Torbjörn Lindahl

Min förmåga att vara  linslus tycks inte ha några gränser. I går var jag i Nordnytt. "Vad har han hittat på nu då?" - som en arbetskamrat lär ha utbrustit i sitt hem i april när hon hörde mitt namn från TV-sändningen i Nordnyttinslaget om OAS-helg i Gammelstad.

Inte har jag hittat på någonting. Kom bara till församlingens diakonala möteplats för att leda en andakt och sångstund i samband med tisdagslunchen. Direkt jag kom in i lokalerna möttes jag av en kamera. "Bara det inte handlar om vigsel av enkönade par", så jag, så fort Nordnytt-folket presenterat sig.

Nej det gjorde det inte, sa dom. Reportaget skulle handla om möteplatsen och lunchen. Men ur vilken aspekt märkte jag inte förrän jag såg det på webben, eller rättare förrän en av de intervjuade berättade för mig idag. Hon hade sagt att hon gick dit för att få sjunga några psalmer och för att få höra ett "Guds Ord" men det var givetvis bortklippt. Istället blev vinklingen att det handlade om folk som inte har råd köpa egen mat. Att en av de intervjuade i stort sett bara bekräftade intervjuarens frågor att "kan det inte vara så att...? visar ju att reportageteamet redan visste vilken bild dom ville förmedla. Nåja. Media skapar verklighet.

Men jag var verkligen där. Det var ingen medial vinkling. Men konstigt att jag alltid lyckas vara där där media är. Normalt har jag aldrig andakten på möteplatsen. Det sköts av andra kollegor i präst- och diakonkollegiet. Men för en gångs skulle så tyckte en kollega att jag kunde väl ta andakten istället för henne så satt hon på expeditionen istället för mig.

Och just då kom TV. Att jag aldrig klarar mig undan.