Högkyrkligt och liberalt?
"Mer högkyrkliga i vår liturgi och mer liberala i vår teologi". Just det. Där uttrycker väl Bonnier på pricken det som börjar prägla stora delar av vår kyrka. Den högkyrkliga visionen har i många stycken slagit igenom till det yttre, i den synliga liturgin. Så mycket så vi inte tänker på det. Det som för några årtionden sedan räknades som extremt högkyrkligt är nu vardagsmat (hur många människor minns idag en präst som verkligen skulle förtjäna namnet svartrock?). Alltså, de flesta präster och församlingar har idag blivit "högkyrkliga". Men mer till namnet än gagnet eller skulle vi säga mer till det yttre gagnet än det verkliga namnet - eller tvärtom? Dag Sandahl har påpekat detta någon gång på sin blogg: hur illa det skorrar med präster (eller biskopar) som inte i själ och hjärta står bakom, lever i och lever av den teologi och tro som en gång bar och inspirerade högkyrkligheten bara till det yttre övertar maneren och ritualen. Dag påstod att man tydligt märker skillnad på präster som verkligen tror på det dom gör i liturgin och dom som bara har det som ett yttre skal. Jag tror det.
Högkyrklig liturgi och liberal teologi. Vilken motsättning! Vilken inkonsekvens!* Är teologin liberal så är inte liturgin högkyrklig. För vi tror det vi gör. Vi tror det vi ber. Högkyrklig liturgi är bärare av Kyrkans hela andliga arv och teologiska djup och rikedom. Liberal högkyrklighet är falsk högkyrklighet! I längden håller det inte. Karismatisk högkyrklighet går däremot bättre.
* ett annat övertydligt exempel på hur man i kyrkan kliver upp en nivå i det yttre ("högkyrkligt") men nedmonterar i det inre ("liberalt") är biskoparna. För några årtionden började svenska biskopar ta efter högkyrklig anglikansk sed att gå i lila skjorta. Det är nu allmänt. Den utvecklingen har varit samtidig med att man nedmonterat biskopsämbetets innersida: biskoparna blir allt mindre självständiga, allt mer i händerna på politikerna, utan rösträtt i kyrkomötet och med mycket mindre reellt ansvar för stiftets präster.
Mycket bra beskrivning av sann och falsk högkyrklighet.
Förstår din känsla. Kan dela den. Men samtidigt inser jag hur vår tid är. Man köper inga färdiga paket längre. Andlighet lockar unga, men de vill plocka från ett smörgåsbord.
Samtidigt fanns allt detta redan förut. Min pappa - salig i åminnelse- var en stor beundrare av fader Gunnar. Han fick också nåden att arbeta tillsammans med Olof Hartman. Han var präglad av tidebönen och högkyrklighet. Ändå tog han så småningom ställning för kvinnliga präster - fri kyrka - liberal inställning i många frågor. Det var inte utan kamp och reflektion. Mycket var en uppgörelse med centrala delar av vad han aktat högst. Men han förmådde ta fråga för fråga... inte hela paketet.
Jag kanske inte i efterhand delar alla hans ställningstaganden. Men jag beundrar hans förmåga att tänka själv, inte bara köpa ett färdigt koncept. Samtidigt ser jag hans bekymmer på grund av det. Och i ljuset av det även mina egna.
Kyrksyster!
Kan givetvis inte kommentera just din pappas ställningataganden (då måste jag ju vara säker på vem dottern är!), men den "typ" av omsvängning som han tycks ha företagit tror jag varit ganska vanlig: man har haft en högkyrklig eller annan mer traditionell grundsyn och sedan "moderniserat" sig i div enstaka frågor, kanske fr a kvinnoprästfrågan. Jag tror det var lättare för några årtionden sedan när man fortfarande kunde uppleva att man vara "gammaldags" i grunden, och framför allt: man stod omgiven av ett sådant sammanhang i det stora hela, men sedan "bara" menade sig förändra lite på ytan när man tog ny ställning i enstaka fråga.
Idag tror jag det är annorlunda: nu ser vi frukterna av de "små stegens tyranni", vi ser hur de olika stegen ledde till, och är delar av, ett helt nytt grundkoncept.
Dvs vi "ser" om vi har andlig förmåga att se klart. Tyvärr har många i kyrkfolket inte den förmågan. Därför begriper dom inte hur väldigt annorlunda den moderna teologin är för när modernisterna säger "Gud" eller "Jesus" eller "kyrka" så tänker det vanliga traditionella folket i helt annorlunda banor än som i de nya sammanhangen avses.
Lurigt!
Tack Eric för uppmuntrande ord.
PS. Själv gillar jag "paket" och skäms inte för det. Men det behöver ju inte vara "färdiga" paket, det kan ju vara en byggsats - om nu någon förstår den bilden.
Ja, jag håller helt med om att nog märks det en skillnad på "genuin" högkyrklighet och om det inte är det.
En fördel med Domkyrkans högmässa jämfört med S:ta Clara (om det finns fler har jag svårt att svara på) är att där fanns brödet i mitten, vin till vänster och druvsaft till höger. Även om domprost Åke sa att det inte spelade någon roll vilket man tog och att man därför borde gå varannan åt höger och varannan åt vänster, var det nog 2/3 till 3/4 som gick åt vänster, mig själv inbegripen.
vilken kyrka förärades ett besök denna vilodag ?
Tänkte inte att jag skulle avslöja mitt gudstänstbesök denna vecka men jag kan ju säga så mycket - till ledning för den som kan geografin härstädes - att på hemvägen stannade sonen och jag till i min kyrkstuga några timmar och åt hämtpizza och drack kaffe och läste ur våra resp sommarromaner som vi just håller på med.
