Gudstjänstliv

Jag var lite villrådig i morse. Men i lagom tid före gudstjänsten fick jag telefon av goda vänner som också var på jakt efter en riktig högmässa och undrade om jag ville följa till Boden där biskopen höll mässan. Sagt och gjort!

Märkligt! Jag firar själv regelbundet familjegudstjänster. Och jag gör det inte ogärna. Snarare tycker jag ofta att det är ganska roligt. Men när jag är ledig och har chansen gå var jag vill i kyrkan - då vill jag alltid helst gå till en fullständig högmässa (idag var det familjegudstjänster i nästan alla kyrkor i hela sta'n). Men så har jag ju inga småbarn längre. Å andra sidan så var det så att när mina barn var små så vill dom ofta hellre följa med till högmässa än till familjegudstjänst - "pappa, det är väl inte en så'n där gudstjänst då du ska be alla barn komma fram och sitta på golvet när du pratar med dom?"

Liten parentes innan jag fortsätter med kyrkofrågor. Nu är alltså barnen stora. Idag träffade jag tillsammans med näst äldsta dottern min äldsta dotter som just fyllt trettio och vi firade henne tillsammans. Det innebar en resa till till Boden på kvällen trots att jag varit där redan på dagen. Men sannerligen, det måste vara något annat än själva staden som lockar om man ska dra till Boden två gånger på samma dag! Vad ger man då i present åt trettioårig dotter. Jag valde den enkla genvägen att köpa presentkort på damklädesaffär (som hon själv tipsat mig om). Tänk alternativet: femtiofem-årig gubbe går på egen hand och köper lämligt klädesplagg åt trettioårig dotter. Alla som tror att jag lyckats med något lämpligt räcker upp en hand! Men då ville hon å andra sida utmana mig att jag ska följa henne till affären och visa vad jag kunde tänkt mig köpa så får vi se hur fel jag har. Ska bli spännande. Rapport på bloggen givetvis!

Men som sagt, första resan till Boden var gudstjänstresa.Liturg och predikant: biskopen, kyrkoherden assisterande liturg, kvinnlig komminister ledde förbön och distribuerade, garnisornspastorn (som fått förbön i mässan inför sin nya resa till Afgahnistan) var också med i distributionen. Roligt med en stor frimodig ungdomskör. Inte så ofta man ser det, men Överluelå församling har kanske alltid haft rätt god tradition å det området? Härligt också att höra det fina fridfulla tonandet av konsekrationsklockor. Det skulle jag absolut vilja börja med! Men då blir kanske några av mina mer lågkyrkliga och lutherskt konfessionella vänner onda på mig. Dylikt har ju i vår ("lutherska"?) tradition ansetts "katolskt" (vilket det är) och därmed automatiskt fel (vilket jag absolut inte förstår). Om vi kan ringa i klockor bara för att vi ska gå in i kyrkan och när vi läser upp namnen på de avlidna så kan vi väl ringa i klockor för att markera det stora undret att ordet kommer till elementet och gör sakramentet (Augustinus, men en tanke som även lutherdomen omfattar). Hörde också av annan gudstjänstfirare att när man ser prästvigd kvinna agera så som idag framför allt i förbönstjänsten så får man ju den absoluta känslan att hon väsentligen fyller diakonens roll (med allt vad det implicerar). Men att citera det skulle ju innebära att jag beträder totalt minerad mark så jag tror jag avstår.

Efter gudstjänsten hann jag även växla några ord med biskopen om det faktum att biskoparna nu offentligt debatterar med varandra på DN debatt. Långt borta är den tid, konstaterade vi, då biskoparna uppträdde enigt. Att obligatoriskt civiläktenskap  (vilket jag argumenterat för tidigare på bloggen och som majoriteten av biskoparna nu också vill ha - notera att jag för en gångs skull är överens med majoriteten av biskoparna! Vad säger mina arbetskamrater om det?) förr eller senare kommer att bli ett faktum tror jag är oundvikligt. Dock är det väl fråga om höstens kyrkomöte vågar bryta upp från det invanda och (upplevt) trygga. Olyckligt är att frågan nu kopplats ihop med frågan om könsneutrala äktenskap. Själv har jag varit för civiläktenskap under nästan hela min prästtid men frågan har ju inte aktualiserats.

Enär min dotters födelsedagsfirande blev senare än utlovat så hann jag en sväng till laestadianska bönhuset (på Örnäset) på eftermiddagen.(Och jag hade inte behövt stressa lika fort från kyrkaffet i Boden). Jag säger igen det som jag många gånger sagt: i den anda som finns där med enkel folklighet, gamla invanda psalmer, stort frivilligengagemang och - visserligen sällan märkvärdiga - men alltid i Ordet grundade predikningar; i allt detta finns något genuint svenskkyrkligt som i den officiella kyrkan håller på att gå förlorat. Svenska kyrkan blir allt mer och mer ett tomt skelett av pengar, fastigheter och anställda men i avsaknad av folk och verkligt personligt engagemang. Det är katastrofalt tragiskt att svenska kyrkan inte mer förmår problematisera denna utveckling och fundera över hur trenden skulle kunna vändas. F.ö. tror jag att betydligt fler av s.k. vanligt kyrkfolk (utanför de direkta laestadianernas krets) skulle kunna gå dit (det är inte farligt) och finna det både uppbyggligt och gemytligt.

Men nu är dagen slut och bara bloggandet återstår. Stackars läsare som hela tiden måste ta del av mina klagovisor och dåliga skämt. God natt!


PS.Jag har dagen efter gjort tre ytterst små förändringar i texten + tillägg av en mening, men det är väl knappast någon som läser samma inlägg två gånger, så ingen lär väl upptäcka det.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Rebecca blir djupt förtvivlad då det inte är nattvardsgudstjänst. Familjegudstjänster (utan mässa) är således ingen "riktig" gudstjänst, enligt henne. Dessutom vill hon bli präst. Varför? undrade vi häromdagen. "Jag vill göra nattvarden", svarade hon (helt oinlärt, faktiskt) :) Förr var svaret: "Jag vill dela ut nattvarden". Men nu har alltså orden "del ut" bytts ut mot "göra". vad ska komma härnäst? (Också låtsades jag inte se det där om den kvinnliga prästen som väsentlig bärare av diakonrollen i ditt inlägg. Om en manlig präst gjort samma uppgifter som henne hade du kanske inte skrivit om det ens?).

2009-02-09 @ 11:05:26
URL: http://hannajohnselius.blogg.se/
Postat av: Ann O Nym

Det är väl bättre det än att läsa tillkrånglade ordbajsande bloggar där man måste gissa vad bloggaren egentligen tycker även om dessa oftast är väl så intressanta

2009-02-09 @ 11:54:12
Postat av: Tobbe

Hej Hanna!

Tänk att alla barn upplever det likadant: mässa är riktig gudstjänst.

Sedan gläder det mig att läsare själv förmår censurera mina inlägg när jag som skrivare inte förmår det. Så slapp en mina detonera!

(av någon anledning lade inte heller jag, på ett motsvarande sätt, märke till din dotters yrkesval)

Ha det bra!

2009-02-09 @ 12:22:13
Postat av: systerdotter Lisa

Hej morbror!

Det där med, vad kallade du det..? konsekrationsklockor. Alltså, jag måste säga att jag tycker bara det är komiskt. Första gången jag upplevde det (det var i en visserligen protestantiskt mässa, men förstås väldigt högkyrklig och åt det katolska hållet) så blev jag alldeles full i skratt och började nästan fnittra mitt i den gravallvarliga stämningen (missförstå mig inte, jag kan oxå uppskatta allvaret i mässan). Det där att pingla i klockorna när brödet och och vinet förvandlas ger mig bara en känsla av att prästen säger "Klingeling, vakna nu Gud, det är nu det är dax att förvandla så sätt igång". Förstår du? Men jag antar att det helt enkelt har med vanan att göra. Det ingår inte i de vanor jag har haft i gudstjänstlivet och därför har jag svårt att uppskatta det. Alla har vi olika sätt och traditioner att uppleva och tillbe Gud, men Han själv förblir densamme..

2009-02-09 @ 12:27:26
Postat av: Father Brown

Tobbe, det är klart att kyrkan skall använda alla sina uttryck för att visa vördnad för det heliga. Mer "smells and bells" helt enkelt. Hur svårt kan det va?

2009-02-09 @ 12:41:48
Postat av: Tobbe

hej Lisa!

Visst har det med vanan att göra. Vi blir ju alla präglade av våra egna tradirioner "såsom vi gör är automatiskt rätt".

sedan är väl poängen med klockorna inte att väcka Gud så att han nu ska göra undret utan snarrare att säga till folk att nu har det skett. Konsekrationskolockorna tillkom ju på den tid då mässan sjöngs på latin och folk fattade ytterst lite så nu gällde det att ge en tydlig upplysning om att man befann sig i det centrala partiet i mässan. den funktionen behövs ju inte idag (när mässsan är på folkspråk) så nu är det väl mest en gullig grej, men varför inte.

PS. Lisa, nu har du skrivit inlägg på min blogg två gånger på 2-3 dagar. Trevligt för mig, välkommen åter. Men du försummar väl inte ditt arbete för meningslöst bloggläsande? :) !!!

2009-02-09 @ 12:45:49
Postat av: Lisa

Naturligtvis försummar jag inte mitt arbete. Jag är en mycket ansvarskännande människa och gör vad jag ska. Men det är faktiskt så att jag bara arbetar ca 25 timmar i veckan, så jag har gott om tid över till andra saker, som till exempel att läsa din blogg, vilket jag tycker är skoj. Min tillvaro är inte alls särskilt hektiskt, och det njuter jag av.

2009-02-09 @ 17:34:22
Postat av: Per-Eric

Som relativt van besökare i Bönhuset i Örnäset, kan jag också rekommendera vanligt kyrkfolk att komma dit. Det är inte farligt, däremot kanske man inte blir så välkomnad som man kanske väntar sig.

Inte för att man inte är välkommen, för det är man,

utan för att vi inte är vana att ta emot nya människor!

Vi har inte heller lärt oss att försöka vara välkomnande, eftersom vi verkar sakna de uppmaningarna i predikningarna, dvs uppmaningen att bry sig om andra.

Är det typiskt Laestadiansk eller typisk Luthersk, eller är det en något annat?

Hur som helst, om man aldrig blir påmind om att bry sig om de som är utanför, så lär det inte komma automatiskt.



Ja, alltid är det något.

Svenska Kyrkan har problem med läran, vilket de gärna sprider till o med på DN debatt.

Laestadianer har full koll på läran, men sprider inte det någonstans!

Välkommna in till Örnäset, kom in, för vi lär inte komma ut!

2009-02-09 @ 23:42:41
URL: http://pesimma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0