CENSUR
Som sagt, jag har inte upplevt några stora övertramp på min blogg. Likväl tror jag att den möjlighet som bloggosfären erbjuder - att snabbt och lätt ge anonyma kommentarer - bidrar till att odla en negativ "samtalston". Man kan lätt häva ur sig vad som helst, påstå vad som helst om andra, inta kritikvärda ståndpunkter eller kritisera ("sticka svärdet i") dem som har andra åsikter; för att sedan fly in i anonymitetens mörker. Jag tror i grunden att detta är negativt. Det är på alla sätt friskare om man bara skriver det som man öppet vågar stå för.
Alltså kommer jag att fr o m "om en kort liten tid" - vi säger 1 nov för att ge läsarna tid att vänja sig - att censurera, dvs plocka bort, vissa kommentarer. Om det behövs alltså.
Kommentarer som sannolikare riskerar pockas bort:
1. Inlägg där kommentatorn huvudsakligen vräker ur sig sin vrede utan att egentligen argumentera.
2. Inlägg där kommenatatorn huvudsakligen uttalar påståenden om vad jag tycker istället för att argumentera för eller berätta om sin egen ståndpunkt.
3. Anonyma inlägg
Inlägg som består av (1 eller 2) + 3 får en fördubblad chans bli raderade. Anonyma inlägg kommer inte att helt förbjudas men chansen att bli förblivande publicerad ökar väsentligen om man uppträder under fullständigt namn som tex vännen Andreas Holmberg gjort.
Kommentarer som har större chans bli kvar:
4. Kommentarer som lungt och sakligt argumenterar - även om kommentatorn är fullständigt oense med mig.
5. Roliga kommentarer
6. Med komplett namn underskrivna kommentarer**
Kommentarer som kombinerar villkoren 3 och 5 kan möjligen också ha en chans.
Generell dispens från anonymitetsförbudet (kravet på fullständigt namn) får
a) den gamle kamraten
b) Hanna
c) Ann O Nym
Dessa "har varit med mig från begynnelsen" och något av denna bloggs väsen skulle försvinna om dessa underskrifter försvann. Dessutom är dessa tre personer helt kända för mig.*** Om du inte listat ut vem den gamle kamraten är så läs de 4-5 första inläggen på denna blogg inkl kommentarer; Hanna är ju känd genom att jag länkar till hennes blogg; Ann O Nyms identitet avser jag att inte avslöja. Läsarna får själva försöka lista ut den. Litet tips: den som hjälpte mig avslöja hemligheten var kollegan Anna-Stina.
* jag har den sången i huvudet efter det att jag lyssnat på det videoklipp som laestadian länkade till i sin senaste kommentar. Tack för det!
** jag står själv för vissa åsikter som det ibland kan kosta en del att bära. Jag tycker att det är "rättvist" att mina kritiker och opponenter också vågar träda fram lika öppet som jag
*** även ett antal andra kommentatorer är kända för mig såsom suppleanten, Father Brown, "syster", Lelle i Luule, pedagogen m fl, möjligen även Kyrksyster. Sigrid L har avslöjat sitt namn i mail till mig, men jag har glömt det och jag tror aldrig vi träffats.
Nog är det tråkigt att sådant här ska behövas. Fast verkligheten är ju som den är... Personligen har jag svår "allergi" mot att bli censurerad då jag alltid gör i mitt tycke det yttersta för att sakligt, om än ibland hetsigt, argumentera med mina diskussionspartners. Om jag då har lagt ned lång tid på att skriva ett inlägg och det "ryker" på för mig obegripliga grunder så blir jag inte världens mest positiva person för att uttrycka det extremt milt, haha! Jag känner mig också redan placerad i "risk-för-censur-facket" när jag med de bästa avsikter ställde frågor som tydligen inte borde ha ställts (offentligt iaf) ;-)
Så har det så gått hithän*.
Jag har länge undrat när du skulle dra i handbromsen och stävja att anonyma (inte Ann O Nym) kapar din blogg för inbördes käbbel. Tror du gör rätt och är djupt rörd över att jag tilldelats "bloggolistisk immunitet" eller vad det skulle kunna kallas. Detta hade i och för sig inte behövts eftersom jag ju alltid med råge fyller dina kriterier 4, 5 och 6. Eller? ;-)
* Finns det ordet
Glömde en sak. Du skulle, om du för andra läsare en liten stund vill behålla den kittlande spänning det innebär att undra över vem din gamle kamrat är, kunna ge länken till min blogg just namnet "den galne" - förlåt "gamle" - "kamraten".
Den galne passar alldeles utmärkt som epitet på den gamle så sätt du det som länknamn.
Han är ju det... i positiv bemärkelse
Känner mig nästan lite märkvärdig som räknas strax efter er andra "kändisar" som skriver här. Ska försöka sköta mig. Hamnar nog mest under punkten 5 och sedan under nån avdelning med teologiska underfundigheter.
Jan!
Läs igen vad jag faktiskt skrev. Jag skrev att missbruket INTE varit så stort på min blogg att det ensamt skulle föranleda denna åtgärd - värre avarter finns i betydligt större utsträckning på annat håll. Den viktiga insikten för mig: den allmänna möjligheten (som finns överallt) att utan namns nämnande kunna kommentera och debattera vad som helst, bidrar till att odla en olycklig attityd. Jag vill istället bidrga till bortrensandet av densamma genom att inte bidraga med mark för dylik odling.
Vad jag kan minnas har du ingen anledning känna dig personligen träffad av mina ord. Din fråga var på intet sätt otillåten. Det är bara jag som själv väljer vad jag vill svara på.
Kommentering kanhända kommer kräva komplett kyrkvärdskännedom? Kamraten känner kyrkvärden. Kamraten kunnat knysta kommentatorsnamn? Kan kanske klargöras kommande Konsumbönehusmöteshelg. Klarade kriterierna?
Kära kyrkvärd.
Kryptiskt knäppt kul!
Kyrkvärd kommenterar bemästrar (o)bestridligt bedömningsgrunderna.
bönochbotbyggnadsvärdskännedom besitter bloggkommentatörer borta bojn.
bästis beljuder bara bloggaren.
Vad trevligt att jag hör till din bloggs väsen... Blir rörd :-)
Visst gör det ont när knoppar brister - varför skulle annars våren tveka, varför skulle annars anonyma människor i bloggosfären gång på gång vara så veka?
Jag - fast ni behöver ju inte ta mig på allvar eftersom jag inte skyltar med mitt namn (som f ö betyder "Den stridbara Kristinnan")- genomgick en omvändelseprocess där resultatet blev att jag bytte åsikter om nästan allt. Jag vågar påstå att tillgången till den fria och spretiga bloggosfären bidrog till det - dels för att jag fick en annan bild av sådana som media svärtar ner - t ex Dig, Torbjörn. Dels för att jag (som tämligen ensam om mina åsikter i vardande i min bekantskapskrets) fick chansen att "provtycka" lite för att se om det var möjligt. UTAN ATT BEHÖVA STÅ FÖR DET! Icke desto mindre kan jag stå för det idag, men om det varit krav på att skriva under med namn hade förmodligen resultatet blivit att jag inte haft möjligheten att prova mina argument, vilket gjort det svårare att kliva fram direkt i snålblåsten, speciellt som vem som helst kan läsa det man skriver på internet. Kanske hade jag diskuterat saken med mina gamla vänner som tyckt att jag var knäpp och sedan bytt ämne och använt hela sin arsenal för att få mig tillbaka in i fållan igen.
Nu är vi i ett läge när många är frustrerade och ledsna. Jag försvarar inte brottsliga handlingar - det måste givetvis bloggägaren förhindra. Men i övrigt: Är det verkligen bättre att vederbörande grälar med sin make/maka istället för att skrika ut sin frustration i bloggosfären - kanske träffar den ändå med större sannorlikhet rätt personer då. Om det stör ens sinnesfrid med hårda ord är det väl bara att låta bli att läsa. Censur tenderar att göra de ilskna ännu mer självömkande och övertygade om att de är utsatta för en konspiration av något slag vilket gör att deras ilska och bitterhet snarare ökar än minskar. Dessutom ska man komma ihåg att alla inte har ett sådant ordförråd och en sådan förmåga att uttrycka sig i skrift att de kan argumentera i långa haranger och sätta ord på sina innersta känslor och övertygelser på ett sådant sofistikerat sätt att alla måste tro att det de säger är klokt och väl genomtänkt. Därför riskerar en sådan censur du pratar om i större utsträckning drabba den som skriver "knulla folk i röven" än den som skriver "leva ut sin homosexualitet" även om de tänker på samma sak när de skriver det. Visst har de senaste dagarnas mediedebatt om Dag Sandahl visat att ordval har betydelse, men det är likafullt viktigare att alla kan delta i debatten efter förmåga. Vi måste försöka att "tolka allt till det bästa" även i bloggkommentarerna.
Nu är det bäst att jag poster detta före 1 november!
Vi får väl se hur det blir efter 1 nov
Tobbe:
Du skrev: "Vad jag kan minnas har du ingen anledning känna dig personligen träffad av mina ord. Din fråga var på intet sätt otillåten. Det är bara jag som själv väljer vad jag vill svara på."
Utmärkt! Då har vi utredd det på ett sätt som fredar mig och mitt samvete, samtidigt som det ger mig fler referensramar för din definitioner av vad som är "passligt" :-)
Stavade lite kasst i förra inlägget... "utrett" resp. "dina" skulle det stå, inte "utredd" resp. "din" ;-)
Jag vill inte skylta med mitt namn offentligt. Jag vill inte bli diskuterad och få mina åsikter vägda och mätta vid olika människors frukostbord - kanske mina barns klasskompisar får med sig dessa "åsikter" till skolan....Och ja, jag vet att det förekommer. Jag lever i en konservativ bygd och sticker ibland ut åsiktsmässigt. Detta har mina barn fått uppleva. Jag vill för den skull inte tystas. Så jag skaffade ett "alias" via Hotmail. Visst, för vissa kan det upplevas som fegt. Handlade det bara om mig så skulle jag högaktningsfullt strunta i att vara anonym men då vi i familjen erfarit hur "kristna" ibland hanterar det andra tycker har jag valt denna modell.
Poängteras bör att jag inte är otrevlig i mina inlägg, bara lite debattsugen :-) .
Jag håller dock med om att kommentarerna ibland - alltför många gånger - blir otrevliga. Så städa du, och städa ut mig om du vill nu då du vet att jag inte heter Anna-Karin.
Det är svårt när våra ord studsar fram och tillbaka mellan skribenterna och "citeras" med egna ord.
Ann-Karin håller med mig om att kommentarerna lätt blir "otrevliga". Men det uttrycket har jag nog inte själv använt.
I vart fall respekterar jag ditt val att uppträda som du gör. Jag har inga synpunkter på det. Min egen linje har dock alltid varit att uppträda helt öppet eller inte agera alls.
Endast en gång i mitt liv har jag medverkat i en anonym insändare. Det var när jag var med i redaktionen för ett församlingsblad. Vi tänkte då skapa en insändarsida där folk skulle kunna framföra synpunkter och ställa frågor - under signatur om man så ville. För att få igång sidan var vi i redaktionen tvungna att fejka en insändare med signatur. Men vi fick inte igång debatten ändå så vi la ner projektet. Men det var för länge se´n, så länge se´n. Därefter (och före) har jag aldrig skrivit annat än med öppet namn. Jo, jag måste erkänna ytterligare en synd (värst vad samvetet börja svida nu då!): en gång under signaturen "Lappen" på Dag Sandahls blogg. Men det är hans smeknamn på mig. Den enda präst han personligen känner i nordligaste norrland.
