Jag är inte nog elak
Nej, jag är absolut inte den typen. Det är därför som jag inte heller passar som chef. För jag tycker det är så jobbigt att säga till folk och att fatta nödvändiga men ibland obekväma beslut. Ändå är jag nu chef i dagarna två, men det tar slut om tre timmar. Och det har inte alls behövts någon elakhet för allt har flutit på. Får vara tacksam att jag bara varit vikarierande vikarierande kyrkoherde.
Men åter till kyrkans nationella nivå (som det numera heter). Det var ju där man skulle vara elak (enligt Dag). Själv blev jag utsatt för lite elakhet tillsammans med mina kompisar i Frimodig Kyrka. Det var sossen Torgny Larsson som för andra året i rad påpekade att en viss nomineringsgrupp (som han inte nämnde vid namn) hade missbrukat rätten att i en valkrets nominera personer boende i annan valkrets. Visst gjorde vi så i förra valet till kyrkomötet, men det beror på att det var så bråttom att få valsedlarna klara. Men sex av våra sju representanter är invalda i "rätt" stift, så resultatet blev inte så illa (och den som blev invald i annat stift blev dessutom inkryssad i sitt eget stift).
Nå, detta förklarade jag för Torgny Larsson i debatten, men inte kom jag på nåt sätt att vara elak tillbaka. Inte förrän det var för sent vill säga. Då kom jag på att jag kunde ju ha sagt att om vi ska ta oss an kyrkomötesregelsmissbrukare så kan vi ju även gå på de grupper (av barmhärtighet inga namn nämnda) som missbrukar det kyrkliga begreppet nomineringsgrupp till att släpa in en massa politiska partier i kyrkans beslutsapparat. Kanske skulle dessa missbrukare dessutom behöva gå en tolvstegsbehandling. Vi börjar med steg ett "vi erkände att vi var maktlösa inför vårt missbruk" och steg två "vi kom till tro på att en kraft starkare än oss själva kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd".
Men som sagt det kom jag inte på i tid. Alltså: inte tillräckligt elak av naturen.
Men när jag läser dagen Kyrkans Tidning så frestas jag vara lite elak. I en artikel handlar det om vad man får göra i en kyrka. Att ha ceremonier för andra religioner är inte tillåtet enligt kulturarvssamordnaren Boel Hössjer Sundman. Var har jag stött på hennes namn förut? Jo, var det inte hon som var general för det nyss timade femtioårsjubiléet? Om jag vore lika elak av födsel och ohejdad vana som kamrat Dag Sandahl då skulle jag göra mig lustig över att det är kulturarvssamordnaren som firar det kvinnliga prästämbetet. Men som sagt: så elak är jag ju inte av naturen.
Annars inser jag att även som bloggare måste man vara lite elak. Så fort jag skrivit något lite raljant eller kritiskt så stiger besöksstatistiken. Men när jag bara är rolig eller tråkig då dalar besökssiffrorna. Hoppas jag hittar nå't sätt att vara så där lagom elak så det håller intresset vid liv, men inte så elak att jag måste gå och bikta mig. Jag har nog med synder.
Att jag till sist ber Ann O Nym notera att det inte står något om motorcyklar i detta inlägg tror jag att hon (?) inte tycker är för elakt.
Står inget om motorcyklar.. hmm.. bloggaren måste nog läsa om sin bloggning. tycker att det är precis vad det gör i sista stycket, första raden.
Men bli elakare då!!
Och var elak oftare!!
Men inte mot mig - helst.
Jag har märk samma fenomen men upplever att elakheten har sina begränsningar. Jag kan ju inte elaka för fulla muggar mot folk i min omgivning vilka jag ju faktiskt når i dagligt tal med åsikter och annat.
Överheten återstår att bespydiga. Givetvis. Men kyrklig överhet väljer ju att ducka hela tiden. Och vara osynlig. Inga biskopar skulle ju kunna få sig en cykel, om man får anspela på ett av dina tidigare inlägg. Tongivande makthavare av kyrko-politiker-snitt drar ju inte ihop till ens ett ventilgummi. Reinfeldt och Sahlin blir som bara skramliga pakethållare så det finn ingen att vara elak emot. Och det gör mig arg!! Rent av en liten smula jättesur.
Problemet är ju att eftersom jag inte är nog elak så infaller bara lusten att vara elak mot sådana personer som jag alltså känner tillräckligt väl för att kunna reda ut saken över en pilsner - alltså "gamla kamrater", sådana som DU.
Problemet med sådan elakhet är att gamla kamrater mycket väl vet att det egentligen inte är någon elakhet utan ett försök att provocera och då provokationen i många fall inte träffar så blir bara en lustifikation.
Jag tycker du är elak som inte har skrivit på flera dagar och tvingar läsarna att hitta på en massa komentarer på gamla inlägg, typ bara för att fördriva tiden i väntan på annat.
Håller helt med ovanstående kommentar. Du är riktigt elak mot oss läsare!
