OAS-möte

Nu pågår sedan i går kväll årets stora OAS-möte i Borås. Jag saknar att inte vara där. Det är bara att erkänna. Skulle gärna ha varit där. I flera år har jag kunnat anpassa mitt sommararbetande och min sommarsemester till OAS-möten i både norr och söder, men i år gick det inte. Och det är väl OK, men visst saknar jag det.

Men så såg jag på¨nätet att man kan lyssna live på mötena via oasrörelsens vebbradio. Sagt och gjort. Så ikväll efter sen middag slog jag på datorn. Mötet började kl 19 och jag började lyssna kl 20 men hann ändå höra en lång stund innan predikan började. Nu har Berit Simonsson just avslutat mötet och klockan är snart 22. Jag minns de senaste två åren när vi planerade och utvärderade OAS-mötena i Älvsbyn så var det kritik mot de "långa" gudstjänsterna ("mötena"), ca två timmar. Ikväll var det alltså tre timmar nästan. Personligen har jag aldrig haft problem med långa gudstjänster. Jag brukar säga att den Helige Ande behöver först en timme för att få oss på rätt våglängd (inledning, bön, lovsång); se´n en timme för att säga vad han vill oss (predikan); och sedan en timme för att göra det (bikt, förbön).

Ikväll missade jag alltså inledningen men fick vid min lilla bärbara dator höra Ulf Ekmans predikan. Inget av det han sa var fel (skulle inte kunna säga det bättre själv) men stilen har jag (minst sagt!) lite svårt med. Jag gillar inte de upprepade försöken att få direkt respons från åhörarna. Det är något som vi inte är vana vid i vår lutherska predikostil. Ärligt talat upplever jag det ibland lite mänskligt, man vill "lägga till" något i egen kraft. Tyvärr satt jag nog och retade mig på stilen att jag missade ett och annat av orden. Nå, jag uthärdade i alla fall och som sagt innehållet fann jag inget fel i. Snarare vart jag glad och överraskad när Ulf
1. talade om svårigheter och "lidande" som en naturlig del av det kristna livet och att Bibeln talar mycket om det.
2. tydligt medgav att han själv var ansvarig för mycket som gick snett under 80- och 90-talen och rakt ut bad om förlåtelse för det. Synd bara att församlingen inte var tillräckligt "laestadiansk" för att ge honom en kollektiv avlösning (vilket han knappast heller är van förvänta sig i en dylik situation) utan bara kunde motta hans bön och ge något tillbaka genom en applåd.

Efter predikan ledde Ulf en stund av stillhet och bön och förbön. Det kunde jag känna mig mer hemma i. Så som det ofta kan vara på OAS-möten. Där kände jag mig nästan mer berörd och närvarande där jag satt vid min dator i soffan.

Saknar alltså OAS-mötet. Tur att jag upptäckt datamöjligheten*. Länk till OAS' Webbradio har du  här  (direktsändningar dagligen kl 10, 15 och 19). I morgon kl 10 är det Berit Simonsson som talar. Tur att jag jobbar eftermiddag och kväll.

* det här är ju också en utmärkt möjlighet för laestadianska vänner som får skäll av sina predikanter om dom åker på OAS-möten. Nu kan dom ju sitta hemma och lyssna.

Kommentarer
Postat av: Sigrid L

Är också oerhört tacksam för webbradion. Lyssnar just på Berit Simonsson och inser att hon också samtalar med åhörarna och interagerar med dem. Fast hon gör det på sitt stilla sätt.

Ulf Ekmans predikan var dock till sitt innehåll bra.

Gläds åt att jag fått vara med om att ordna inför en oashelg med Berit och Hans i höst. Härligt!

2009-07-23 @ 11:29:16
Postat av: kyrksyster

Läser OAS-bloggen.



Minns alla laestadianmöten timme ut och timme in medan man ammade yngste ungen. Jo, man vande sig, fann sig... njöt av stämningen och vaggades in i något.



Det var inget fel i det. Men jag är vaccinerad mot allt vad sånt heter. Tror aldrig att jag skulle kunna vara med på ett massmöte mer, aldrig stå ut med det suggestiva...



Nej, jag finner bara näring i prostens meditativa stilla morgonmässor... i de stilla samtalen...

2009-07-23 @ 20:06:46
URL: http://blogg.aftonbladet.se/13059
Postat av: Jonas

Jag kan rapportera från OAS-mötet att det verkligen är underbart på alla sätt - angående webradion, 9000 lyssnare på internet, det är inte dåligt!

2009-07-24 @ 23:52:24
Postat av: "Syster"

Har bara hört dagens "Festhögmässa" förberedande sång samt predikan.

Vet ej helt hur det varit vid tidigare "möten", men är en del bekymrad. Sången/musiken "tar över Ordet"!

Det sjungs i "blindo" - Ordet får för lite plats -

-Varför inte ha två "talare" med någon sång/psalm emellan? En större längtan bör finnas efter Guds Ord till oss människor!

-Hur törstiga är vi?-

2009-07-25 @ 11:22:13
Postat av: Tobbe

Lyssnar själv på festhögmässan. Just nu pågår lovsången under distributionen. Själv fylls jag bara av glädje när jag lyssnar och känner stämningen och minns hur det är att få vara med.Någon rädsla att sången tar över ordet känner jag inte riktigt, men jag kan också acceptera de sammanhang där det talas ännu mer och sjungs mindre. Vi behöver bredden. Börjar känna längtan efter ett stort OAS-möte här i norr - igen!

2009-07-25 @ 11:52:08
Postat av: Barajag

Tog dig på orden och lyssnade till Martin, Bertil och Hans. I sanning givande Guds ord. Jag känner mig däremot lite obekväm med den i tid utdragna sången samt applåderna, men det är väl bara ovana.

Jag tror att lyssna på detta ger inspiration även för laestadianska predikanter: sättet att tala och att bredda sig. I innehållet och budskapet hittade jag inget att klandra.

(Vet inte om websändningen förvrängde lite, men det kändes som om sången ibland hade orena toner ?)

2009-07-26 @ 10:09:36
Postat av: Tobbe

Glad att läsa "Barajags" vittnesbörd: delvis ovana former men inget fel på innehållet i predikningarna. Det är ju OK. Värre om det vore tvärtom.

(Jag upplevde också lite orenhet i sångens toner, men det är ju inga superproffs som sjunger. När man är närvarande så "drunknar" de enskilda rösterna i församlingssången på ett annat sätt. Kanske borde man för framtiden utveckla det så att man även tar in mer av hela församlingens sång i sändningen.)

2009-07-26 @ 12:38:03
Postat av: lelle i luule

Sen kommentar apropå din senare språklektion. Mening 2 i detta inlägg:"Jag saknar att inte vara där". Menar du verkligen det?

2009-07-26 @ 16:40:26
Postat av: Tobbe

Lelle har givetvis rätt. Naturligtvis saknar jag inte att inte vara där. Utan jag saknar att vara där. Är man påverkad av slarvig amerikanska månne? Ju fler negationer desto bättre,typ. "I don't want no war no more".

2009-07-26 @ 22:42:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0