Livet och värdet
Socialministern kommenterar att det knappast finns någon möjlighet att lagstiftningsvägen komma åt detta väljande av barn utifrån kön - när vi nu har fri abort. Är det fritt och kvinnans val så är det.
Men den berörda sjukvårdspersonalen hade blivit upprörd, och ansvarig läkare hade kontaktat socialstyrelsen för att höra om det fanns någon möjlighet för sjukvården att avstå från att medverka vid dylika könsselekterande aborter.
Här ser man. Har vi en gång klivit över gränserna för det tillåtna så går vi väl hur långt som helst. Men det som på något sätt faschinerar mig är argumentationen hos dem som reagerar. Dom tycker illa om aborter som sker pga barnets kön för alla barn "har ju lika värde". Visst har dom det, men har inte alla barn lika värde även oavsett att dom har ett kön? Alla de barn som förlorat livet i moderlivet pga något annat skäl - vilket som helst - vem tar dem i försvar. Om aborten sker pga att mamman just ska börja studera och ej har tid bli med barn - då är det tillåtet. Om aborten sker pga att pappan ej vill ta sitt ansvar, då är det tillåtet. Om aborten sker pg att den tonåriga mammans föräldrar ej vill hjälpa till och ta sitt ansvar, då är det tillåtet. Om aborten sker pga nästan vilken orsak som helst, då är den tillåten. men om den sker pga att barnet har ett visst kön då är det förkastligt.
Kanske är det så att plötsligt blir barnet personligt. Det är just ett barn med speciella egenskaper som man inte vill ha. Det blir för nära. Annars är det ju att bli med barn i allmänhet som någon inte vill. Det är oönskad graviditet som någon vill komma undan. Och då reagerar vi inte. Men plötsligt blir det så konkrtet att det blir ett bestämt barn, eller i vart fall ett barn med konkreta egenskaper som någon vill göra sig av med och då reagerar man.
Vi borde reagera hela tiden. Inse att varje barn som aborteras är ett speciellt barn med speciella egenskaper. Ett barn som har "lika värde". För det kan väl inte vara så att det går bra att dödas bara det sker jämställt.
Amen!
Namnet mitt trillade bort i knappfibblande, men det är så sant som du skriver.
NU Torbjörn har jag följt din blogg i snart ett halvår, och tänkte det är dags med en kommentar. Jag läser här eftersom jag tycker om samhällsfrågor och är spännande att se en prästs syn på saker och ting. Ett uppskattat inslag i den annars grå bloggvärlden :)
Så om dagens ämne.
Det är väl ändå bättre att kvinnan tar bort barnet än föder ett OÖNSKAT barn? Om hon vet att hon inte kommer att älska en flicka, är det ju psykisk misshandel mot barnet att låta henne behålla det. Jag vet hur det känns att vara oönskad & oälskad av sin mamma och det borde inte någon önska ett barn.
Och skulle man ändra lagen så man inte får bestämma abort pga kön, kommer man ju ändå kunna ljuga om anledningen. Det är nog psykiskt påfrestande att göra abort, jag tycker inte någon har rätt att bestämma över kvinnans liv.
Man får ju inte bestämma över folks religion, sexuella läggning eller musiksmak.
Mitt liv är mitt, Ditt liv är ditt.
Könsselekterade aborter upprör sjukvårdspersonal som blir inblandade, men inte på samma sätt "om man vill ha/kvinnan vill ha tid med sig själv", ej önskar detta barn som skapats inom henne.
Vilken rätt har detta barn, att födas? Vem står på barnets sida? Vad säges oss i Bibeln?
Större insatser, måste göras för, att bättre hjälpa, ta hand om de problem den som bär barnet har. Ekonomisk hjälp, samtal, adoptera bort detta av Gud väsignade barn som växer inom sin mor.
I min närhet finns några barn som ej skulle leva idag, om inte deras mödrar just fått den hjälpen.
Gud älskar alla barn - vi har inte rätt att välja vem som ska få leva, för att det passar oss bäst. Men, STOR, hjälp måste ges till de som brottas med dessa frågor.
Väl skrivet Tobbe. Påven Johannes Paulus II kallade vår kultur för en dödens kultur och pekade bland annat på det stora antalet aborter.
Moder Teresa som är omhuldad för sin barmhärtighetsgärning fördömde också hyckleriet i väst. Hon sade att i västvärlden bryr man sig om barn i Indien när de far illa men sina egna barn dödar man redan i moderlivet.
Samtidigt har "Syster" en stor poäng att vi skall stödja och hjälpa kvinnor så att de kan föda sina barn och ta hand om dem.
Hej Sigrid! Intressant att läsa om din syn på saker och ting oxå! Tobbe får väl svara själv, men som trebarnspappa kan jag inte låta bli att ge några synpunkter.
Du skriver: "Det är väl ändå bättre att kvinnan tar bort barnet än föder ett OÖNSKAT barn? Om hon vet att hon inte kommer att älska en flicka, är det ju psykisk misshandel mot barnet att låta henne behålla det. Jag vet hur det känns att vara oönskad & oälskad av sin mamma och det borde inte någon önska ett barn." Nej, visst - men du menar väl inte att det hade varit bättre om någon tagit ihjäl dej? Det du nämner låter som ett skäl att adoptera bort barnet eller att inte ägna sej åt vaginalsex, men det låter inte som något vettigt skäl för avlivning (sedan när blev det ett villkor för människovärde att man är älskad av sina föräldrar?).
Du skriver: "Och skulle man ändra lagen så man inte får bestämma abort pga kön, kommer man ju ändå kunna ljuga om anledningen." Exakt - det vore extremt fjantigt att undanta just könsaborter från den s.k. fria abortlagen (som på sikt kan försvaras och behållas bara om den används i verkliga nödfall; vi har t.ex. knappast 35000 befruktande våldtäkter eller livshotande barnsbörder om året, eller hur?). Vi verkar ju nu gladeligen (?) acceptera och underlätta att sortera ut barn med en kromosom för mycket. Då är det så klart svårt för folk att förstå varför vi inte får titta efter andra kromosomskillnader (XX/XY) också. Äckligt att abortpersonal reagerar mot att döda flickor, men inte mot att döda "mongon" - vare sej de är pojkar eller flickor - vilket ofta sker senare i graviditeten när andra foster blivit fridlysta och den som avlivas är riktigt stor och välutvecklad.
Du skriver: "Jag tycker inte någon har rätt att bestämma över kvinnans liv. - - - Mitt liv är mitt, ditt liv är ditt." Och barnets liv är barnets. Kära nån, det är ju förbjudet att avliva barnet under andra hälften av graviditeten - då också detta ett övergrepp mot kvinnan? (Vissa delstater i USA är mer konsekventa i det fallet). För att inte tala om att man blir åtalad och hårt straffad om man dödar födda barn (t.o.m. om det sker smärtfritt), trots det intrång barn gör i förälderns liv. Som sagt, enda sättet att kunna behålla vår abortlag, som vist har ett och annat skäl för sej, är att utnyttja den minimalt och förebygga de verkliga eller påstådda behoven av provocerad abort.
Förlåt att jag skrev så långt, Torbjörn och Sigrid!Det var bra att "syster" också skrev, för när en man - även om den är präst - kritiserar abortpraxisen i Sverige (inte självklart abortlagstiftningen) känns det ofta ungefär likadant som när en tysk kritiserar Israels politik i Gaza... vi sitter på många sätt i glashus allihop och vi ska inte kasta stenar, däremot tala klarspråk med varann.
En tänkvärd artikel om "den schizofrena abortkulturen" finns på följande länk:
schizofrenaabortkulturen/" rel="nofollow">http://www.credoakademin.nu/index.php/blog/blogpost/denschizofrenaabortkulturen/
Provar skicka länken igen. Funkar det inte att klicka på den, så dela på orden i titeln mellan de två sista / / så blir adressen riktig.
schizofrenaabortkulturen/" rel="nofollow">http://www.credoakademin.nu/index.php/blog/blogpost/denschizofrenaabortkulturen/
Bra skrivet Torbjörn! Kan du inte skicka artikeln till någon av våra dagstidningar? Någon kanske tycker det är ett urtjatat ämne att debattera. Jag tycker abortfrågan är så viktig så den behöver debatteras om och om igen. Kanske inte direkt för att lagstiftningen skall ändras(för det kommer den troligen inte att göra), men av den anledning att aborter sker hela tiden och debaten behöver hållas levande. Enligt min mening kan bara abort vara antingen rätt, och då spelar varken barnets kön eller mammans livssituation någon roll, eller så är det fel och då är abort alltid fel, oberoende. Det hela handlar om när en människa blir människa med allt rätigheter osv. Är det vid konseptionsögonblicket eller vid 22andra veckan eller vid födelsen. Det måste finnas en exakt och inte godtycklig tidpunkt. Eller? Enligt min mening blir en människa en människa vid konceptionsögonblicket och sen utvecklas det i mammas mage som under föräldrarnas omsorg under många år. Kan någon ge mig ett annat ögonblick när en människa blir en människa med alla rättigheter som följer, till det att få behålla sitt liv oavsett omstädigheter i barnets eget eller andras personers (mamman,pappan ect) liv? Kan man inte det så har barnet rätt att leva oavsett. Det finns många människor på denna jord som har det dåligt, lever ett liv ovärdigt en människa till och med ett djur, det finns många människor som är till besvär för andra, till olidligt besvär. Vem har rätt att släcka dersa liv? Ingen! När blir en människa människa med rättigheter, rättigheter att leva oavsett omständigheter i ens eget eller någon annans situation. Det är frågan som alla måste svara på, även Sigrid innan man tar ställning till om abort är rätt eler fel. Abort kan bara vara rätt eller fel.
Min markering med parenteser.
Klagovisorna
---------------
20 Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter? >3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53 f. Jer. 19,9. Klag. 4,10.
Parenteserna kom inte med, men det kanske synns vad jag lade inom parentes.
Kära vänner!
jag skrev en kommentar till alla era inlägg men på något konstigt sätt försvann den i cyberrymden och jag ids inte skriva om den.
Hejhej, och tack Tobbe för din kommentar på min blogg! Alltid roligt =)
Sen så kan jag ju inte låta bli att lägga mig i debatten och säga min mening. För det första håller jag med Matias Johnselieus, att ett foster är ett barn som är en människa, det är omöjligt att sätta en senare gräns än befruktningen när fostret plötsligt blir ett barn med mänskliga rättigheter, eftersom hela graviditeten är en utveckling. För det andra tycker jag ändå att abort i viss utsträckning måste få tillåtas, för även om abort i grunden är fel så kan jag tänka mig att det finns situationer där alla alternativen är fel, eftersom så mkt gått fel tidigare (våldtäkter t ex) och då abort ändå är den minst dåliga av många dåliga lösningar. MEN folk borde inse att abort är något att ta till i yttersta nödfall, och inte som ett preventivmedel i efterhand, som folk idag verkar tro. "Äh, skit i kondom, blir jag med barn kan jag ju bara göra abort". Helt fel inställning! Lättaste sättet att få ner antalet aborter vore väl om folk började tänka först och göra sen, och helt enkelt se till att man inte blir med barn i såna perioder i livet när man inte kan tänka sig att ta ansvar för det.
Punkt.
Kära vänner och trogna läsare igen!
Efter en natts uppiggande sömn tar jag mig för att försöka återupprepa min kommentar till era kommenatarer, vilken försvann inatt:
Janne:
Visst kan bibelordet ge allvarliga synpunkter på det som sker i vår tid.
Father Brown:
Påven Johannes Paulus II var en människovärdets försvarare. Han fick ju världens sympatier när han kritiserade politiskt förtryck men världens kritik när han talade mot abort, för de ofödda barnen. Dess ståndpunkter sågs som politiskt oförenliga, men är ju ur Påvens synvinkel, bara olika konsekvenser av försvaret av människovärdet.
Sigrid:
Nej, jag kan inte dela din syn att "oönskad" så lätt kan ställas i motsats till livet självt. Livet är mycket mer värt även om vi inte på något sätt ska förringa sorgen och lidandet för barn som behandlas negativt eller illa. Ja till Livet måste också innebära Ja till människovärdigt liv.
Andreas:
Delar helt argumentationen i ditt inlägg
Mattias:
Visst är konceptionsögonblicket livets början. Minns fortfarande det år då vi hade konfirmander tillsammans. Då du visade ett utdrag ur Lennart Nilssons film om livets begynnelse. Oerhört gripande.
Mitt blogginlägg som tidningsartikel? Den som lever får se.
"Syster":
Oerhört viktigt påpekande att de som blivit oönskat gravida behöver stöd. Roligt att du kan vittna om att det finns de som beslutat fullfölja graviditet när dom fått rätt stöd och uppmuntran. Det finns många sådana exempel.
Lisa:
Roligt att du står upp för livets försvar. Visst kan man diskutera undantag, men man ska inse att de i så fall är ytterst fåtaliga, bara en ytterst liten bråkdel av vårt lands ca 35000 årliga aborter.
Puuh!
Jag har väl inte glömt någon?
Det är inte bara allvarligt, det är sant också.
Men att äta sina barn i detta fall, det är att göra abort, man förtär sin egen avkomma. Det menas inte att man bokstavligen skulle äta upp sina barn.
Även jag vill kommentera detta inlägg, och då främst tacka för att Tobbe orkar och vill påminna om de 35000 människor (obs människor!!) som tas "bort" vid abort.
Jag jobbar själv inom vården, och har hand service av utrustningen som används.
Jag vet att det är det samma utrustning, och samma personal som är inblandade, både vid aborter och vid mycket omfattande och kostsamma försök att rädda livet på andra barn av samma storlek!
Det är mycket allvarligt när den personalen reagerar, för normalt är de väldigt avtrubbade, de kör ju abort på löpande band ena dagen, och livräddning på löpande band den andra.
Alla borde förstå att något är galet med abortsystemet, när denna maximalt avtrubbade personal reagerar!
Sista tidens tecken, om vi är tysta så ska stenarna tala ....
