Högen växer

Alltså högen av olästa böcker. Och då menar jag inte allla dom som jag ägt i åratal - i vissa fall i årtionden - och som jag redan olästa sorterat in i olika bokhyllor. Nej, jag menar dom som jag har en verklig avsikt att läsa inom överskådlig framtid. Dessa böcker lägger jag på den stora skänken till vänster i vardagsrummet vilken jag genom min mor fått ärva av min morfar och mormor. Under några år hade vi den i villan på Stadsön som vi hyrde av Nederluleå församling, sedan när vi flyttade till Porsön så tyckete vi inte att vi rymde den så då tog mor och far tillbaka den i några år, sedan började det ju glesna på barn härstädes och följaktligen även på vissa möbler så då kom skänken hit igen. Inuti är den full med porslin, dukar, fotografier och stearinljus + mm och div. Men en av dess väsentligaste funktioner är alltså att bära de travar av böcker som jag avser läsa. I den väntans traven ingår f n:

1. Jan Guillous memoarer. Den boken köpte jag redan i september på Arlanda när jag var på väg till Österbotten för kyrkhelg i Karleby efter första kyrkomötessessionen. Då köpte jag samtidigt Åsa Larssons senaste Till dess din vrede upphör vilken är hennes bästa tycker jag. Den slukade jag omedelbart, men Guillou hamnade på efterkälken. Nu har jag dessutom blivit lite sur på honom eftersom man läste i Expressen att han varit KGB-informatör och det drog (temporärt) ner intresset för boken, men jag lär snart ta itu med den. 

2. Göran Skyttes båda böcker: Omvänd och På väg. Dom har jag fått av min mamma efter det att hon läst dem (och pappa, gissar jag, han slukar allt i bokväg på nolltid).

3. Hittills de tre första delarna av en serie om fem med dagboksanteckningar från finska fortsättningskriget. Dom köper jag från den enda bokklubb jag är med i: Svenskt militärhistoriskt bibliotek.

4. En serie om tre böcker (nyligen utgivna av Artos) med utdrag ur predikningar/ bibelutläggningar av kyrkofäderna, valda på ett sådant sätt att det täcker nuvarande evangelieboks texter. Det är ju inte böcker man sträckläser på samma sätt som de ovannämnda, snarare kollar man ju in dem i samband med predikoförberedelse eller använder dem som andaktsböcker. Givetvis har jag redan använt dem på det sätt jag brukar med böcker av andligt slag (särsklit om dom är vackra, vilket dessa är):
a) lukta på dom. Vad gäller nya böcker är jag klart som en Ferdinand med blommorna!
b) kyssa dom, det gör jag annars bara med Bibeln och Tidegärden
c) förstrött bläddra i dom och läsa några korta valda stycken på måfå.
Därmed upplever jag att jag insupit det väsentligaste innehållet och böckerna kan förpassas till lämplig bokhylla.

F.ö var det lite spännande att hämta ut dem. Jag fick för någon dag sedan ett SMS där det stod att ett DHL-paket väntade på mig på Bergvikens kiosk & spel. Jag hade ingen aaaning om vad det skulle vara. Just det oroade mig en aning för just samma dag hade det stått i tidningen om en man som farit till paketutlämning för att hämta ett paket som han inte heller (enligt egen utsago) visste vad det var. Och just när han tagit emot det blev han gripen av polis misstänkt för knarksmuggling eftersom knarkhundar konstaterat att det var knark i paketet. Själv påstod han sig vara helt ovetande och oskyldig, men det hjälpte inte*.

Alltså tänkte jag att här gäller det att gardera sig. Alltså sa jag till tjästgörande kioskpersonal ganska högt att "jag väntar inget paket och har inte en aaaning om vad det här skulle vara". Så högt att eventuella gömda knarkspanande civilpoliser skulle höra det. Då sa kioskbiträdet: "så säger folk ofta, men när dom väl ser paketet brukar dom utbrista:  Javisst, ja!"

Alltså tittade jag efter avsändaren och när jag såg förlagsnamnet Artos så utbrast jag:
- Javisst ja!

Och pulsen gick ner till normalnivå eftersom jag inte längre behövde frukta plötslig anhållning och häktning.

Men som sagt, högen av olästa böcker växer. Det måste ha blivit stopp i det normala flödet. Så sant som det är sagt. Stoppet heter Shantaram, en verklig tegelsten på 940 sidor**. Jag började på den för säkert två månder sedan men hann bara 100 sidor innan läsningen avstannade. Måste bero på kyrkomöten och annat. Normalt slukar man ju några hundra sidor per helg så den skulle ha varit avklarad för länge sedan. Men nu har jag fått fart igen. Nu är det bara ca 300 sidor kvar.

Redan nu kan jag säga: köp den (finns som pocket). Det var en av de intagna på häktet som rekommenderade den till mig i våras. Den handlar om en man, dömd för väpnat rån i Australien, som rymmer ur ett av landets mest rymmningssäkra fängelser och kommer till Bombay i Indien. Att följa hans liv i slummen och sedan i maffians tjänst är inget annat än faschinerande. Fr a därför att i boken beskrivs en verklighet och människors liv som är på alla sätt totalt annorlunda än allt vi någonsin kan förställa oss i vår del av världen. Även om vi ibland kan tycka att vi har det lite kärvt så tror jag inte att någon av oss blivit födda av en ensamstående mor under ett plastskynke på en trottoar! Inte heller har vi väl sett ett höghus byggas där arbetarna med familjer (i brist på bättre) bosätter sig i huset dom bygger och fraktar upp höns och getter till trettonde våningen.

Hoppas jag hinner de sista sidorna denna helg så kan jag sedan börja beta av resten.

* av Haparanda Tingsrätt dömdes han till 10 års fängelse för medhjälp till knarksmuggling. Hovrätten sänkte straffet (därför stod det om fallet i tidningen) till 2,5 (!!!) år för försök till medhjälp till knarksmuggling.

** ett annat stopp i flödet måste vara att jag läser för lite och bloggar för mycket. Men man kan ju inte svika kära läsarna. Jag ser ju hur snabbt statistiken går ner om jag inte skriver på några dagar!

Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

Hur du läser vet jag inte men när det gäller bloggningen så återkom när du håller samma takt som den gamle kamratens kompis på vänsterkanten så kanske vi kan ta upp en diskussion huruvida det är för mkt eller ej.

men det största hindret är nog allt det där kyrkomötandet...

2009-11-27 @ 22:01:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0