Jesusmanifestationen
Nästa år kanske jag offrar förstamajrundan och tar hojen till Stockholm istället och åker med sju varv runt stan Det vore häftigt. Men kul vore det ju om vi även där kunde vara 1000 hojar!
Det man kan fundera över när det gäller Jesusmanifestationen är ju "svenska kyrkans" officiella icke-deltagande. Hakon Långström kan ju inte riktigt räknas som representant för svenska kyrkan (så präst och fd domprost han är) eftersom han hoppade av som domprost i protest mot "svenska kyrkan" och han dessutom sitter i OAS-rörelsens ledning (och ni vet ju hur skumt det är). Nu sade visserligen nuvarande domprosten i Stockholm Åke Bonnier att han uppskattade att vara med och att han till nästa åre ville ha en mer officiell svenskkyrklig representation. Ändå kan det inte hjälpas att jag upplevde en viss reservation i hans ord. Varför? Och varför har "svenska kyrkan" så svårt att överhuvudtaget känna sig bekväm i dylika sammanhang där man bara klart och entydigt bekänner sin samhörighet med Jesus?
Jag föreslår att "svenska kyrkan" utser mig att vara sin representant i Jesusmanifestationens ledningsgrupp. Man behöver ju inte utse någon biskop eller domprost som mest känner sig besvärad i sådana sammanhang. Utan man kan ju utse någon från den del av svenska kyrkan som finner glädje i dylikt.
Du har missat att Åke Bonnier VAR med i ledningsgruppen?
http://akebonnier.blogspot.com/2009/01/jag-lmnar-jesusmanifestationens.html
Jag saknar också ett officiellt och stort deltagande från Svenska kyrkan. Och önskar det detta och kommande år.
Men nu var det ju så att Stockholms domprost faktiskt var med i ledningsgruppen men hans närvaro gjorde att andra i ledningsgruppen inte kunde fokusera på Jesus utan hakade fast i andra frågor. Därför lämnade han sin plats så att Stanley Sjöberg skulle kunna fokusera på Jesus - typ. Och inte haka fast i HBT-frågor som ligger utanför vad Jesus-manifestationen var tänkt att handla om.
Jag kan önska mycket kring SvK vad gäller profil, ekumenik osv och är kritisk till mycket. Dock anser jag det absolut nödvändigt för ekumenisk samverkan att varje part har rätten att representeras av dem man låter vara sina representanter. Att som vissa evangelikaler vilja ta ut inte bara det egna laget utan också "motståndarnas" är tycker jag är förmätet i överkant - typ.
Nej, jag har absolut inte missat att Åke Bonnier VAR med i ledningsgruppen men senare avgick. Jag är fullt medveten om det. Men efter han avgick så har ju den mer "officiella" svenskkyrkliga platsen stått tom. Och oavsett om Åke Bonniers avhopp har att göra med att Stanley Sjöberg (eller andra "evangelikala") blev nervös(a) eller inte så menar jag bestämt att det generellt finns något problematiskt i den officiella "svenska kyrkans" relation till manifestationen.
Ärligt talat vänner - VILL vi att den officiella Svenska kyrkan ska vara representerad på Jesusmanifestationen? Vore det inte det värsta som skulle kunna hända om den nya Stockholmschefen Hans Ulfvebrand fick ett torg med sin favoritevangelist John Shelby Spong? Eller, om det blir Eva Brunne som vinner det s.k. biskopsvalet, om hon fick ett torg med Jonas Gardell?
Ärligt talat: jag har aldrig trott på Stanley Sjöbergs snack om att Jesusmanifestationen inte är emot något. En manifestation för fred är en manifestation mot krig, så är det bara. En manifestation för rättvisa är mot orättvisa. Sen är det bra pedagogiskt och andligt att lägga fokus på det positiva. Men att Jesusmanifestationen (sådan den hittills gestaltat sej) de facto är emot ateism eller gardellkristologi ser jag som självklart.
Nåväl: om Jesusmanifestationen menar allvar med att alla som kallar sej kristna är välkomna som medarrangörer, så får vi väl ha en sorts "Temadag Jesus" där verkligen ALLA jesusbilder får torg-föras. Men hur går det då med den gemensamma gudstjänsten klockan 15 - om även Spong eller Gardell ska få ett 7-minutersanförande för att hela "kyrkligheten" ska representeras? Och ska Jesusmanifestationen vara mer konfessionell kring nån trosbekännelse riskerar ju kanske hela filioque-diskussionen att flamma upp igen. Kan man redan den dag som i dag är varna öppet för evig förtappelse eller predika rättfärdiggörelse av tron allena, utan gärningar, i den gemensamma gudstjänsten? (Om nu romersk-katolikerna är vänliga nog att inte dra upp sin mariologi med dess förnekelse av Rom. 3:23). Synkretismens faror är redan aktuella, men skulle verkligen ställas på sin spets den dag (2010?) som Spong och Gardell marscherar med.
Det finns alltså en väldig sprängrisk i manifestationsidén. Men Evangelium har en väldig sprängkraft också i positiv mening, och jag är glad att ha varit med på Jesusmanifestationerna 2009 och 2010!
...jag menar förstås 2008 och 2009!
Jag säger inte emot, Andreas.
Själv hade jag förmånen att få deltaga i Jesusmanifestationen med den viktiga proklamationen att Jesus Kristus är densamme igår, idag, så ock i evighet. Att få lyssna till Hakon Långström och Göran Skytte på Stortorget var mäktigt. Sedan marsch till Kungsträdgården i underbert vår-försommarväder. Representanter från de mest skilda håll och samfund var samlade på scenen och med en enda uppgift gemensam, nämligen att upphöja och proklamera Jesus som vår personlige vän och frälsare. Vilken motkraft i ett sekulariserat Sverige! 18000 personer bekänner högt och gemensamt sin heliga Kristna tro. Detta är STORT!
Manifestationens motto var Joh 3:16.
I avsaknad av den svenska kyrkans ärkebiskop och biskopen i Stockholms stift (som rätteligen borde ha varit värd på stället) fick Anders Arborelius denna dag vara allas vår biskop. Snacka om att ersättaren är bättre än de båda orginalen!
Nu ser vi fram mot 2010 i Jesu namn.
Kring kommentaren från Andreas H vill jag stillsamt påpeka att Spong inte representerar Svenska kyrkan och att hans märkliga uppfattningar inte är representativa för samfundet ifråga.
Vad gäller Gardell är det på liknande vis. Han gör ingen hemlighet av att han har en baptistisk frikyrklig bakgrund och därtill eftersläpande identitet fast han numera firar gudstjänst i SvK. Där har han också fått några plattformar då det samfundet på många håll tillämpar en nog så aningslös (ekumenisk) öppenhet.
Rubrikorden "en sista notis" skall inte förstås som om jag aldrig mer kommer att kommentera på denna blogg. Ett sådant löfte kommer jag inte att kunna - eller vilja - hålla. Orden betyder bara att jag inte fortsätter debatten här och nu.
Det var ju tur att vi fick en korrekt uttydning av "en sista notis" annars kunde man ju ha råkat ge "en sista hälsning".
Naturligtvis har min gamle kamrat rätt (det tycker jag för det mesta att han har) när han skriver att varken Spong eller Gardell är representativa för svenska kyrkan men å andra sidan har Andreas rätt i det som jag uppfattar att han ville uttrycka nämligen att man idag inte riktigt kan veta vad det är som man får när man har att göra med svenska kyrkan och att det därför (fr o m nu är det jag som uttrycker min åsikt)ibland kan vara lika bra att "svenska kyrkan" inte är inblandad.
Många kloka kommentarer här som jag håller med om. Andreas kommentar om emotvarandets vara eller inte vara (kan man säga så?) är tänkvärd. Klart att en manifestation för något delvis också är en reaktion emot något och funderingarna kring representationen i ledningsgruppen vid nästa års manifestation är förmodligen redan igång. Att Spong varken representerar eller är representativ för Svenska kyrkan är jag glad för. Men frågan är - vem släpper in honom? Jo, en som i ekumenikens namn i allra högsta grad skulle kunna vara aktuell för ledningsgruppen.
Jag tycker faktiskt också att det är lika bra att den officiella sv. kyrkan inte är med, för som sagt från toppen hörs det mest ledsamheter. OAS kan man väl säga är svenska kyrkans representant. Jag såg manifestationen på DAGENs webb-tv. Jättefint. Jag gillade Ulf Ekman, han är liksom alltid tydligast. Jag hoppas att arrangemanget ska fördjupas och inte förytligas och "jippofieras" (om man nu kan säga så). Det är viktigt att Jesus proklameras som frälsare och Herre och inte bara som nån allmän vishetslärare.
Jag hade också glädjen att delta i manifestationen (samt även Oas-mötet) och jag kan verkligen hålla med din rapportör och Olle Hjertén. Det frikyrkliga inslagen var för övrigt inte alls lika markerade som förra året utan det katolska fick stort genomslag med både biskop Anders och F Raniero Cantalamessa (helt fantastisk). De ortodoxa märktes mindre, men till nästa år hoppas jag på ett ortodoxt torgmöte också. Angående vad Andreas Holmberg skriver angående filioque-tillägget så var det inte med både förra året och detta år. Denna variant av den Nicenska trosbekännelsen ÄR den enda ekumeniska trosbekännelsen, vilken erkänns både av SvK och Katolska Kyrkan (och knappast har de frikyrkliga några synpunkter på detta).
Angående Åke Bonnier såg jag honom där, både på Mynttorget (katolska kyrkan) och Stortorget (Sv K, där jag gjorde en snabb visit). Utan att ta ställning till hans lämplighet är jag rätt övertygad om att han menar allvar när han säger att han vill vara med i ledningsgruppen för nästa års manifestation, jag tror då också att han är införstådd i de förutsättningar som gäller om det nu blir han som utses vilket kanske inte är helt självklart. Jag anser ändå att det är av stor symbolisk vikt att Sv K ändå är mer officiellt, om det är så skulle det ju kunna ordnas bussresor från olika håll fyllda med Sv K folk.
