Idag
Min absoluta tro är att många kristna skulle må bra av att bikta sig. Att dom inte gör det beror på att dom inte förstår vilken stor välsignelse det är. Som jag tror att jag tidigare skrivit (i vart fall brukar jag säga det): många kristna har så vant sig att gå med en allmän otillfredskänsla att dom tror att det är det normala kristna tillståndet. Dom anar inte möjligheten att vara fri.
På lördag skulle vi i Örnäsgården haft en mycket intressant träff kl 14 med en biskop från Liberia. Han skulle ha berättat om hur kyrkan jobbar i försoningprocessen efter inbördeskriget. Tyvärr blir det inställt eftersom sagde biskop med sällskap inte fått visum för resa till Sveriga. Så ni som sett annons och tänkt komma: ni får använda lördagseftermiddagen till något annat vettigt.
Om du med bikt menar att ångra sina synder och få dem förlåtna så är det väl inte bara "många" kristna som skulle må bra av att bikta sig, utan precis varenda en? Är det inte precis så vi som kristna är kallade att leva, dvs att lägga bort vår synder allteftersom de hinner ikapp oss? Och då även att få förlåtet de synder vi är medvetna om med deras rätta namn och de andra mer allmänt i Fader Vår o.d. När så är skett så har ju Gud lovat att de är "nedsänkta i nådens bottenlösa hav", dvs t.o.m bortglömda av honom själv.
Självklart har du helt rätt, Jan. jag tänkte bara att jag vet att det finns många som bär det kristna namnet men som aldrig lärt sig leva i omvändelsen och förlåtelsen på det sätt som det innebär att konkret bekänna sina synder och få förlåtelse. Att dom kan leva utan detta tror jag beror på att dom inte anar välsignelsen.
Men är ni inte lite för försiktiga nu?
Är inte det rätta svaret att det inte bara är ett kall, utan att det är ett minimikrav, för att ens kunna "överleva" som Kristen?
/Per-Eric
Kanske är det i praktiken så men ytterst finns bara ett minimi-"krav" och det är TRON. "...var och en som tror på honom skall icke förgås utan ha evigt liv".
Per-Eric, tycker du märker ord lite väl mycket nu ;-)