Torbjörn Lindahl

Sånt har jag svårt för. Det ska va som det alltid har varit. Ju förr desto bättre som man brukar säga. Men till min egen stora förvåning så kan jag ibland bryta en tradition. Mitt senaste bilköp är ju ett exempel. Dels att jag köper en bil som inte är svensk, dvs inte en Saab eller Volvo.* Endast en gång tidigare har jag försökt med det. Det var när jag i några år hade Volkswagen Golf. Men det blev snabbt in på rätta vägen igen (tänk om människorna vore likadana när det gäller det andliga!). Så här ser min billista ut:

Vovo Amazon
Volvo 145
Saab 99
Volkswagen Golf
Volvo 245 **
Saab 9000
Saab 9000
Chevrolet Matiz

Mitt senaste bilköp innebär också att jag - endast för andra gången, men denna gång tydligt och klart - brutit den sega vanan att alltid köpa ca 10 år gamla bilar. Så här ser mina bilars ålderspyramid ut. Alltså bilens ålder det år jag köpte den:

11 år
10 år
11-12 år (minns ej exakt) ***
3 år (!!)
8 år
10-11 år ****
10 år
1 år (!!!!!!)

Men nu till något ännu värre!
Jag har idag bytt bank!
Det trodde jag aldrig att jag skulle komma mig för eller våga. Bakgrunden är denna. I alla tider har jag varit privatkund i Nordea  (och före det i PK-banken som det då hette). Men som husägare blev jag för flera år sedan plötsligt Handelsbankskund när Handelsbanken köpte upp Stadshypotek där jag hade alla mina lån på huset. Varje gång jag varit in på Handelsbanken så har dom stilla undrat om jag inte borde bli helkund och alltså flytta allt till dom. Nej, har jag bara svarat, det spelar ingen roll om det skulle finnas några eventuella fördelar eller vara enklare för mig. Man lämnar inte Nordea. Det är som att gå ur Statskyrkan. DET GÖR MAN BARA INTE!

Men så till sist. När jag för ett tag sedan var in på Handelsbanken så frågade min kontaktperson igen lite försiktigt om det inte var dags att bli helkund. Och plötsligt så kände jag bara att jo, nu är det dags. Så idag var jag där och fixade det hela.

Vad kan man nu lära sig av detta.?
1. En kontaktperson på banken kan vinna på att bara vara trevlig och tillmötesgående. När jag idag sa till henne att tänk att du lyckades i alla fall till sist, så sa hon att det beror kanske på att hon slutade tjata. Kanske det.

2. Och kanske är det så också när vi vill att någon ska bli kristen. Vi ska ge erbjudandet och sen låta folk välja själv utan att vi "tjatar" på dom. Kanske gäller det särskilt makar emellan där den ena är kristen och den andra inte.

3. Jag är inte så totalt rigid som man kan tro. Jag kan ändra mig och byta spår. Men om ni går och hoppas att jag ska göra det även i "kvinnoprästfrågan" ja, då gäller det verkligen att ni inte tjatar på mig.

Andra exempel på att jag kan bryta en invand tradition är att jag (sedan årtionden tillbaka) dels kan äta andra pizzor än Capriccosa och att jag på kinarestaurang kan beställa annat än Kyckling med bambuskott.

Återstår att se om jag också till sist lämnar statskyrkan. Vad tror du?

---

* Jag bortser från det där svenska bilmärket som bara gör ett tiotal handgjorda svindyra sportbilar per år vilket ingen kände till förrän det sades att dom skulle köpa Saab vilket inte blev av

**Den hade jag nog behållt ett tag till om jag inte råkat köra på en älg med den

*** Mats (Rondahl) vilket år var det jag köpte din Saab 99 årsmodell 1975?

**** Den var nyinköpt (av mig) den gången när styrelsen för Dekanatet i Luleå stift av Svenska kyrkans fria Synod hade sammanträde i församlingshemmet i St Olofs församling i Skellefteå. När var det?