Torbjörn Lindahl

Efter kursen i Skellefteå - ja, faktiskt några timmar innan den var helt slut - lämnade jag tillsammans med goda vänner Skellefteå och for söderut. Framåt kvällen var vi i närheten av Hallstahammar där vi tog en avstickare så jag fick köpa bokverket Studiebibeln som jag sett i annons i Dagen för några veckor sedan. Redan under studietiden tänkte jag köpa det men var väl för snål. Nu var det kul att få det för - gissar jag - en bråkdel av priset.

Något senare på kvällen slutade vår färd i Vingåker i Södemanland. Där hälsade vi på våra vänner från Syrien som bodde här i Luleå under gågna vintern. Generösa och gästfria som vanligt överöste dom oss med mat. Vi fick även träffa deras granner, en mycket trevlig familj från Eritrea som bjöd på hembakat bröd och ett jättegott kaffe.

PÅ lördagen badade vi vid Läppebadet och kunde även se ett stort kristet barnläger på den närbelägna lägergården som tillhör EFK. Roligt för våra vänner - som nästan chockats av hur okristet detta "kristna" land är - att få se flera hundra kristna barn på en gång. I går deltog vi med våra vänner i gudstjänst i Österåkers kyrka. Deras normala gudstjänstgemenskap är Vingåkers kyrka* men denna gång besökte vi den andra kyrkan i pastoratet där jag fick hjälpa "deras" präst f. Mattias** i mässan. I gudstjänsten träffade jag även två personer som hade anknytning på olika sätt upp till norrland. Kyrksverige är inte så stort.

I går eftermiddag tog jag tåget hem. Liggvagnen från Stockholm var varm som en bastu, den måste ha stått i solen hela dagen. På tågresan från Vingåker till Stockholm hände dock något som värmde mitt hjärta. Jag hamnade bredvid en man som var kurd från Iran men som bott i Sverige i över 22 år. När vi pratat en stund så berättade jag att jag hälsat på vänner från Syrien. Då frågade han "jobbar du i kyrkan?" Jag bekräftade det men underade över frågan. Då svarade han att människor i kyrkan brukar vara mer positiva mot invandrare än andra svenskar. Ett gott betyg för kyrkans folk tycker jag.

---

* Vingåkers kyrka är en stor korskyrka, faktikst interiörmässigt inte helt olik Skellefte lands. Alla som har överdrivet stora kyrkor som ekar tomma kunde göra ett besök i Vingåker och se hur man där på ett fint sätt inrett de bakre delarna av de olika korsarmarna med mindre andaktsplats, barnavdelning, soffgrupp, serveringsbord mm. Kyrkoherden Mattias sade till mig att det nog är så vi får göra i framtiden om vi ska kunna behålla våra kyrkor för vi kommer knappast att ha råd med både kyrkor och församlingshem.
** att kalla prästen för fader har ju i vårt land varit något exklusivt högkyrkligt (vilket uppfattats som högdraget eller rent av högfärdigt) men för våra invandrade vänner med ortodox bakgrund är det fullständigt naturligt.