Idag

Alltså ikväll torsdag 26 november kl 19 håller jag ett föredrag i församlingshemmet i Boden om bikten. Det blir till stora delas samma sak som jag haft som seminarium på några OAS-möten, bla på Pite havsbad och sedan i Skövde (tror jag) och sedan har jag hållit det en gång i några av våra fortsättningsgrupper på våra alpha-kvällar i församlingen. Jag minns t o m att min gamle kamrat - på den tiden han var församlingspräst i Älvsbyn - kallade mig att hålla ett föredrag om själavård, och då talade jag en del om bikten så redan där började min karriär som biktföredragshållare. Nästan varje gång jag hållit detta föredrag/seminarium så kommer det folk efteråt och uttrycker att man "nog egentligen skulle behöva bikta sig" men vågar ej ta steget och i många fall betyder det att människor kommer till skott när dom ser möjligheten.

Min absoluta tro är att många kristna skulle må bra av att bikta sig. Att dom inte gör det beror på att dom inte förstår vilken stor välsignelse det är. Som jag tror att jag tidigare skrivit (i vart fall brukar jag säga det): många kristna har så vant sig att gå med en allmän otillfredskänsla att dom tror att det är det normala kristna tillståndet. Dom anar inte möjligheten att vara fri.

På lördag skulle vi i Örnäsgården haft en mycket intressant träff kl 14 med en biskop från Liberia. Han skulle ha berättat om hur kyrkan jobbar i försoningprocessen efter inbördeskriget. Tyvärr blir det inställt eftersom sagde biskop med sällskap inte fått visum för resa till Sveriga. Så ni som sett annons och tänkt komma: ni får använda lördagseftermiddagen till något annat vettigt.


Kommentarer
Postat av: Jan Andersson

Om du med bikt menar att ångra sina synder och få dem förlåtna så är det väl inte bara "många" kristna som skulle må bra av att bikta sig, utan precis varenda en? Är det inte precis så vi som kristna är kallade att leva, dvs att lägga bort vår synder allteftersom de hinner ikapp oss? Och då även att få förlåtet de synder vi är medvetna om med deras rätta namn och de andra mer allmänt i Fader Vår o.d. När så är skett så har ju Gud lovat att de är "nedsänkta i nådens bottenlösa hav", dvs t.o.m bortglömda av honom själv.

2009-11-26 @ 13:40:29
Postat av: Tobbe

Självklart har du helt rätt, Jan. jag tänkte bara att jag vet att det finns många som bär det kristna namnet men som aldrig lärt sig leva i omvändelsen och förlåtelsen på det sätt som det innebär att konkret bekänna sina synder och få förlåtelse. Att dom kan leva utan detta tror jag beror på att dom inte anar välsignelsen.

2009-11-26 @ 22:47:16
Postat av: Per-Eric Simma

Men är ni inte lite för försiktiga nu?

Är inte det rätta svaret att det inte bara är ett kall, utan att det är ett minimikrav, för att ens kunna "överleva" som Kristen?



/Per-Eric

2009-11-26 @ 23:04:21
URL: http://pesimma.blogspot.com
Postat av: Tobbe

Kanske är det i praktiken så men ytterst finns bara ett minimi-"krav" och det är TRON. "...var och en som tror på honom skall icke förgås utan ha evigt liv".

2009-11-26 @ 23:11:11
Postat av: Jan Andersson

Per-Eric, tycker du märker ord lite väl mycket nu ;-)

2009-11-27 @ 08:12:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0