Mitt liv är mitt. Ditt liv är ditt
Som sagt Livet och värdet gav många kommentarer och jag skrev en lång kommentar men den försvann någonstans i rymden och om felet sitter i min dator eller min internetuppkoppling eller i bloggportalen vet jag ej. Men jag blev sur för jag hade skrivit ett nytt inägg här också och det försvann också men det ska jag nu försöka skriva en gång till. Håll till godo!
Det var en formulering i en av kommentarerna till förrförra inlägget som fastnade i mitt sinne. Det var orden som jag ovan gjort till rubrik för detta inlägg. De skrevs av Sigrid - en ytterst trogen, men för mig okänd läsare och kommentator. När jag nu väljer att ta dessa ord Mitt liv är mitt och Ditt liv är ditt som utgångspunkt för detta inlägg så betyder det inte att jag argumenterar speciellt mot Sigrid, men dessa uttryck (som vi ofta och lätt tar till utan att alltid inse konsekvenserna) gav associationer hos mig som jag inte kan låta bli att uttrycka och jag tror att dessa uttryck rymmer underliggande attityder som är mycket vanliga i vår tid och det vill jag skärskåda.
Förr i tiden - denna saliga tid! - tror jag att uttrycket Mitt liv är mitt och Ditt liv är ditt betydde (om man förr i tiden alls använde så "moderna" uttryck) att man hade ansvar för sitt eget liv och var skyldig ta det ansvaret. Jag ansvarig för mitt liv. Du ansvarig för ditt. Ansvaret är viktigt - också att ta ansvaret för konsekvenserna av sina handlingar. Det är ju ansvaret som skiljer oss människor från djuren. Det är också ansvaret som ger oss vårt människovärde. Och det är det mänskliga ansvaret som gör att Gud en gång kan döma världen.
I vår tid däremot (alltså till skillnad från förr i tiden) - och det är otroligt i vilken utsträckning vi är präglade av moderna och nedbrytande tänkesätt, som vi ofta saknar redskap för att analysera och genomskåda, utan att riktigt veta om eller inse det - i vår tid alltså, så betyder Mitt liv är mitt och Ditt liv är ditt att jag bestämmer över mitt eget liv och ingen ska komma och säga att jag har fel eller överhuvudtaget bry sig i vad jag gör eller lägga näsan i blöt eller försöka få mig att handla annorlunda eller döma mig - för Mitt liv är mitt. Och givetvis betyder det att ingen ska fråga efter vad du gör för ingen har ju med det att göra för du gör ju som du vill för du är ju en fri och självständig människa som inte behöver böja sig under någan annan för Ditt liv är ditt.
Och eftersom ingen ska bry sig i vad du gör eftersom Ditt liv är ditt och ingen heller ska lägga näsan i blöt i mitt liv eftersom Mitt liv är mitt så kommer till sist - när vi dragit de yttersta konsekvenserna av det hela (vilket vi kommer att göra eftersom det inte finns någon som kan sätta några gränser för vad vi kan göra när nu Mitt liv är mitt och Ditt liv är ditt och ingen alls ska bry sig om vare sig ditt eller mitt) - alltså, då till sist, så kommer ingen att fråga vara sig efter dig eller mig. Så när du är ledsen, vem bryr sig: Ditt liv är ditt. Och när jag behöver omtanke och hjälp: vem bryr sig för Mitt liv är mitt.
Och när vi då - som sagt - dragit tanken Mitt liv är mitt och Ditt liv är ditt till sin yttersta spets då kommer vi inte bara att vara de mest själviska egoister utan också totalt ensamma i hela världen.
Mitt liv är mitt och Ditt liv är ditt - förföriskt och lockande som en gång den förbjudna frukten i Paradiset. men som långsiktig lösning på livets problem lika fungerande som att kissa i byxan när man fryser.
Nej, - ett tydligt och klart Nej - Mitt liv är inte mitt och Ditt liv är inte ditt. Jag äger inte mitt eget liv och du äger inte ditt liv. Det gör Gud, han som gett oss livet och som i sin kärlek och efter sin goda kärleksfulla vilja har gett oss sina bud och lagar att efterfölja till vårt eget bästa och gett oss varandra att leva i gemenskap med till vägledning, stöd, tröst och hjälp.
Tvärtom alltså: Mitt liv är ditt och Ditt liv är mitt - det borde gälla både i relation till Gud och till våra medmänniskor.
Dethär Tobbe var ju bra skrivet!
Förutom "påhoppet" i början som visar hur du missuppfattat sakernas tillstånd vad gäller elitseriehockeysympatier. Detta är min lista:
1: Luleå!
2: I alla matcher utom mot Luleå: Skellefteå.
3: I alla matcher utom mot Luleå och Skellefteå: Modo.
Dessutom: Som förlorare i alla matcher hela året föredrar jag Djurgården.
Visste väl att det skulle komma något sådant från herrn som bloggar lite åt väster men men det får väl gå så länge det inte är saik utan s
Om jag anser att "mitt liv är mitt" och "ditt liv är ditt", så måste jag ta på mig det ansvaret att det är så, om jag blir gravid. Då har jag ju medverkat till att något skapats av mina/våra handlingar - ett Du har blivit till. Detta Du är också ett liv som inte är mitt, utan "ditt liv är ditt".
Sedan är det så, när man kommit till tro - mycket förvandlas och då förstår man, att "Mitt liv är ditt"(Gud tillhör det), inför honom ska jag en gång visa mitt ansvar för mitt liv.
Fråga dig själv om du tvekar i en handling: "Vad skulle Jesus ha gjort"? då får du svaret.
Även om jag i detta inlägg "MItt liv är mitt. Ditt liv är ditt", inte talade specifikt om abortfrågan så var det ju den som gav upphov till tanken.
Ibland kan även enkla formuleringar rymma djupa sanningar. Naturligtvis har "Syster" helt rätt i att "Ditt liv är ditt" gäller även det ofödda barnet. När har man då rätt ta det livet från barnet?
Det gläder mig storligen, gamle kamrat, att du nu avlagt "den goda bekännelsen" så att ingen tvekan råder om dina hockey-lojaliteter. Faktum är att jag nog kan ställa mig bakom samma uppräkning.
Kanske ska vi manifestera denna "enhet i tron" genom att gå och se Luleå-HV71 på lördag?
Kan väl vara möjligt - ska fundera.
Dock: Kan inte du få ändan ur vagnen samt fingrarna ur nyss nämnda kroppdel och ge besked om Uppsala?
Hej igen! Jag förstod att min kommentar skulle röra om i grytan och hoppas ingen tog illa vid sig!
Angående frågan när ett barn blir mer än ihopkleggat DNA anser jag abortlagen svarar rätt bra på ändå, alltså gränsveckorna för abort.
Frågan om Mitt liv verkligen bara rör mig, besvaras ju även efter hur konservativ man är, och vilken årgång man är född.. Förr i världen lyssnade man på vad de äldre sade och släkten betydde mest.
Hur illa behandlad man än kunde bli av sin förälder, var det ju ändå ens familj. Idag kan jag stolt säga att jag inte har någon kontakt med mina föräldrar för att jag vill inte, de är inte bra för mig.
Lika väl som man väljer sina vänner behöver man inte sitta med sin hustrumisshandlande alkoholistfarsa på julafton. Till exempel.
Idag lyssnar vi på de äldre, men följer ändå magkänslan och gör saker vi mår bra av, på gott & ont såklart.
De som bryr sig om man mår dåligt idag är helt enkelt dem man själv väljer att ha nära i sitt liv, inte vad naturen eller Gud slumpat fram...
Sen tror jag det har med religion att göra också.
Om man tror att lågan släcks och det blir svart när man dör, kan tycka att Min tid här på jorden är min, jag gör vad jag vill med den, jag vill hinna göra så mycket som möjligt och inte 'bromsas' av t.e.x. ett oönskat barn.
Jag Sigrid tror dock på en slags himmel, någon slags Gud men har inte bestämt riktigt vad än.
Sigrid: Abortlagen säger vecka 22, jag vet om barn födda vecka 21.
Att få till det så att det känns bra, är bra gjort, fast tvärtom.
När det gäller Gud är det avklarat, du behöver inte bestämma dig om han finns, eftersom han finns oavsett om du bestämt det eller ej...enkelt va :-)
Hej Sigrid. Gud har skapat - inte slumpat fram jorden och universum. Du och jag och alla andra, är skapade av Gud och Han älskar oss. Det är många ggr svårt att se och förstå en mening med att finnas till, men mitt hopp är att en enkel bön, då kan ge svaret till den som söker.
"Gud om du finns - hjälp mig att se dig, den väg också jag har här på jorden" - "Du som älskar mig - tack - låt mig förstå det".
En tro så litet som ett senapskorn - kan växa och bli ett fantastiskt träd - vattna det!
Bra skrivet!
Håller med dig!
Mvh Ola
