Lugn och ro
1. I föregående inlägg talade jag om att vännen Dag Sandahl förutspått att vi efter måndagens temadag kommer att behöva "lugna ner oss". Kanske bör jag för klarhetens skull påpeka orsakerna till det. Det som han fruktar eventuellt kommer att göra oss oroliga eller upprörda är givetvis inte själva mötet med kvinnliga präster och biskopar. Inte heller jubiléet som sådant. Utan detta - som var och en som följer med på Dag Sandahls blogg noterar (den som ej orkar det är ursäktad) - att den officiella bilden av vår nutidshistoria har många brister. Bilden är delvis antingen felaktig i detaljerna eller åtminstone så oklar och ofullständig att den blir oriktig. Jag är glad att det finns en sådan renhållningsarbetare som Dag med en sådan sanningslidelse, kunnighet och kompetens. Synd bara att det inte riktigt finns någon värdig motståndare på andra sidan nätet - för att nu ta en bild från tennisvärlden. Oavsett vad vi tycker i olika sakfrågor så ska det som sägs vara riktigt, vilket också min gamle kamrat (Stig) påpekat på sin blogg. Sedan kan vi ju värdera det på olika sätt.
Det bekymrar mig ibland att så många av kvinnliga kollegor och deras förespråkare tar så lätt på dylika brister. Men det är väl i denna fråga som med andra beslut i kyrkan och samhället - senaste exemplet en tjänstetillsättning som nu är i ropet i en församling i Stockholm: om ett beslut fattas på tveksamma grunder (tex beslutsunderlaget ofullständigt, jäv, formella brister i själva beslutsgången el dyl) så är det ju oftast så att de som var emot själva beslutets innehåll är de som protesterar mot formaliabristerna, medan de som gillar beslutets sakliga innehåll har lättare att överse med dessa brister "för det blev ju ändå som vi ville".
Men nu måste jag sluta annars är jag snart inte nerlugnad.
2. Lugn och ro har jag haft i helgen. Jag har bott i kyrkstugan igen två nätter. Igår kväll kom mina föräldrar på kaffe, samtidigt hade jag bjudit in tre personer som jag strax innan träffat under en kort promenad vid Gammelstads kyrka. Det visade sig snabbt att vi hade många gemensamma bekanta. Alltid roligt när man träffar folk där mötet innebär att olika trådar knyts samman. Kanske är detta också snarast ett exempel på att "kyrksverige" är ganska litet. Chansen att en kyrkligt aktiv person någonstans i landet ska känna någan annan som även jag känner är förhållandevis stor. Vi är inte så många.
3. Jag känner mig lugn och trygg när jag läser utkastet till Frimodig Kyrkas valmanifest inför nästa års kyrkoval. Det finns verkligen folk som vill ta ett positivt ansvar för Svenska kyrkan som kristen kyrka och som förmår formulera det på ett bra sätt. Något helt annat än sossarnas valmanifest som tidigare kommenterats i denna del av bloggvärlden.
4. Om det blir lugn och ro nu om en stund återstår att se. Jag ska fara på distriktsårsmötet för Sveriges motorcyklister i Norrbotten. Skulle årsmötet bli stormigt så kan jag ju alltid lugna ner mig på hemvägen genom en stillsam MC-tur i det vackra höstvädret.
5. Min pappa fyller 82 år idag. Grattis! uttalar jag här på den rätta dagen även om jag sa det till honom redan igår kväll.
Det bekymrar mig ibland att så många av kvinnliga kollegor och deras förespråkare tar så lätt på dylika brister. Men det är väl i denna fråga som med andra beslut i kyrkan och samhället - senaste exemplet en tjänstetillsättning som nu är i ropet i en församling i Stockholm: om ett beslut fattas på tveksamma grunder (tex beslutsunderlaget ofullständigt, jäv, formella brister i själva beslutsgången el dyl) så är det ju oftast så att de som var emot själva beslutets innehåll är de som protesterar mot formaliabristerna, medan de som gillar beslutets sakliga innehåll har lättare att överse med dessa brister "för det blev ju ändå som vi ville".
Men nu måste jag sluta annars är jag snart inte nerlugnad.
2. Lugn och ro har jag haft i helgen. Jag har bott i kyrkstugan igen två nätter. Igår kväll kom mina föräldrar på kaffe, samtidigt hade jag bjudit in tre personer som jag strax innan träffat under en kort promenad vid Gammelstads kyrka. Det visade sig snabbt att vi hade många gemensamma bekanta. Alltid roligt när man träffar folk där mötet innebär att olika trådar knyts samman. Kanske är detta också snarast ett exempel på att "kyrksverige" är ganska litet. Chansen att en kyrkligt aktiv person någonstans i landet ska känna någan annan som även jag känner är förhållandevis stor. Vi är inte så många.
3. Jag känner mig lugn och trygg när jag läser utkastet till Frimodig Kyrkas valmanifest inför nästa års kyrkoval. Det finns verkligen folk som vill ta ett positivt ansvar för Svenska kyrkan som kristen kyrka och som förmår formulera det på ett bra sätt. Något helt annat än sossarnas valmanifest som tidigare kommenterats i denna del av bloggvärlden.
4. Om det blir lugn och ro nu om en stund återstår att se. Jag ska fara på distriktsårsmötet för Sveriges motorcyklister i Norrbotten. Skulle årsmötet bli stormigt så kan jag ju alltid lugna ner mig på hemvägen genom en stillsam MC-tur i det vackra höstvädret.
5. Min pappa fyller 82 år idag. Grattis! uttalar jag här på den rätta dagen även om jag sa det till honom redan igår kväll.
Kommentarer
Postat av: SvBG
Idag, när vi firade gudstjänst i Piteå kyrka, började det mullra utanför. Det visade sig vara en stor sammandragning av motorcyklar som vid tolvtiden begav sig iväg mot okänt mål.
Tänk dig det omvända, att MC-förare är samlade någonstans och plötsligt börjar det mullra från kyrkan, "ett dån som av en stormvind".
Jag tror att dessa båda muller tilltalar bloggaren, eller hur?
Postat av: Anonym
Det var säkert "Septemberrundans" deltagare som mullrade i Piteå. Jag anslöt efter rundans slut i Sävast och där hade vi SMCs årsmöte. Jag är fortfarande kvar som sekreterare.
Trackback
