Risken med tvärsäkra domar
På söndag ska det visst läsas upp ett brev i alla katolska kyrkor i landet. Det är från katolske biskopen och handlar om det prästbrödrasällskap som omtalades i TV förra veckan.
Kanske är det nödvändigt med en kommentar. Situationen har ju varit minst sagt förvillande. Först får man veta i TV att organisationen har klart rasistiska och antisemitiska tendenser. Och man får höra katolska biskopen uttala ett klart avståndstagande från rörelsen. Sen har man just hunnit smälta det så kommer beskedet om att Påven hävt exkommunikationen av gruppen. Vad ska man tänka?
Jag tänker: allt är kanske inte så svartvitt som man tror.
1. Påvens hävande av exkommunikationen innebär inte ett varmt välkomnande. Snarare ett första steg mot erbjudande av en lång vinglande vandring fram mot en eventuell kommande enhet någon gång i en osäker framtid - kanske, kanske, kanske. Det förutsätter dock en vilja i den riktningen även från brödraskapet, men det syns väl inte några tydliga tecken på det.
2. Påven godkänner inte rasism och antisemitism och Påven förnekar inte förintelsen och dess erkända omfattning. Tvärtom, han har gjort tydliga uttalanden för att klart slå fast positionen i dessa frågor.
Så var det klart med den saken!
Jag tänker på de stackars kyrkoherdar som i TV fick stå vid skampålen och stå till svars för sina tidigare beslut att låta rörelsen fira mässa i deras kyrkor. Nu avkrävdes dom direkta svar på vad dom skulle göra i fortsättningen. Och direkt efter att dom fått se och höra den utpekade biskopens uttalanden så kunde dom givetvis inte annat än att säga: dom får aldrig mer komma till min kyrka. Var det rätt att säga så? Att så tvärt ge ett sådant löfte?
Jag säger: jag gillar inte den där sortens situationer, då en människa plötsligt ställs inför något kontroversiellt och med TV-reportern som både åklagare och domare avkrävs ett omedelbart ställningstagande som får långtgående konsekvenser.
Jag säger: Allt har två sidor (minst) och alla mynt har en fram- och en baksida. Tillräckligt många gånger har jag suttit i medlande samtal i äktenskap och samborelationer för att veta att man inte ska döma över situationen efter att bara ha hört ena parten.
Visst, i stunden upplevdes de mot väggen ställda svenskkyrkliga kyrkoherdarnas beslut som rimligt, men med lite perspektiv så framstår den kvinnliga engelska prästens i Göteborg beslut som lika vettigt; hon som sa att dom får fortsätta komma så länge dom bara firar mässor och inte ängnar sig åt politiska utspel.
Den - åtminstone hypotetiskt möjliga - andra sidan skulle kanske kunna uttryckas med frågor sålunda:
3. Det avsnitt i TV-programmet där gruppens grundare Le Fevbre uttalade sig i klart främlingsfientliga termer måste vara en ganska gammal inspelning. Karl'n dog 1991. Hur aktuella är dessa yttranden nu?
4. Det har funnits en klart nationalistisk tendens som påverkat delar av kyrkan i Frankrike redan i början av 1900-talet. Hur stark är denna riktning i andra delar av världen?
5. Den svenske nationalist som presenterades som den som tagit rörelsen till Sverige, hur representativ är han? Det sades att antalet anhängare var några tiotal i hela norden. I så fall är det ju fullt möjligt att de flesta anhängarna bara är vanliga fromma människor som vill fira mässa på gammalt sätt medan nationalisten ifråga är en som i realiteten "kidnappat" rörelsen (pga dess tydliga tendenser till högerextremism) och vill använda den mer för egna syften, för att ge kyrklig och historisk legitimitet åt en egen nationalistisk agenda där vanliga troende människor blir oskyldiga brickor i ett elakt spel? Jag bara undrar. Jag vet verkligen inte. Men jag vet - av egen erfarenhet - att det som presenteras i ett kort reportage-TV-program - och i andra media - kan vara ytterst vinklat och beskuret.
6. Finns det en kamp mellan olika grupper inom brödraskapet? Det faktum att biskop Willamsson belagts med någon slags politisk munkavle av övriga gruppen tyder väl på det. Kan denna sak - hans famösa yttrande i SVT-intervjun - leda till att brödraskapets andra flyglar på allvar tar itu med den främlingsfientliga delen av rörelsen så att detta blir någon slags tillnyktring?
Detta sista är verkligen en fråga - jag har ingen aning. Men det är kanske den typen av frågor som skulle behöva ställas - och hoppeligen besvaras - innan man som stackars svensk kyrkoherde ska avkrävas definitiva besked om sitt framtida handlingssätt.
Jag vet verkligen inte särskilt mycket om prästbrödraskapet Pius X. Men ett* vet jag: jag ogillar av hela mitt hjärta TV:s stil att ställa enskilda inför snabbt presenterade kontoversiella fakta och kräva klara besked på stuts. Vi borde kräva mer eftertanke och möjlighet till fördjupning i Public service-TV!
* nej, en sak till vet jag. Jag vet att förintelsen ägt rum och att ca 6 miljoner judar dödades och jag ogillar förintelseförnekare.
Kanske är det nödvändigt med en kommentar. Situationen har ju varit minst sagt förvillande. Först får man veta i TV att organisationen har klart rasistiska och antisemitiska tendenser. Och man får höra katolska biskopen uttala ett klart avståndstagande från rörelsen. Sen har man just hunnit smälta det så kommer beskedet om att Påven hävt exkommunikationen av gruppen. Vad ska man tänka?
Jag tänker: allt är kanske inte så svartvitt som man tror.
1. Påvens hävande av exkommunikationen innebär inte ett varmt välkomnande. Snarare ett första steg mot erbjudande av en lång vinglande vandring fram mot en eventuell kommande enhet någon gång i en osäker framtid - kanske, kanske, kanske. Det förutsätter dock en vilja i den riktningen även från brödraskapet, men det syns väl inte några tydliga tecken på det.
2. Påven godkänner inte rasism och antisemitism och Påven förnekar inte förintelsen och dess erkända omfattning. Tvärtom, han har gjort tydliga uttalanden för att klart slå fast positionen i dessa frågor.
Så var det klart med den saken!
Jag tänker på de stackars kyrkoherdar som i TV fick stå vid skampålen och stå till svars för sina tidigare beslut att låta rörelsen fira mässa i deras kyrkor. Nu avkrävdes dom direkta svar på vad dom skulle göra i fortsättningen. Och direkt efter att dom fått se och höra den utpekade biskopens uttalanden så kunde dom givetvis inte annat än att säga: dom får aldrig mer komma till min kyrka. Var det rätt att säga så? Att så tvärt ge ett sådant löfte?
Jag säger: jag gillar inte den där sortens situationer, då en människa plötsligt ställs inför något kontroversiellt och med TV-reportern som både åklagare och domare avkrävs ett omedelbart ställningstagande som får långtgående konsekvenser.
Jag säger: Allt har två sidor (minst) och alla mynt har en fram- och en baksida. Tillräckligt många gånger har jag suttit i medlande samtal i äktenskap och samborelationer för att veta att man inte ska döma över situationen efter att bara ha hört ena parten.
Visst, i stunden upplevdes de mot väggen ställda svenskkyrkliga kyrkoherdarnas beslut som rimligt, men med lite perspektiv så framstår den kvinnliga engelska prästens i Göteborg beslut som lika vettigt; hon som sa att dom får fortsätta komma så länge dom bara firar mässor och inte ängnar sig åt politiska utspel.
Den - åtminstone hypotetiskt möjliga - andra sidan skulle kanske kunna uttryckas med frågor sålunda:
3. Det avsnitt i TV-programmet där gruppens grundare Le Fevbre uttalade sig i klart främlingsfientliga termer måste vara en ganska gammal inspelning. Karl'n dog 1991. Hur aktuella är dessa yttranden nu?
4. Det har funnits en klart nationalistisk tendens som påverkat delar av kyrkan i Frankrike redan i början av 1900-talet. Hur stark är denna riktning i andra delar av världen?
5. Den svenske nationalist som presenterades som den som tagit rörelsen till Sverige, hur representativ är han? Det sades att antalet anhängare var några tiotal i hela norden. I så fall är det ju fullt möjligt att de flesta anhängarna bara är vanliga fromma människor som vill fira mässa på gammalt sätt medan nationalisten ifråga är en som i realiteten "kidnappat" rörelsen (pga dess tydliga tendenser till högerextremism) och vill använda den mer för egna syften, för att ge kyrklig och historisk legitimitet åt en egen nationalistisk agenda där vanliga troende människor blir oskyldiga brickor i ett elakt spel? Jag bara undrar. Jag vet verkligen inte. Men jag vet - av egen erfarenhet - att det som presenteras i ett kort reportage-TV-program - och i andra media - kan vara ytterst vinklat och beskuret.
6. Finns det en kamp mellan olika grupper inom brödraskapet? Det faktum att biskop Willamsson belagts med någon slags politisk munkavle av övriga gruppen tyder väl på det. Kan denna sak - hans famösa yttrande i SVT-intervjun - leda till att brödraskapets andra flyglar på allvar tar itu med den främlingsfientliga delen av rörelsen så att detta blir någon slags tillnyktring?
Detta sista är verkligen en fråga - jag har ingen aning. Men det är kanske den typen av frågor som skulle behöva ställas - och hoppeligen besvaras - innan man som stackars svensk kyrkoherde ska avkrävas definitiva besked om sitt framtida handlingssätt.
Jag vet verkligen inte särskilt mycket om prästbrödraskapet Pius X. Men ett* vet jag: jag ogillar av hela mitt hjärta TV:s stil att ställa enskilda inför snabbt presenterade kontoversiella fakta och kräva klara besked på stuts. Vi borde kräva mer eftertanke och möjlighet till fördjupning i Public service-TV!
* nej, en sak till vet jag. Jag vet att förintelsen ägt rum och att ca 6 miljoner judar dödades och jag ogillar förintelseförnekare.
Kommentarer
Postat av: sven-åke nilsson
En fråga som ställdes i programmet till de som öppnade Kyrkorna för brödraskapet.Om de hade haft någon kontakt med det katolska Biskopsämbetet i Sverige? Och då kan man ju undra varför en församling
i Svenska Kyrkan eller för den delen Anglikanska
Kyrkan skall ta kontakt med den Katolska Biskopen
för att öppna sin Kyrka. Det verkar litet konstigt.
För övrigt tycker jag att det var en skandal att domkyrkoförsamlingen i Luleå ställde in högtidlig-
hållandet över förintelsens offer
Postat av: "Syster"
Förintelsen - av ffa.judar, men också romer och homosexuella=10 miljoner! ska vi aldrig glömma.
Har själv träffat en familj där man och hustru varit i Auswitch. Då var jag 6 år, de ca 35 år. Deras kamp kommer alltid att ligga i mitt hjärta.
Nu blickar jag framåt mot 4:e sönd.efter trettond.
"De skall tacka Herren för hans godhet"...Ps.107:31
Trackback
