Att svinga svärdet i Getsemane...
Alla läsare känner väl till berättelsen om när Jesus fängslas i Getsemane, hur lärjungen och aposteln Petrus då tänker hjälpa till i kampen för den goda saken, tar sitt svärd och hugger till i mörkret, åstadkommer inget av det han önskar - Jesu befrielse - istället skadar han bara en tredje person, i sammanhanget kanske i princip helt oskyldig.
I den andliga tradition som i början av mitt unga vuxenliv på ett förblivande sätt påverkade mig - och jag tror att Jan hört uttrycket i samma sammanhang som jag - så användes denna berättelse som ett sätt att förklara och tolka vissa andliga skeenden. Det gäller framförallt när en ivrig kristen är överdrivet nitisk för något som han/hon upplever som viktigt men på ett sätt som inte gagnar saken utan bara blir till skada. När man pratar i "nådens-ordning-termer" så är ju detta ofta den väckta människans beteende. Hon som insett allvaret, eller nödvändigheten, eller kompromissernas omöjlighet, eller äntligen ska det bli allvar eller nu ska jag inte svika längre eller vad det nu är, och så tar man i så att - om än man inte själv spricker, så i vart fall så att - andra drabbas. Det blir andra som får bära de negativa konsekvenserna av det egna andliga beteendet mer än att man själv är den som bär lidandet för Kristi skull. Hur många har inte erfarit detta svärdsvingande i Getsemane! Jag tror att många av vårt lands s.k. Guds barnbarn som vänt både Gud och olika väckelsetraditioner ryggen i själva verket har råkat ut för just detta mer än att dom mött verklig levande kristendom.
Särkilt farligt blir detta svärdsvingande när det sker för andras skull. När man drabbas av nitälskan för att få ryggen fri i förhållande till andra kristna. Hur många finns det inte som tex håller sina barn i "Herrans tukt och förmaning" inte därför att man själv vill vara så sträng utan för "vad ska dom kristna säga om..." Att på olika sätt reagera s a s "å andras vägnar" (eller att "vara kristen på entreprenad", som Dag Sandahl en gång uttryckte det) är den absolut farligaste formen av kristendom. Det blir ett fullständigt okontrollerat svärdsvingande i mörkret.
Att ett sådant förödande svärdsvingande skulle kunna kunna förekomma också i debatterna i den fråga som nu är aktuell - kyrkligt äktenskap mellan personer av samma kön - det håller jag för mycket troligt. Jag kan bara till min tröst betänka att jag för en tid sedan, helt oplanerat, fick vara en stunds vittne till ett samtal mellan två uppenbarligen goda vänner men i denna fråga helt oeniga personer. Det går att samtala i dessa frågor utan att Getsemanesvärdet ska behöva svingas.
I övrigt hänvisar jag till min kommentar igår kväll till föregående inlägg.
Samtidigt måste jag till sist få påminna om att varje gång vi tycker oss ana ett svärd i det andliga sammanhanget så är det inte med säkerhet det fåfänga Getsemanesvärdet som svingas. Det kan vara det skarpa och tveeggade som enligt den syn Johannes fick se utgick ur Jesu mun (Upp 1:16). Det heter också "ve den som inte blodar ner hela svärdet i Herrens arbete" (Jer 48:10) och "Saul, Saul...det är dig för svårt att spjärna mot udden" (Apg 26:14).
Se kommentar till mitt förra inlägg "Prästmöte och kyrkomöte" skriven av min mångårige vän (och under en tid även min chef) Jan Sjöberg.
Alla svärd som slungas ut beror på fåfänglighet enligt dig. Jag (Torbjörn) tror att jag fortfarande har någon kristen med mig som jag kan klaga på om det går åt helvete för mig och för mina närmaste. Är det så enkelt att vara präst? Jesus sade att jag är inte av denna världen och jag tillber inte mammon/kapitalet vilket du och dina gelikar gör öppet eller dolt.
Anna, ser du inte att Torbjörn också talar om ett riktigt och rätt "svärdssvingande"? Som inte beror på "fåfänglighet".
Fortsätt du frimodigt påtala dumheter, Torbjörn (även på den konservativa kanten, Dag är väl inte alltid så klarsynt och det BEHÖVS pastorala förhållningssätt till ex.vis Caster Semanya och hans/hennes likar). Det var bra det du skrev om både svärdssvingande i Getsemane OCH den alldeles riktiga användningen av Andens svärd (som alldeles ofrånkomligen sårar någon, även det).
Till det mest störande i denna debatt hör inte, menar jag, de mest upphetsade på var sin sida, utan de förment lugna och visa som "sitter still i båten" (jfr kh Stefan Nilsson som i veckans KT kallade äktenskapsfrågan en skitfråga) och tror sej klara sej undan ett öppet ställningstagande. Äktenskapet är en viktig fråga - eller kalla det val av livskamrat - som INGEN kan eller ska sopa under mattan. I DET avseendet är jag och Rfsl helt överens.
Glöm inte att det var J.S som svingade svärdet först.
Vad hädne förresten i D
Fortsättning på föregående inlägg....
Vad hände förresten i Dalarna i våras?
Vem provocerade vem? Vem var det som började svinga svärdet i getsemane?
Stackars, stackars svärdsvingar Jan.
Heja Torbjörn, du må vara hur ålderdomlig som helst. Men du är en kristen människa. Och det är det som räknas.
