Och så bra med denna blogg...
Nu tror någon av läsarna att jag berömer min egen blogg. Men icke. Citatet är från Dag Sandahls blogg (länk finns här på sidan) från det (just nu) senaste inlägget.
Det händer kanske någon enstaka gång att jag tycker att vännen Dag är lite väl fylld av kritiklusta (och ibland skriver han ju om lite lokala frågor i Växjö stift och på Öland), men till absolut övervägande delen tycker jag att han bedriver ett oerhört viktigt och nyttigt kyrkopolitiskt renhållningsarbete. Det består i att han:
1. berättar nyheter från stora världen som annars till stora delar skulle vara okända för kyrkfolket (och till stor del även för kyrkopolitiska beslutsfattare och biskopar!)
2. ger kompletterande information om det som framställs som etablerad sanning även inom vår kyrka
3. visar på inkonsekvenser och ormligheter i fattade kyrkopolitiska belsut
4. fördjupar och "problematiserar" (som det numera heter) beslut och kyrkliga vägval som framställs som alldeles för självklart enkla
5. osv, mm. etc. i all oändlighet
Jag hör ibland kommentarer av människor som råkat hamna på Dags blogg att dom tycker att det är svårt att hänga med och i vissa fall att det han skriver är onödigt - "det viktiga är ju att vi tror på Jesus" - typ.
Att det han skriver ibland kan vara svårt att hänga med i förstår jag väl. Han skriver ju om en kyrkopolitisk verklighet som var man (och kvinna) inte är insatt i. Att det däremot skulle vara onödigt kan jag inte hålla med om. Givetvis är våra intressen olika, våra kallelser likaså. Finns bland läsarna någon som är relativt nykristen, som ännu är i det andliga stadiet där det gäller att växa till i personlig tro och kunskap - ja, då kan jag förstå om man upplever den kyrkopolitiska spelplanen som helt fel. Här gäller det Jesus och Bibeln - bara! Men för hela vår kyrka, på lång sikt, då är det mer som gäller. Det måste finns fler som växer till i ansvar också för den del av kyrkan där vägval görs för hela samfundet, där kyrkopolitiska belsut fattas. Det måste bli fler som ser att det är viktigt vilka beslut som fattas - och vilka som får förtroendet att fatta dem. Det faktum att många i sina församlingar har en gammal kyrka som "alltid" funnits där gör att dom lätt tror att samma tro och samma gudstjänst och samma predikan för alltid automatiskt kommer att finnas kvar. Så är det inte. Om du om några - årtionden skrev jag först men kanske handlar det hellre om bara några år - ska få möjlighet att gå i en kyrka där det predikas ett klart och tydligt evangelium så kommer det - bland annat - att bero på de kyrkopolitiska belsut som fattas idag, och det som sker i kyrkan idag visar sig vara beroende av det som beslutades för årtionden sedan.
Som sagt, det viktigaste är givetvis att du personligen tror på Jesus, övar dig i gudaktighet, tillväxer i kunskap, fördjupas i Bibeln och lever i bönen och kärleken - MEN för att detta ska bli möjligt - inte bara för dig personligen utan också för andra - så krävs en yttre kyrkoorganisation som vill stå på rätta grunden, buren av levande församlingar, betjänad av kristna präster som har både vilja och förmågan att bära fram ett levande budskap. Och för att detta ska bli möjligt krävs - långt i förväg! - de korrekta kyrkopolitiska vägvlen, också ibland i sådana frågor som jag som enskild kristen tycker har väldigt lite med min nuvarande personliga tro att göra.
Alltså tror jag att Dag Sandahls blogg är en viktig del i murandet av den rätta grunden för bygget - och givetvis är jag överygad om att du ska ge ditt stöd till Frimodig Kyrka - i kyrkovalet, ekonomiskt och genom ditt engagemang.
Äntligen lite agitation och tal ur skägget. Jag trodde ett tag att semestarn hade fått adrenalinpumpen att sluta fungera.
Visst är det viktigt med strukturer och kyrkopolitiska beslut. De är ty i den bästa av världar ett utflöde av tron.
Viktigt det du tar upp om att vi har vandrat olika länge på trons väg och därför bedömer saker som viktiga eller oviktiga utifrån skilda utgångspunkter.
Keep up the good work och räkna in min röst i höst!
Kyrkopolitiska beslut lägger verkligen ribban för den andliga statusen i landet. Här handlar det egentligen inte ytterst om politiska åsikter och ideologier utan om två alternativ. Antingen följer kyrkopolitikerna Guds vilja eller människors. Varje beslut leder i endera riktningen och kommer givetvis starkt att påverka kyrkans innehåll och atmosfär. I förlängningen påverkas även samhällsstrukturen.
Om de kyrkopolitiska besluten harmoniserar med uppdragsgivarens vilja kommer den andliga temperaturen att höjas i både kyrka och samhälle. Om besluten däremot konsekvent följer människors tankar påskyndas istället samhällets etiska uppluckring och sekularisering.
En andligt stark kyrka utgör den bästa och starkaste grundvalen för positiva riksdagsbeslut, en sådan kyrka kommer tydligt och konkret att påverka beslutsfattare. Men en andligt svag kyrka bidrar snarare till samhällets uppluckring och förfall.
Kyrkopolitikernas ställningstaganden i kyrkomötet är så otroligt viktiga. De röstar egentligen inte bara i små och för samhället till synes betydelselösa frågor utan i själva verket tar de ställning och ansvar för den andliga inriktningen, utvecklingen och statusen i landet.
Varje röstberättigad person behöver ställa sig en allvarlig fråga. Vilka är de kyrkopolitiker som trots majoritetens fnysningar ändå på allvar vågar och vill arbeta för beslut som främjar en uppåtgående spiral?
