Sista chansen?
Hanna undrar i kommentar till föregående inlägg om dramatiken med skottlossning och knivdåd gett mig skrivkramp. Absolut inte. Här kommer nytt inlägg. I morgon kväll ett till - tror jag just nu. Kära läsarna behöver ej känna sig svikna.
Jag undrar om jag igår missade chansen till en sista MC-tur för säsongen - i fint väder! Solen sken, ej alltför kallt. Perfekt väder således för lite glidande runt kommunen. Men jag valde bort den möjligheten. I stället valde jag att vara ute en liten stund och med hjälp av min under året inköpta högtryckstvätt spola av vinterdäcken innan dom ska balanseras och sättas på bilen. Typiskt. Man tänker på våren att man har hela sommaren på sig att spola av däcken men det blir inte av förrän i sista minuten. Sedan ägnade jag stor del av resten av dagen till att sortera papper och tidningar och böcker och div annat + mm mm som ligger framme på köksbord, vardagsrumsbord, byråer och stolar. Vilket jobb. Puh!
Alltså missade jag, eller snarare tog ej ej tillvara, möjligheten till en härlig MC-tur i det vackra höstvädret. I natt var det frost. Det betyder is på befintliga vattenpölar, alltså måste man vänta till eftermiddagen innan det kan bli tal om MC-åkning. Men då har det hunnit snöa. Lite visserligen, men vägen blir blöt och det är bara inte lika roligt att köra då. Blir det kallt direkt igen så blir det is på hela vägen. Då är det kört med körning så att säga.
Frågan är alltså: har jag missat chansen till en sista tur? Men nu har jag i ock för sig lärt mig att man ska undvika detta med sista. Det var för några år sedan i slalombacken som min yngre son lärde mig det: man ska undvika "sista åket". Alltså när man möts där nere vid liften, nära parkeringen, när klockan går mot 16 då liften stänger och man inser att slalomdagen närmar sig sitt slut; då funderar man: "ska vi ta ett sista åk?" Nej, det ska vi inte. Det lär nämligen vara så att det är vanligare att åkare ramlar och bryter benet vid sista åket än under något tidigare åk på dagen. Kanske beror det på att man slappnar av för mycket och blir ouppmärksam, eller att man åker för fort. Oavsett vad det beror på så bestämde vi oss för att alltid skippa sista åket.
Kanske ska jag vara glad om jag alltså missade sista MC-turen för säsongen. Kanske skulle jag ha kört ihjäl mig. Det hade ju varit tråkigt för alla kära läsare - vilka nu, enligt statistiken, sakta blir fler och fler. Men än finns chansen (till en sista tur menar jag inte till att dö!). När jag för fyra år sedan köpte min motorcykel då hämtade jag ut den den sjätte oktober och hann ändå köra 70 mil. Men då var jag ju betydligt mer sugen än vad jag är nu och struntade i både regn och kyla. Lika tokig är jag inte nu efter fyra år men det skulle vara kul att få ställa in hojen efter ytterligare 40 mil för då skulle mätaren stå på exakt 80000 km. Få se om jag hinner.
Men jag hoppas att kära läsarna inte missar den enda chans som är verkligt viktig i livet: att ta emot frälsningen genom Jesus innan det är försent för "säsongen" (=livet).
Jag undrar om jag igår missade chansen till en sista MC-tur för säsongen - i fint väder! Solen sken, ej alltför kallt. Perfekt väder således för lite glidande runt kommunen. Men jag valde bort den möjligheten. I stället valde jag att vara ute en liten stund och med hjälp av min under året inköpta högtryckstvätt spola av vinterdäcken innan dom ska balanseras och sättas på bilen. Typiskt. Man tänker på våren att man har hela sommaren på sig att spola av däcken men det blir inte av förrän i sista minuten. Sedan ägnade jag stor del av resten av dagen till att sortera papper och tidningar och böcker och div annat + mm mm som ligger framme på köksbord, vardagsrumsbord, byråer och stolar. Vilket jobb. Puh!
Alltså missade jag, eller snarare tog ej ej tillvara, möjligheten till en härlig MC-tur i det vackra höstvädret. I natt var det frost. Det betyder is på befintliga vattenpölar, alltså måste man vänta till eftermiddagen innan det kan bli tal om MC-åkning. Men då har det hunnit snöa. Lite visserligen, men vägen blir blöt och det är bara inte lika roligt att köra då. Blir det kallt direkt igen så blir det is på hela vägen. Då är det kört med körning så att säga.
Frågan är alltså: har jag missat chansen till en sista tur? Men nu har jag i ock för sig lärt mig att man ska undvika detta med sista. Det var för några år sedan i slalombacken som min yngre son lärde mig det: man ska undvika "sista åket". Alltså när man möts där nere vid liften, nära parkeringen, när klockan går mot 16 då liften stänger och man inser att slalomdagen närmar sig sitt slut; då funderar man: "ska vi ta ett sista åk?" Nej, det ska vi inte. Det lär nämligen vara så att det är vanligare att åkare ramlar och bryter benet vid sista åket än under något tidigare åk på dagen. Kanske beror det på att man slappnar av för mycket och blir ouppmärksam, eller att man åker för fort. Oavsett vad det beror på så bestämde vi oss för att alltid skippa sista åket.
Kanske ska jag vara glad om jag alltså missade sista MC-turen för säsongen. Kanske skulle jag ha kört ihjäl mig. Det hade ju varit tråkigt för alla kära läsare - vilka nu, enligt statistiken, sakta blir fler och fler. Men än finns chansen (till en sista tur menar jag inte till att dö!). När jag för fyra år sedan köpte min motorcykel då hämtade jag ut den den sjätte oktober och hann ändå köra 70 mil. Men då var jag ju betydligt mer sugen än vad jag är nu och struntade i både regn och kyla. Lika tokig är jag inte nu efter fyra år men det skulle vara kul att få ställa in hojen efter ytterligare 40 mil för då skulle mätaren stå på exakt 80000 km. Få se om jag hinner.
Men jag hoppas att kära läsarna inte missar den enda chans som är verkligt viktig i livet: att ta emot frälsningen genom Jesus innan det är försent för "säsongen" (=livet).
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Det är klart man bryter benet på sista åket. Den händer aldrig före sista åket och man åker inga ytterligare sen man brutit benet.
Postat av: den gamle kamraten
Ungefär som frågan om på vilken av sina forskningsresor James Cook blev dödad. Den första, andra eller tredje.
Postat av: Tobbe
Måste erkänna att inte heller jag har åkt något ytterligare åk efter det att jag brutit benet samma dag i all synnerhet som jag inte ens brutit benetnågon enda dag.
Postat av: Ann O Nym
Nähä, och vilken natt var det då ?
Trackback
