Torbjörn Lindahl

Nu gäller det att passa sig. När skolorna börjar och alla barn i landet möts och stöts och blöts - då britser det ut! Ja, man vet inte riktigt. Många påstår ju att vi är lite hysteriska. Att det är en överdriven oro. Att fler människor dör i cykelolyckor (OBS! inte ens motorcykelolyckor!) varje år än det antal döda vi ens med värsta scenario har anledning frukta som resultat av svininfluensan.

Men på jobbet har vi fått lite order: lokalvårdarna ska tvätta dörrhandtagen dagligen, men så mycket mer är det inte. Kanske bör vi inte heller ta ihand. Kanske kommer västlaestadianerna att klara sig bättre, dom som redan tidigare inte hälsar genom handslag utan genom att ta varandra i underarmen. Tänk om vi alla börjar hälsa så, har vi då alla blivit västlaestadianer? Det vore ju kul. Men det känns väl lite som att smita in i bröllopssalen utan bröllopskläder att ta en sådan genväg in i den enda sanna församlingen.

Vid kollegiet i veckan så pratade vi om vad det hela kan få för följder för församlingens verksamhet. Måste vi ställa in allt? Utom gudstjänster tänker någon för det är ju viktigast. Eller allt utom begravningar för det kan ju inte bli överfullt i bårhusen. Eller allt utom dop eftersom vi inte kan undanhålla barnet det välsignade salighetens sakrament. Ja, vad är viktigast i en kristid? I samhället diskuteras just nu om man först ska vaccinera riskgrupper och sjukvårdspersonal eller först skolbarn och deras familjer vilka antas vara de värsta smittspridarna.

Själv tänker jag: tänk om vi får order att inställa höstens kyrkomöte för att inte i onödan ordna folksamlingar. Då kan vi inte i höst ta beslut om enkönade äktenskap. Alltså måste nästa års kyrkomöte ta ställning till förslaget och då har Frimodig Kyrka blivit så stor nomineringsgrupp (pga jordskredsseger i kyrkovalet) att förslaget avvisas. Tänk vad Gud skulle kunna vända ont till gott.