Sista åket - igen?

Det blev en lång hösttur på hojen till slut. Måndagen, som var min lediga dag, var det så fint väder att jag inte kunde låta bli att fara ut på en rejäl tur (OBS! bara som av en händelse! Abolut inte att jag tänkte mig årets sista åk). Det blev 14 mil innan jag vara hemma och då hade jag varit runt i både den egna kommunen och en av grannkommunerna, hälsat på två kollegor, en på hans jobb och en i hans hem. Uppmärksamma läsare noterar att t o m mitt i jubiléumstider så skriver jag han och han istället för hon och hon eller det jämlika han och hon. Tur att jag på bloggen tidigare - sanningsenligt - kunnat berätta att jag hälsat på vänner där både han och hon är präster, så finns det kanske nåd även för mig.


Egentligen borde jag ha tvättat av motorcykeln inför vinterförvaringen men det gick inte eftersom vattenläckage i kvarteret gjorde oss utan vatten. Sina vattenbehov fick man stilla genom att snällt gå med hink till tankbil ute på gatan. Osökt gick ju tankarna till alla de människor i världen som dagligen måste gå långa sträckor för att få det livsnödvändiga vattnet. Jag funderade ett tag på om jag skulle ta hojen till tankbilen och be att få den avspolad, men så kan man ju inte göra. Nu måste jag hoppas på ytterligare en ledig dag med så fint väder att jag kan rulla ut hojen och tvätta av den, men jag fruktar att om det blir så fint väder igen då prioriterar jag att åka och skiter i skiten på hojen, så att säga. Jag påminner mig min första höst som MC-ägare 2004. Det var ju den hösten jag drabbades av allvarliga ledbesvär efter salmonellainfektion, vilket ledde till att jag helt enkelt inte orkade dra ut hojen och tvätta den. Alltså blaskade jag av den i garaget efter att ha kört med bil från radhuset till garagelängan med vattenhinkar, stapplat in i garaget med krycka i ena handen och vattenhink i den andra och satt mig på en pall med trasa i handen. Nå, jag lyckades få hojen hjälpligt fin i alla fall.


I år är den faktiskt inte skitig. Jag har helt undvikit leriga vägar denna säsong och den enda gång jag kört i regn så var det ett sådant skyfall att jag tror hojen tvättades ren under körning. Så i nödfall kan den stå. Jag har förberett för det genom att på hemvägen idag tanka den full och kolla lufttrycket i däcken. Återstår att tömma förgasarna och byta olja. Det senare har jag just lärt att man ska göra på hösten, inte på våren, enligt principen "du diskar tallriken efter maten inte just före nästa måltid" (nå, hur det är med mig och disk kan vi lämna därhän, men tanken är säkert riktig). Men jag väntar ett tag med dessa åtgärder, det kan ju bli en solig dag till...


En härlig tur alltså. Men det blev lite sent och kallt innan jag var hemma, men det var det värt. Desto mysigare att komma in i stugvärmen.


Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

Är det för mycket att hoppas på att det där ständiga tjatet om mc parkeras samtidigt med hojen?

2008-10-14 @ 21:43:49
Postat av: Tobbe

Absolut för mycket. När hojen står parkerad för vinterförvaring då finns ju bara drömmarna kvar, alltså kommer det att skrivas ännu mer om MC.

2008-10-15 @ 08:02:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0