska lite om denna fråga. Att hävdandet att företeelsen "äktenskap" är något som har att göra med relationen man-kvinna, i sig själv skulle vara att "mobba ut" det tycker jag ändå är en ganska magstark tolkning.
"Kärleksbudskapet" visar sig ju framför allt i det som skedde just i Getsemane: att han som var utan synd blev gjord till synd för vår skull för att befria oss från synden.
Jag blir glatt överraskad av att du uppenbarligen (åtminstone någon gång)läser min blogg. Måste erkänna att jag inte följer din. Av tidsbrist.
Vem är det egentligen som svingar med svärdet i getsemane? Det är inte Kristi kärlek som driver fram ett beslut om enkönade äktenskap utan det är den politiska korrekthetens överstepräster som gör det. Tack T. för att du framhåller Bibln coh Jesu tydliga budskap och avslöjar lögner. Fortsätt att gå i Gärtners fotspår, var ett ljus i mörkret.Det finns en andlig död, mycket mera fruktansvärd än den fysiska döden. V
Det är ganska ointressant huruvida kyrkan ställer upp på att viga eller inte viga samkönade par (homosexuella, lesbiska). Frågan är vart kyrkan är på väg och vad som kommer härnäst. Hur mycket ska kyrkan anpassa sig till den sekulerade verkligheten vi har i sverige? Att svenska kyrkans företrädare (högavlönade)har bekänt sig till mammon vet vi redan liksom att de hierarkiskt styr de övriga medarbetarna när de (kyrkan) inte längre kan styra sin befolkning. Räcker det med att i framtiden säga att jag/vi är troende men tror på någon annan religion eller rent av på satanismen för att få ta del av det goda i kyrkan? Eller vad tror du?
Varför når många framgång under sin levnadstid men glöms bort av efterkommande generationer? Kan det bero på politiskt korrekthet eller att de inte har åstadkommit något av värde. Att de helt enkelt inte har förmågan eller är nöjda med sina positioner som ger god ekonomi (under livstiden) då de som varit del av deras framtid också nöjer sig med detta?
Nå, Jan (tack för inlägget!) - det finns faktiskt inget bud i NT om att "du ska ha slavar" eller "ve den som friger sina slavar". (En annan sak är att det då existerande slaveriet förutsätts).
Dessutom har reformviljan och välvilligheten nu nått så absurda höjder - ett milt om än välment vanvett kallar jag det - att t.o.m. du och jag (som velat öppna för viss pastoral hänsyn och anpassning) borde reagera. Vi har inte bara uppenbart hs att ta hänsyn till, vi har även alla mer eller mindre bs-ungdomar (och andra) som kyrkan nu meddelar följande:
1) Det spelar absolut ingen roll om t.o.m. den som kan tända på folk av motsatt kön (och alltså på intet sätt är "oskickliga till äktenskap" i traditionell mening) bildar familj med någon av motsatt kön eller med någon av samma.
2) Det spelar absolut ingen roll för en 5- eller 15-åring med två föräldrar om den (allt annat lika) har en pappa eller inte.
3) Det spelar absolut ingen roll för en 2- eller 12-åring med två föräldrar om den (allt annat lika) har en mamma eller inte.
4) Jesusorden i vigselritualen (från Matteus 19) kan man ha och mista - de blir ju bara tillval framöver, även för heteropar, och den (liberala präst eller halvhedniske make) som tycker att det låter lite hårt med "överge far och mor" eller "får människan alltså inte skilja åt" kan nu utan vidare spisning välja bort dem.
Om STATEN står för allt det där betyder mindre. Den må gärna införa syskonäktenskap och polygami om så önskas. (Vuxna, frivilliga relationer är svåra att förbjuda och något slags juridiskt skydd är det väl många som önskar). Men att KYRKAN under det enfaldiga mantrat "all kärlek är bra kärlek" (ja, men ska all kärlek - ens all vuxen - uttryckas direkt sexuellt?), det är droppen för mej. Jag menar på fullt allvar att Jan Sjöberg gör bort sej som präst och ungdomsledare genom att (som det synes) stödja kyrkomötesbeslutet (precis som Åke Green gjorde på sin kant genom att inte fatta att man faktiskt kan FÖDAS hs). Man ska inte göra sej dummare än man är - ens för att vara snäll.
Som jag förstår det kan Svenska kyrkan fr.o.m. 1 november inte ens stå för att Gud har tänkt något särskilt stort med kombinationen man+kvinna (att "sova med fienden" sett ur könskampsperspektiv). Det vore ju nämligen "heteronormativt".
Det handlar inte längre om pastorala undantag eller hänsyn till en utsatt grupp med en funktionsnedsättning. Det handlar om queer-teologins totala segertåg. Som Tobbe undrar jag: Kan stiftscheferna Ragnar, Hans och Esbjörn alls sitta kvar efter detta? ("...som strider mot Guds ord. Och det sker nu", skrev de). Synd bara - OM de ändå skulle avgå - att de inte aviserade det i tid. Det KUNDE tänkas ha påverkat kyrkomötet, åtminstone till en bordläggning.
Svenska kyrkan bidrar nu också till att - liksom 1 april-beslutet - fortsätta utarma vårt språk, när vi alltså inte längre har ett särskilt ord för den (inte minst ur könskampsperspektiv) uppenbart speciella familjebildningstyp som överskrider könsbarriären. Men det är trots allt inte språkvård kyrkan ska syssla med i första hand, vilket nog Esbjörn, Hans och Ragnar nu upptäckt - för sent.
