Tornedalen
Har varit i vackra Tornedalen under helgen. Ja, det är vackert där. Själv tycker jag att hela sträckan norr och söder om Övertorneå, där hela dalgången är bred och öppen, är oerhört vacker. På vägen dit åkte jag över Överkalix och hann göra en snabb sväng in till ortodoxa kyrkan och prata en kort stund med vännerna Bengt och Monika Pohjanen.
Målet för färden var mer exakt Svanstein, tidigare egen församling, men nu den norra delen av Övertorneå församling. Det var bibeldagar där. I stort sett i samma anda som helgen i Stadsökyrkan i mitten av april. Men vi konstaterade att Nordnytt inte var med. Och det var ju skönt. Bibelförklaring om bön på lördagseftermiddagens slut och sedan lovsångsgudstjänst med predikan och förbön. Idag på förmiddagen predikade jag i högmässan som Stefan Aro celebrerade. Det var en härlig upplevelse. Lite av minioas-möte över det hela. Jag tycker att detta är ett vinnande koncept: ordentlig tid för bibelundervisning/predikan; kombination av vanliga psalmer och nyare lovsånger; erbjudande av förböns- och bikttillfällen. Ett privilegium att få vara med. Trots att jag predikat flera gånger känner jag mig piggare när jag kommer hem än när jag for. Det här är alltså andra gången på en dryg månad som jag "offrar" en ledig helg för att predika 2-3 gånger. Kan bara tolkas som att jag tycker att jag predikar lite för sällan i mitt jobb.
Övernattning fick jag hos goda vänner i Juoksengi, gästfria som alltid. Just gästfriheten är verkligen en av de positiva sidorna hos Tornedalens kristna, eller ska man säga hos Tornedalens människor överhuvudtaget. Kanske borde jag ha nappat på ett erbjudande från dåvarande kyrkoherde Lage Ollinen i Svanstein att söka komministertjänst i Juoksengi början av 80-talet. Jag hade nog trivts där. Men jag har aldrig tvivlat på min kallelse i Luleå heller. Därför har jag ju förblivit här.
Lite samtal och skvaller under helgen gav information om att det är fler anställda i vår kära Fädernas kyrka i vårt avlånga land vilka representerar ungefär samma slags andliga inriktning som jag själv som får allt svårare att hitta eller få ha kvar tjänster i kyrkan. Vad är det egentligen för slags kyrka som våra kyrkopolitiker vill skapa? En kyrka av total utslätning? Ska ingen profil längre rymmas? Det här är inget annat än kollektiv mobbning! Nu gäller det att kristna finner varandra och står sida vid sida.
Målet för färden var mer exakt Svanstein, tidigare egen församling, men nu den norra delen av Övertorneå församling. Det var bibeldagar där. I stort sett i samma anda som helgen i Stadsökyrkan i mitten av april. Men vi konstaterade att Nordnytt inte var med. Och det var ju skönt. Bibelförklaring om bön på lördagseftermiddagens slut och sedan lovsångsgudstjänst med predikan och förbön. Idag på förmiddagen predikade jag i högmässan som Stefan Aro celebrerade. Det var en härlig upplevelse. Lite av minioas-möte över det hela. Jag tycker att detta är ett vinnande koncept: ordentlig tid för bibelundervisning/predikan; kombination av vanliga psalmer och nyare lovsånger; erbjudande av förböns- och bikttillfällen. Ett privilegium att få vara med. Trots att jag predikat flera gånger känner jag mig piggare när jag kommer hem än när jag for. Det här är alltså andra gången på en dryg månad som jag "offrar" en ledig helg för att predika 2-3 gånger. Kan bara tolkas som att jag tycker att jag predikar lite för sällan i mitt jobb.
Övernattning fick jag hos goda vänner i Juoksengi, gästfria som alltid. Just gästfriheten är verkligen en av de positiva sidorna hos Tornedalens kristna, eller ska man säga hos Tornedalens människor överhuvudtaget. Kanske borde jag ha nappat på ett erbjudande från dåvarande kyrkoherde Lage Ollinen i Svanstein att söka komministertjänst i Juoksengi början av 80-talet. Jag hade nog trivts där. Men jag har aldrig tvivlat på min kallelse i Luleå heller. Därför har jag ju förblivit här.
Lite samtal och skvaller under helgen gav information om att det är fler anställda i vår kära Fädernas kyrka i vårt avlånga land vilka representerar ungefär samma slags andliga inriktning som jag själv som får allt svårare att hitta eller få ha kvar tjänster i kyrkan. Vad är det egentligen för slags kyrka som våra kyrkopolitiker vill skapa? En kyrka av total utslätning? Ska ingen profil längre rymmas? Det här är inget annat än kollektiv mobbning! Nu gäller det att kristna finner varandra och står sida vid sida.
Kommentarer
Postat av: "Syster"
Fortsätt att vara din kallelse trogen. Om, som du säger, du känner dig piggare då du for ifrån Tornedalen, där du lyft fram Ordet, så låt dig ledas, att förkunna Ordet så ofta som det står dig möjligt.
De gåvor som Gud ger oss, ska vi tacka för och villigt dela med oss av, till alla vi möter, då Gud visar oss den väg som är oss given.
Inte lätt att veta, när - var - hur - men följer du "Vad skulle Jesus, ha gjort", så leder han dig vidare.
Trackback
