Religionsblandning
Efter kyrkkaffe hos mina föräldrar så for sonen och jag ut till Örnäset. Där hann vi få oss en bit mat i bönhuset (kyrkan i Konsumbutiken) innan det var dags för eftermiddagens sista predikan. Texten var från Joh 20 om Jesu möte med aposteln Tomas en vecka efter påskdagen. Skälet till att jag for dit var egentligen att jag lovat medverka i nattvardsgudstjänst* i kyrkan kl 17, ledd av gode vännen och numera kollegan Roland Wälivaara. Han talade i beredelseordet över några verser i Hebr 12: "Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på...Nej, ni har kommit till Sions berg..." Underbar text. Jag påminns att jag själv höll en (som jag själv bedömer det) inspirerad predikan över den texten i Avans Missionshus en av de första allhelgonehelgerna av mitt prästliv. 79 el 80?
Alltså har jag idag varit med om två mässor i svenska kyrkans ordning, ledda av präster i svenska kyrkan, samtidigt varit med i EFS-gemenskap och sedan i laestadiansk dito. Detta är, kära vänner, den stora styrkan och den underbara gåvan med den öppna folkkyrkan** svenska kyrkan. Att här ryms olika riktningar och inomkyrkliga grupper som kanske inte har så mycket med varandra att göra, men som ändå kan känna samhörighet i samma yttre kyrka och dela samma sakrament. Tänk om kyrkan skulle splittras upp i olika små "frikyrkor". Dom skulle inte ha något alls med varandra att göra. Och vi präster skulle behöva välja vilken av falangerna vi skulle höra hemma i och dom andra skulle vi helt tappa kontakten med.
Det finns ett stort värde i Kyrkan. Vad synd om det skulle förspillas.
* helt oplanerat lyckades jag få hela, eller åtminstone en stor del av, församlingen att stå upp under nattvardsbönen. Kanske berodde det på att jag satt på första bänken klädd i vita prästkläder och därför dominerade agerandet.
** jag menar bestämt att begreppet den öppna folkkyrkan i grunden är något positivt även om många partier och politiker har förvanskat begreppet och tagit det som intäkt för diverse ofog
Som jag aviserat i tidigare inlägg så avser jag fr o m idag att hålla lite mer koll på kommentarer på bloggen. Alltså: jag läser dom först innan dom publiceras:
1. Skriv helst under med hela ditt namn
2. Kommentarer som är mer präglade av ostrukturerad ilska än argumentation riskerar strykas
3. Kommentarer som är roliga eller annars helt oförargliga har viss chans slinka igenom utan komplett namn (tre personer har generell dispens från namnkravet) Ungefär så. Du lär väl märka.
PS. Jag bestämmer mig för att även Kyrkvärd - var han nu befinner sig får dispens från namnkravet. Det beror på att han var först med sina lustiga signaturer på min gamle kamrats blogg och jag kan ju inte förstöra dens blogg som varit min lärare i denna ädla konst.
Håller med om din slutkläm. Det är viktigt att inte splittras, "så att världen skall tro".
Jag stod klar för avresa när du kom till mat, dottern skulle öva körsång kl.18.
förstöra och förstöra... det skulle väl vara om varaderon fortsätter fördärva läsförståelsen
Kul med Stefan! Hans konferenspredikan i Skellefteå - om Jesus som Lamm och Lejon - var alldeles utmärkt (finns utlagd på EFS´ hemsida). Hoppas att han själv också som missionsföreståndare i någon mån ska kunna gestalta dessa Jesus´ båda sidor.
Men du! Vad är det som gäller fr.o.m. 1 november egentligen? (Somnade när jag la barnen, så jag är lite för pigg för att sova just nu :o). Vigselordningen på Svenska kyrkans hemsida har ju återvänt till att göra Jesusorden i Matteus 19 till frivillig läsning, trots att Anders Wejryd i DN 22/10 sa att de skulle fortsätta vara obligatoriska fastän i "rättat" skick ("man och hustru", "far och mor" och dylika heteronormativa gräsligheter skulle bytas ut mot "makar" och "par" eller nåt). Nu tycker jag visserligen att det är bättre att utesluta Jesusorden om äktenskapet än att förvanska dem, men båda sakerna är ju fullkomligt orimliga i en kristen vigselritual! (Vad säger det om Svenska kyrkan?).
F.ö.: vet du som teolog varför NT81 i motsats till nästan alla översättningar i världen har uteslutit ordet "kött" i Matt. 19:5-6? Ordet tycks mej viktigt för att inte "förandliga" föreningens innebörd för mycket - och för att visa att Dag Sandahls vulgära yttrande har saklig relevans: på vilka sätt kan två män fogas samman till "ett kött" och kan man säga att det då är Gud som "sammanfogar" och Herren Jesus som inspirerar och välsignar? (Huruvida två kvinnor alls i någon mening kan sammanfogas fysiskt lämnar jag därhän åt expertisen; den gode Jesper Svartvik brukar ju uttala sej om vad som är anatomiskt omöjligt och inte).
F.ö.: det allra mesta i ett homosexuellt parförhållande är givetvis - som jag skrev tidigare - helt okontroversiellt (t.ex. att äta frukost med någon man älskar, som Lars Gårdfeldt först nu tror sej ha fått kyrkans välsignelse att göra). Men det är inte det frågan gäller. Tyvärr alla pryda liberaler och konservativa, så handlar frågan faktiskt om sex...
Jo, om jag skulle motivera förra inlägget, och koppla det tydligare till det du skrev, så känns dagens äktenskapsdefinition lite som religionsblandning i en betydligt negativare mening än din bloggtext om rosenianism/laestadianism ger uttryck för. Som ett ytterligare steg in i den gnosticism Anders Nygren varnade för i samband med ämbetsreformen 1958.
Gnosticismen var ju, vad jag förstår, på ett plan "hyperandlig" och sexfientlig - men den kunde också (eller har jag fel?) ibland ta sej rätt råa fysiska uttryck med motiveringen att kroppen ju ändå bara hörde till Demiurgens domän och därför inte var så viktig att ta hand om på rätt sätt. (Jag vet inte hur Korpelarörelsen resonerade, i den mån det fanns någon filosofi/teologi alls bakom dess urartning?).
F.ö.: legitimerade Stefan H. äktenskapsdeformen genom att predika i Domkyrkan utan att nämna den? Och har ni präster fått något biskopsbrev från Hans efter kyrkomötet? Låter han deformen implementeras i sitt stift? (Orimligt egentligen med tanke på vad han skrev i reservationen, men polaren Ragnar ger efter och skriver "ett brev utan vägledning", som en av min församlings präster formulerade det i onsdags när han läst den s.k. informationen).
Jo, det heter EFS-förening. På de flesta ställen. EFS är ju en spretig företeelse och på flera håll i landet tror jag man kallar sig församling. Själv tänker jag vara med i en förening tills min församling slutar vara min församling, då får EFS-föreningen bli min församling. Om det inte hunnit bildas husförsamlingar innan dess
Till några av de frågeställningar Andreas tar upp:
1. Vad gäller bibelordet Mt 19 så blir det nu frivilligt i vigselritualet. Ingen ändring i själva bibeltexten. Det förutsätts väl att det ska läsas vid vanliga vigslar (av man-kvinna) men eftersom det även för sådana situationer innehåller rätt "hårda" ord om att det som Gud sammanfogat "får människan inte skilja åt" så gissar jag att många präster kommer att välja bort dem.
2. Ja, visst är det en religionsblandning i svenska kyrkan idag (men på ett annat sätt än jag skrev i mitt inlägg). När jag för några år sedan lyssnade till KG Hammar och hans sätt att tala om uppenbarelsen och sanningen (det finns ingen Sanning med stort S utan alla har sina egna små postmoderna sanningar) då tänkte jag att Hammar har inte bara en annan religion utan t o m en annan typ av religion. Han befinner sig inte ens inom gruppen uppenbarelsereligioner till vilka även judendom och islam hör.
3. Nej, biskop Hans har bara skickat ut ett brev om hur den nya regeln ska hanteras. Jag har nog väntat mig att han på något sätt även i stftet skulle offentliggöra sin reserverande hållning.
4. Huruvida Stfan H "godkände " den nya situationen genom sin blotta predikan i Domkyrkan då han ej talade emot den - det kan man diskutera. Jag har själv ofta värjt mig mot att man automatiskt skulle drabbas av "guilt by assoc1ation" bara för att man är med ett ett visst sammanhang, men onekligen tror jag det kan vara viktigt markera. Det finns en stor risk för "den som tiger han samtycker", särskilt när en fråga är "färsk". Därför omtalade jag också i min kyrka min hållning vid kyrkkaffet i lördags.
Sigrid L!
Förening, ja. Det är något med detta som gör att jag har så svårt med EFS. Förening, jag säger då bara det. Ändå är det på något sätt principiellt rätt för om kyrkoförsamlingen är församlingen så kan man ju egentligen inte vara med i två församlingar. Så hur man än vänder sig så har man någon kroppsdel bak.
Tack, Torbjörn! Tack för raka svar trots att jag "spretade lite" i relation till din bloggtext. Jag kunde förstås ha skrivit enskilt, men jag tycker frågan är av allmänt intresse.
Jag är orolig för EFS och Hans S. Man kan inte ta avstånd bara i reservationer före ett beslut - man måste sedan i ord och handling visa om det verkligen är en samvetsfråga eller en mer fri sak där man lojalt kan följa majoriteten. ("Handling och bön må bli ett" som du Torbjörn varit inne på flera gånger). Är det ingen samvetsfråga för Ragnar, Hans och Esbjörn så är det ingen avgörande fara på taket - men ÄR det en samvetsfråga och stiftschefer m.fl. handlar mot sitt samvete, då står de ju i stor själafara. Samma sak gäller ju också oss "gräsrötter"; det är nog, som du säger, viktigt att SNABBT och TYDLIGT visa var vi står - också efter den 22 oktober - för annars slår "den-som-tiger-samtycker-regeln" till.
Därför är jag glad att jag med mycket vånda tydligt och offentligt gick ut med min ståndpunkt i oktober - trots att jag troligen nu blir betydligt mer svåranställd som kantor. Jag misstänker starkt att kyrkomötet i det tysta återinfört kyrkotukten (bra i o f sej, men varför släppte de bekännelsetrognare den?) och att det nu inte är OK att vara lika öppet kritisk till Svenska kyrkans äktenskapssyn som liberalteologerna var före den 22 oktober...
Vill du hellre ha ut oss ur kyrkan? Så vi kan bli församlingar?? Antar att jag skämtar lite, men ändå. Skulle vi kunna utöva någon positiv influens på sv. kyrkan då?
Visst har du rätt Andreas: om man inte låter sina ord bli förankrade i någon slags verklighet så är det lätt att man sakta men säkert överger dem.
Jo, vi heter EFS föreningen i Luleå eller egentligen EFS missionsförening i Luleå. Detta hindrar inte att en del av medlemmarna kanske för det säger EFS församlingen. Jag kunde tyvärr inte själv vara med i domkyrkan eftersom jag predikade på Gudstjänst i Prästholm utanför Råneå.
Andreas, nytt ord du skapade: äktenskapsdeformen. Jag ser ju att "d" och "r" ligger under varandra (på tangentbordet). Om samma sort ligger under varandra, då får man kanske en deform...? (Ursäkta, jag kunde inte låta bli att skämta om denna allvarliga sak)
Kollegan Magnus (tillika min yngste sons konfirmationspräst) bland läsarna! Nu blir jag nervös. Det blir jag alltid när jag inser att det finns livs levande människor bland läsarna och ännu värre när jag känner dem. Då måste man nämligen börja fundera på vad man skriver. Omedelbart rannsakar jag mitt samvete: har jag skrivit något negativt om EFS? Hoppas inte.
Kan dock (utan värdering) konstatera att EFS (och tillhörande fromhetstyp) nog är den vitaste fläcken på min personliga andliga karta. Laestadianismen har jag varit betydligt mer involverad i, högkyrkligheten är jag starkt påverkad av, den karismatiska rörelsen (i realiteten OAS) är jag engagerad i. Men EFS? Kan trösta läsarna med att jag alltid läser Rosenii dagbetraktelser när jag sover över i min kyrkstuga. Min personliga EFS-brist till trots så var jag nog uppskattad som förkunnare även av EFS-arna i Nederluleås byar på tiden det begav sig.
Puh! Efter detta försvarstal: välkommen (som en av mig känd) läsare och kommentator, Magnus!
Ja, hej Magnus! Hälsa din hustru som jag gick 7 år i samma klass som (åk 3-9).
Angående EFS och Stefan Holmström: såg i stiftschefens almanacka att han skulle ha ett ingående samtal med Stiftelsens nye missionsföreståndare efter 1 november-högmässan. Jag gör som C S Lewis säger att man kan göra även i efterhand ("förrän de ropa skall jag svara"): ber att samtalet ska bli välsignat och göra de båda ledarna mera frimodiga (istället för tvärtom)!
Tack Torbjörn för ditt välkomnande och Andreas för din hälsning till min hustru. Jag har utfört den nu.
