Torbjörn Lindahl

Då köper jag inte en burk Norrlands guld. Nej, då far jag till min kyrkstuga i Gammelstad. Jag har väl skrivit det förr, men jag säger det igen: det är fantastiskt avkopplande att vara där. Så innerligt fridfullt. Måste medge att friden nästan infinner sig bättre där än under en stilla kvällstur med motorcykeln.

Några gånger under senvintern och våren har jag varit dit. Men bara för att kolla läget. Jag skottade upp till påsk, men struntade i att värmna stugan under påskhelgen. En gång har jag varit dit med nya stolar som jag köpte på återvinningsmarknaden för en tid sedan. Lite snyggare och bekvämare än dom som fanns i stugan förrut.

Men nu har det varit invigning. Jag for till stugan i går afton och slog på värmen. Mest för att driva ut fukten och få lite fräschare känsla efter vintern eftersom jag skulle få studiebesök i stugan idag. Men jag tog middagsmat med mig och fixade käk när jag ändå var där. Sedan passade jag på att besöka goda vänner i Gammelstad och sitta och prata i - ja, det blev nog över två timmar. Väl tillbaka i stugan före hemfärd så kände jag när värmen börjat komma att här är ju så mysigt så varför inte sova över. Sagt och gjort. När jag lämnade stugan i höstas så lämnade jag nya lakan och handdukar och t o m pyjamas så allt skulle vara förberett. Varma sockar och en tjocktröja hänger där året om. Problemet är ju bara att sängkläder och madrasser är lite genomfuktiga. Men skam den som ger sig. Madrassen värmer man genom att ställa den framför elementet. Lakanen kunde jag värma genom att stryka dem (jag har ett litet strykjärn i stugan) på en filt på matbordet. Sedan kröp jag ner i varm bädd och sov som en kung och njöt av friden. Och som alltid i stugan: tidebön enligt gamla svenska tidegärden och läsning ur Rosenius dagbetraktelser.

Besöket idag var en grupp från Kemi församling som kom med sin präst på församlingsresa. Min diakonkollega i Hertsön var deras guide under en del av dagen här i Luleå och jag berättade om kyrkstaden och Gammelstads kyrka och lät dem se kyrkstugan (där snuvade jag det officiella systemet på en del av äran eftersom dom fick se en privat stuga och inte den "riktiga" visningsstugan). Roligt också att återigen få guida i Nederluleå kyrka där jag firade min första mässa för snart 30 år sedan.

Så, som sagt. Öl behövs inte, det räcker med kyrkstugan när man vill vara för sig själv en stund.

Väl hemma vid datorn efter arbetsdagens slut såg jag ett mail med tips om en intressant artikel som just publicerats i DN. Läs den. Länk har du här http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/en-annan-bild-av-vojakkala-1.868256

Efter den läsningen skulle man behöva vara för sig själv en stund i begrundan över vad som händer i verkliga världen och i den massmediala.