Fettisdag

(Ur andakt i Luleå närradio fettisdagen 2007)

Idag är det fettisdag. Det är ett uttryck som nog de flesta i vårt land känner till även om många inte är säkra var det kommer från. Begreppet fettisdag kommer ju av att det är sista dagen före fastan som börjar i morgon, Askonsdagen. Men denna särskilda dag kan få ge oss anledning att fundera över detta med värdet av att alla dagar inte är likadana. Att vi har, inte bara en veckorytm, utan även en andlig årsrytm.

Annars är ju det någonting som håller på att försvinna i det moderna livet. Särskilt för människor som lever i stora städer. Vi handlar året om på stora varuhus och gallerior där vi går inomhus mellan butikerna oavsett väderlek. Utomhus går vi på uppvärmda gågator där åtminstone en del av årstidsskillnaderna utplånas. På vintrarna kan vi åka på solresor och få sommar när det hemma är som kallast. Vi arbetar och skjutsar ungarna till träningar och aktiviteter nästan oavsett veckodag och årstid.

Kyrkoåret är ett försvar för olikheten. Ja, redan i veckorytmen finns för den som vill ta vara på den, en regelbunden variation. Från bibeln har vi fått begreppet vilodag som i den kristna traditionen blivit Kristi uppståndelses och den kristna gudstjänstens dag.

Men även under året finns variationen. Kyrkoåret hjälper oss att inrikta oss på olika delar av Kristi liv - och olika delar av vårt eget kristna liv - under de olika kyrkoårstiderna.

Vid julen tänker vi på Guds Sons människoblivande, Jesu födelse. Det stora undret att Gud kommer till oss som en vanlig människa. Tiden kring påsk är vår blick riktad mot korset och graven. Jesu död och uppståndelse.

Kanske tänker vi att vi borde ha allt detta i åtanke året om. Och visst är det så. Det är väl bara det att våra små mänskliga hjärnor har svårt att greppa allt på en gång. Vår koncentration räcker ofta bara för en sak i taget - i alla fall om vi ska gå på djupet. Därför finns det en pedagogik i kyrkoårets rytm, där både tanke och känsla får vara med. Både förnuftet och upplevelsen.

I morgon är det alltså Askonsadagen och fastan börjar. Av tradition har kyrkan ägt två stora fasteperioder. Dels påskfastan, eller stora fastan, under sju veckor före påsk, dels adventsfastan veckorna för jul. (inom parentes kan vi nämna att det är adventsfastan som är orsak till att man åt lutfisk. Lutfisken hör alltså strängt taget inte hemma på julbordet utan under veckorna före jul). Fastetid är förberedelsetid. En tid av eftertanke, rannsakan - stillhet kanske. Förberedelse för det stora firandet under jul respektive påsk.

Adventsfastan har väl försvunnit ur de flestas medvetenhet medan påskfastan finns kvar som begrepp just i ordet "fastan". Vad det i vår tid skulle kunna innebära att fasta, det ska vi tala om i morgon. Idag betonar vi bara detta med värdet att överhuvudtaget variera de andliga "årstiderna".

Den som regelbendet deltar i sin kyrkas gudstjänstliv eller har ett regelbundet andaktsvliv kan få del av mycket av denna variation. Kanske framförallt genom sång- och psalmval - fast då gäller det ju att vi inte bara sjunger samma lovsånger året om. Men också på annat sätt kan man låta kyrkoårets prägling av tiden komma till uttryck. Vi som lever i kyrkosammanhang där de kyrkliga färgerna präglar kyrkorum och prästens kläder vi kommer att se att nu blir det blå eller lilla färg under några veckor. Man kan låta också en sådan sak prägla hemmet. Man kan tex låta andaktsljuset därhemma ha lila färg under fastetiden.

Men det viktigaste är naturligtvis inte det yttre utan det inre. Alltså det som sker med oss personligen och hur vår tro utvecklas. Men det yttre är pedagogiska redskap som vi inte ska förakta.

Vår Frälsare är vårt föredöme. Redan som tolvåring gick han med Joserf och Maria till Jerusalem för någon av årets stora fester. Sedan berättar evangelisterna gång på gång hur han gick upp till Jerusalem vid "högtiden".


Kommentarer
Postat av: "Syster"

Ser fram emot kommande Askonsdagsmässa i morgon.

Tacksam över att "min hemförsamling" firar den. Vi behöver alla kraft, att följa Herren på vägen mot korset.

2009-02-24 @ 17:55:35
Postat av: "Syster"

Glömde att skriva - att jag åt en god semla på fettisdag - min 2:a för i år. Mums - fast jag saknade faktiskt, mjölk runtom i en djup tallrik. Det får bli nästa gång.

2009-02-25 @ 07:11:27
Postat av: Lisa

Det där med veckorytm är viktigt. Gud visste vad som är bäst för oss människor när han gav oss budet att helga vilodagen. En dag i veckan med vila, som bryter av, är viktigt, så att inte hela veckan blir likvärdig och en söndag lika gärna kan vara en onsdag.

Det är nåt jag lider lite brist på här i Suttgart. Då mina au pairföräldrar är proffessionella musiker så har de inga normala arbetstider utan jobbar lika ofta kväll som helg, och mina arbetstider anpassar sig ju efter deras. Jag kan lika gärna vara ledig en tisdag som en söndag, och den här helgen ska jag till exempel jobba fredag, lördag och söndag kväll. Det är faktiskt nåt jag saknar... Veckan jämnas lixom ut och, och det enda som för mig utmärker att en ny vecka börjar är att jag får ett nytt veckoschema.

Ingen livsstil jag vill ha resten av mitt liv precis. Men ett år funkar det väl.

kram

2009-03-06 @ 11:33:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0