En dag i bönhuset
Idag har tillbringat i stort sett hela dagen i bönhuset på Örnäset (var även där en kort stund igår kväll). Nå, jag kom lite för sent till morgonens första predikan men hann höra slutet och sedan en till före mitt-på-dagen-kaffe-paus. På eftermiddagen två predikningar. Middagspaus och sedan en predikan till. Efter en hel dag nedanför predikstolen är det lite svårt minnas vem som predikade när men vid ett tillfälle fick man uppleva att predikanten berättade att han strax innan predikan beslutat att predika över en annan text än han tidigare tänkt för att få en naturligare koppling till föregående predikan. Kanske inte helt ovanligt i laestadianska sammanhang. Har själv gjort det någon gång.
När jag predikade så talade jag dock över en text som jag tänkt på ända sedan förra söndagen. Det var vid kvällens nattvardsgudstjänst (laestadianer använder inte så gärna ordet "mässa"). Den var förstås inte i bönhuset utan i kyrkan som ligger strax bredvid. Mycket folk, stora skaror ungdomar. Något som vi i svenska kyrkan numera ser alltför sällan. Kan inte förneka att jag trivs att predika i detta sammanhang. Dock skulle man önska att man fick chans att fostra de laestadianska vännerna lite mer i liturgiskt agerande. Men sannolikt är det enklare att vända en atlantångare!
Efter kvällskaffe var det dags för den traditionsenliga sångaftonen. Den hölls i bönhuset och eftersom domkyrkoorganisten är medlem i Fridsförbundet så blev det vackert spel* till sångerna med härliga improvisationer som preludier.
Samma känsla som tidigare drabbat mig återkommer vid mina besök i bönhuset: var är församlingen egentligen? Den officiella kyrkan har pengar, kyrkopolitiker och anställda, men det troende folket finns till stor del någon annanstans.**
Givetvis passade jag på att i samband med pålysningarna vid mässan uppmana alla att rösta i kyrkovalet. Bland laestadianer finns ju mycket ungdom och eftersom rösträttsåldern är 16 år så finns många möjliga röstare. Som präst bör jag ju dock hålla mig neutral så jag sa inte vad man borde rösta på. En av vännerna som är aktiv i Frimodig kyrka tyckte dock att jag gott och väl kunde ha sagt vad man borde rösta på. "Vår predikant hemma i byn brukar minsann väldigt detaljerat säga vad vi ska göra", tyckte hon. Alltså gör jag det nu, men kära läsarna vet det ju redan. Vet att det verkliga alternativet i kyrkovalet heter Frimodig kyrka.
*jag tror inte att dom som spelat vid dagens övriga gudstjänster tar illa upp att jag skriver så.
** men jag får väl ändå konstatera att för att vara en liten distriktskyrka i Luleås utkanter så går det förhållandevis bra med folk i Hertsökyrkan. Mellan 15 och*** 20 på veckomässan i torsdags.
***jag kan själv läxan, vilket Father Brown med tillfredställelse noterar.
Funderar för egen del stark på att i kyrkovalet inte rösta alls. Alltså o-rösta helt och hållet.
Tanken bakom detta är att på så sätt undandra själva systemet mitt stöd och låta "styret" hamna allt längre från verkligheten och än mer tappa i trovärdighet.
För är det inte på ett sätt så att om jag röstar - oberoende på vad - så ger jag på något sätt mitt bifall till den organisation som domineras av de "vanliga politikerna"?
Men som sagt: Jag funderar...
Åja, den uppmärksamma åhöraren la märke till minst fem gånger ordet "frimodig" i slutet av din predikan, som för övrigt var givande och lärorik (som vanligt). Cirka 400 celebranter skulle jag gissa, det är inte ofta man behöver efterapa Jesus på bröllopet i Kana.
Men jag tycker för min del att våra medkristna systrar och bröder från väckelsen svarar fint i Liturgin.
Och sen till "den gamle kamraten". Även om du inte legitimerar systemet, så är det dom som gjort detta system som vinner om du inte röstar!
Ett delikat problem, jag vet, men i väntan på ett
riktigt Kyrkomöte. En Provincialsynod får vi på något sätt vara slaven som viskar i örat på de som nu triumferar.
Vilken tur då att jag inte predikade över en annan av mina favorittexter Jos 1:1-9. Där förekommer "frimodig" tre gånger i själva texten! (I våra anföranden i kyrkomötet så har vi från Frimodig kyrka bestämt att alla våra inlägg ska innehålla ordet frimodig. När så till sist någon annan ledamot gör det så tänker vi: "droppen urholkar stenen".
Nästa gång vi befinner oss på samma ställe så tycker jag att "kyrkvärd var han då befinner sig" ska presentera sig så jag får ett ansikte att koppla ihop med signaturerna. F ö: hittar kyrkvärd några bär? Vad synd i så fall att våra uppgivna thailändare inte vandrat samma stigar.
Att rösta el inte? Många i vår kyrka gav upp med "systemet" redan 1982. Andra gav upp vid "skiljandet" mellan kyrka och stat 2000. Men några av dessa fick nytt liv när Frimodig kyrka startades. Då såg dom en ny möjlighet att "bekänna sin tro" med hjälp av röstsedeln. Men visst går det argumentera som min gamle kamrat gör. Men i så fall tycker jag man ska ge kraft bakom orden genom en ordentlig debattartikel i några tidningar. Ska röstbojkott enbart få någon verkan så måste den ju bli väldigt stor. I nuläget tror jag man lättare får sin protest synlig genom att rösta på Frimodig kyrka.
Jo visst, nog lever våra laestadianska vänner med i liturgin - ungefär enligt den nivå som var allmänt förhärskande på 60-talet. Tex så ber de flesta inte högt med i Herrens bön. I vart fall inte så högt att man hör det när man står vid altaret i Örnäsets kyrka. En församling på 400-500 personer av vana kristna ska snarast be så högt att prästen har svårighet höra sin egen röst! Det har skett mycket i den liturgiska utvecklingen på några årtionden. För att inte tala om mässans alla "Amen". Törs prästen vara tyst då och ända vara säker på att det från församlingen kommer ett högt och ljudligt AMEN! (mm mm)-?
Nu ska sur-stig inte sitta hemma och tjura. gå du och rösta, vill du inte lägga din röst på någon av de etablerade nomineringsgrupperna så lägg den på kalle anka-partiet
Men du! Kanske skulle du bli leastadian. Det vore väl inte så fel. Om ditt parti vinner slänger ni väl ut alla prästvigda kvinnor och har diverse dolda anti program på agendan.
Kvinnor är lika bra präster som män. En del av dem är t.o.m. bättre. Jag vill som de etablerade politiska partierna rösta fram fler kvinnor som biskopar, kyrkoherdar o.s.v. Ingen tvivel grabben; S vinner, som vanligt. Så det kommer att bli alltfler S märkta på de viktigaste posterna i kyrkan. S är en enad parti. Det är S märkt som gäller. Hurra!
"Något drar mig inte till konsumhallen". Jag har försökt flera ggr., vänskapen -de kristna vännerna -drar men, något känns inte rätt/sant/äkta.
Sanna kristna har jag funnit. Det gläder mig.
Helt egen personlig teori: Den utbredda tveksamheten till SvK som finns pga av dess utveckling på senare tid gör att man inte kan verka vara alltför bevandrad i liturgin inför bänkgrannen.
Bär finns för husbehov och så det blir över till annat och andra. Thailändarna är dock lurade. Det bär sig inte att åka så långt.
Du pratade med "bönhusarkitekten" när jag kom och satt mig på andra sidan. Kanske är jag mer frimodig nästa gång och presenterar mig.
Till syster och er andra: vad är det som inte känns rätt/äkta och sant i kosumhallen? Jag känner mig fri när jag kommer dit. Kan det vara så att det blir en så stark kultur med tiden i många församlingar, så att tron på Jesus skyms. Jag tycker att jag ibland upplevt det så i olika församlingar, att man liksom har sin stil och talar inte riktigt samma språk med varandra.Man "platsar" helt enkelt på olika platser, trots att man bekänner Jesus som sin frälsare. En del laestadianer har jag hört uttrycka att tex liturgi känns konstlat och att de känner att de gör till sig. För min del känns liturgin mäktig tex. Vad tror ni?
Kyrkvärd får räcka fram näven nästa gång vi ses. Intressant det kyrkvärd skrev om att laestadianer kanske inte vill verka vara på visst sätt inför bänkgrannen. Troligen är det så. Ock så är det för många av oss. Alltså handlar vi ofta annorlunda än vi innerst inne vill. Det är livets allra svåraste fångenskap. Det är den vi behöver bli befriade ifrån.
Yvon kan vara lugn: om vi vinner valet så genomför vi exakt det som står i vårt program - inget annat. Läs det själv på frimodig kyrkas hemsida!
Syster & syster visar tillsammans på ett faktum: att man trivs på olika ställen. Själv upplever jag när jag går i bönhuset att det gudstänstliv som firas där har många brister, men likväl finns där något som jag uppskattar och gläder mig över. Därför är jag där ibland.
Ann O Nym har givetvis rätt i att min gamle kamrat inte ska sitta hemma och tjura på valdagen utan rösta på Frimodig kyrka
Visst är de så, att vi kristna känner oss hemma på olika platser. Frimodigheten och den inre glädjen ska få ett värde, inte det yttre, att man ska vara på ett visst sätt.
Tacksamheten, att vara skapad till Guds avbild, att vara hans barn är stor.
Det var ju skönt att bloggaren inte föll i samma fälla som många andra. Den språkliga kvalitén på inläggen är god (innehållet också) vilket gläder en språkpolis.
