Torbjörn Lindahl

Ja, det blev det i helgen. För hojen hade med nöd och näppe hunnit kallna efter lördagens tur till västerbotten så bar det på söndagsförmiddagen av norrut. E4 till Töre och sedan mot Överkalix. Och sedan vägen mot Övertorneå. Efter en liten bit på Övertorneåvägen stannade jag bara på en parkringsplats mitt i en by där jag tyckte det var mycket vackert och där drack jag mitt kaffe och åt medhavd smörgås. Då hade solen också gått högre upp på himlavalvet och spred mer värme så jag kunde minska lite på mina klädsel. Väl framme i Övertorneå tog jag norrut. Inte mig emot: Tornedalen är oerhört vackert. Målet för resan var Svanstein där jag gick i högmässa i kyrkan, celebrerad av gode vännen Stefan Aro. Givetvis bad han mig hjälpa till i gudstjänsten och det är ju alltid roligt. Alltid en glädje också att få hälsa på gamla kristna systern Ester Aasa som jag träffade första gången redan 1973. Att hon råkat berätta för någon annan vid kyrkkaffet att hon träffat mig redan när jag var barn, får jag väl överse med (jag var i tjugoårsåldern. men allt är ju relativt. Och nu tycker jag väl själv knappast att tjugoåringar är annat än snorungar!)

På eftermiddagen när Stefan hade en annan gudstjänst - på finska! - å annan ort i församlingen passade jag på att ta en liten tur i bygden med hojen. Upp till Pello, över bron till Finland, Ner på finska sidan och tillbaka till Sverige vid Övertorneå. Efter tankning på OK norrut igen och då såg jag en stor grupp människor samlade till friluftsgudstjänst vid ett stort kors t h om vägen vid älven.  Det lär vara årlig tradition att Övertorneå församling har en friluftsgudstjänst vid gamla kyrkplatsen. Men jag stannade inte, Jag hade ju redan varit på en gudstjänst. Åter norrut som sagt (för andra gången samma dag på den sträckan!) och till Juoksengi för mat, intressanta samtal och bastu hos kollegan Stefan.

På morgonen var det svalare så man fick ta på sig allt i klädväg. Förbi förs exp i Övertorneå för att kontant få utlovad reseersättning för min insats i församlingen i maj månad, Vilken summa ansvarig person på sagda exp flerfaldiga gånger försökt sätta in på mitt konto utan att lyckas och till slut av min bank fått svaret att det kontonumret finns inte trots att jag regelbundent får min ordinarie lön dit varje månad. Jag tänkte: tänk om någon dator börjat bestämma att jag inte längre finns och börjar plocka bort mig bit för bit med början med mitt konto. Tur att jag i alla fall finns på bloggen.

Forsatte söderut - Tornedalen är fortfarande vackert, något år måste jag köra den av tornedalska MC-entusiaster organiserade gränsälvsrundan! - och hamnade till slut vid Kukkolaforsen. Eftersom jag kände mig extra rik efter besöket i Övertorneå bestämde jag mig för lunch trots att den kostade 125 kr. Men kul var det att sitta och käka och samtidigt se folk på båda sidor älven stå och håva sik. Dom fick några också! Eftersom jag kände mig lika rik när jag betalade så köpte jag även en stor rökt sik + en god limpa (vilket jag tänkte köpa redan när vi var med alla personal vid forsen i våras men då hade ivriga arbetskamrater handlat upp hela lagret innan jag hann fram).

Vidare ner till Haparande. På vägen genom Vojakkala funderade jag på vad som är sant i den kända historien därstädes vilken journalisten Zaremba på DN gett en alterativ syn på i våras (men det har jag skrivit om tidigare). Väl i Haparanda övervann jag den kortvariga frestelsen att gå på IKEA. Varför ska man det och i all synnerhet när man kommer med MC och i packväskan inte skulle rymma mer en "halv kopp" kaffe. Vid Seskarökorsningen funderade jag ett tag på om jag skulle fara ut till Seskarö lägergård. Vore kul se den igen - nu är det många år sedan jag hade konfirmandläger där (14-15 år?). Det skulle också kunna vara lite häftigt att i full fart köra över bron md MC. Bron svänger ju samtidigt som den når sin högsta punkt. Men den frestelsen övervann jag. Övervann även frstelse att ringa bekanta och kolla om dom som av en händelse skulle råka vara i sin stuga i Kalixtrakten, vilken (stugan alltså) jag aldrig sett, men tänkte att vännerna ser jag nog ofta i Luleå. Prioriterade andra vänner som jag inte ser lika ofta: blogg-grannen Hanna med make i Kalix. Stötte just på maken när han stod på stegen med färgpyts och pensel i högsta hugg (kan alltså intyga att dom har målat om huset vilket jag tror att Hanna förutspådde på sin blogg tidigare i år). Men han tog sig tid för en kaffepaus. Unde kaffepausen förutsätter jag att jag hann överyga Hanna om att rösta på Frimodig Kyrka i kyrkovalet!

Givetvis kan jag inte passera Töretrakten utan att hälsa på hos min svärfader. Han höll just på med middagen så med hjälp av ytterligare några färskpotatisar direkt från landet och min rökta sik från Kukkola så blev vi båda mätta. Vi brukar också försöka mätta oss andligt innan vi skiljs genom psalmsång och bön. Så även denna gång.

När jag närmade mig Råneå så planerade jag köra min favorit(kurviga)väg över Sundom. Alltså tog jag av vid Råneå N, men väl kommen genom samhället så tappade jag lusten ta Sundomvägen, alltså for jag fortsatt söderut, men precis vid utfarten på E4 kom jag på att åtminstone en gång per år brukar jag (med MC:n) hälsa på gamle kompisen Björn i Prästholm. Sagt och gjort. Han var hemma och vi fick en lång, mycket fin kväll med intressanta samtal. Och precis när jag skulle gå så blev samtalet ännu intressantare så då blev jag där ännu senare.

Så när jag väl for därifrån så körde jag försiktigt i mörkret, men väl ute på E4 i skydd av viltstängslen drog jag (givetvis) upp hojen i 110. Härligt köra i mörker. En speciell känsla.

Nu är jag hemma och har kollat e-posten och bloggat. Då är dagens förpliktelser avklarade. Återstår aftonbön och god natt!