Om Lennart Sacrédeus och konsten att störa
Några tankar som väcks hos mig:
1. Jag upplever att Lennart Sacrédeus är en person med visst civilkurage. Sådana personer uppskattar jag alltid, oavsett vad dom står för (nästan).
2. Det stora stöd som Sacrédeus fick i det interna provvalet visar (här som i andra situationer) att det finns en växande klyfta inom kristdemokraterna mellan ledningen och många bland gräsrötterna (partiets kärna?).
3. Denna växande klyfta beror - enligt min ringa mening - på att kristdemokraterna under flera årtionden sakta orienterat sig bort från traditionella ståndpunkter (tydligast representerat av "abortmotståndet") mot en mer realpolitisk hållning. Denna nyorientering (numera inte särskilt ny, men i alla fall...) har förvisso lett till att partiet fått vara med i de inre maktcirklarna men innebär en konflikt med dem (bla jag själv - periodvis väljare men aldrig medlem eller aktiv) som upplever att en av partiets viktiga roller har varit att vara en sanningens röst.
4. Det är olyckligt för hela samhällsklimatet om personer, sådana som bl a Lennart Sacrédeus, som sticker ut, avviker, provocerar, stör, inte riktigt passar in; om sådana personer hela tiden skjuts åt sidan eller placeras i skamvrån. Då får vi ett tråkigt och slätstruket samhälle. Och kyrka för den delen. Tänk er Svenska kyrkan utan Dag Sandahl. Lika inspirerande som en gäspning.
Men personer som blivit sanningssägare finner alltid nya plattformar att stå på.
Fienden älskar att ge folk dåligt anseende och förstöra relationer. Han är "lögnens fader" (Joh 8:44) och "våra bröders åklagare"(Upp 12:10).
Lennart är för obekväm för han framför och står för, ett sant budskap, för att leda "folket" på mer rätt väg.
Personangrepp är förkastligt.
Eftersom det är just Kristdemokraterna, som skall arbeta i en anda av kriten etik och moral, så borde Göran fundera om han kan sitta kvar.
Partimedlemmarna placerar Lennart högst och så får han inte ens var med på listan.
Valresultatet i juni, om det blir dåligt för KD, ger ytterligare press på Göran.
"Kd:s experiment har nått vägs ände
Allt hänger ihop i politiken, men inte logiskt eller mekaniskt. Värderingar och åsikter bunkar ihop sig kring en handfull mycket grundläggande attityder och karaktärsdrag. Operakonnässören kan sitt vin, datornörden sin Jolt Cola. Enligt samma luddiga logik tycks åsikter i skattefrågor driva i en särskild riktning när det gäller familjepolitiken (eller vice versa), synen på försvaret korrelera med ståndpunkten i betygsfrågan och så vidare.
Att dra streck mellan sådana noder och förklara varför de inte är godtyckligt förbundna är att utveckla en ideologi. Den partipolitiska strategen bör förstå klustren och därmed kunna förutsäga hur politiska manövrar kommer att bemötas av anhängarna. "
Läs fortsättningen på 2305537.svd" rel="nofollow">http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel2305537.svd - en intressant analys av Kd och partiets plats i det ideologiska landskapet.
