En annan sida

Av amerikanska val alltså.

När det i Sverige i media redogörs för amerikansk politik och amerikanska val så kommer ganska fort abortfrågan på tal. Den är uppenbarligen en mycket mer brännande fråga i USA än i Sverige och hålls vid liv där på ett helt annat sätt än hos oss.

Det är inte så alldeles lätt att jämföra situationen i våra båda länder. I Sverige reduceras det hela ofta till för eller emot - även om frågan givetvis rymmer betydligt mer komplikationer. I USA finns ytterligare dimensioner: ska det vara samma federala lagstiftning eller ska delstaterna kunna ha skilda lagar, tex? Dessutom är ju abortlagen betydligt liberalare i USA än i Sverige, i praktiken är abort tillåten nästan ända fram till det att barnet föds.

Det senare innebär att det i USA utvecklats en abortmetod som kallas Partial Birth Abortion  ("födelseabort" eller "Abort på delvis födda") - något som de flesta i Sverige har ytterst ringa kännedom om. Enkelt uttryck gå det till så att man initierar ett födelseskeende där barnet kommer ut med fötterna före. Så länge bara en del av barnet är framfött så räknas det juridiskt som ofött och därmed tillåtet att abortera. Alltså tas barnets/fostrets liv (på ett sätt som de flesta upplever som ganska barbariskt när dom får det beskrivet för sig) och sedan kan hela barnet/fostret aborteras.

Den i stora delar av världen illa omtyckte nuvarande presidenten George W Bush har initierat en lagändring som innebär att detta skulle bli förbjudet. För detta tycker jag inte att han ska klandras utan prisas. Och om den sk kristna högern genom sin opinionsbildning bidragit till att detta barbari avskaffas så ska den inte heller klandras utan prisas.

F.ö. undrar jag om det inte är dags att även vi kristna i Sverige blir betydligt tydligare i vår kritik - och vår bön och önskan om förändring - av den nuvarande abortsituationen. Är det verkligen acceptabelt att långt över 1 miljon barn förlorat livet i Sverige genom lagliga aborter? Läste just det uttalande som amerikanska katolska biskopar gjorde för några år sedan. Dom var (i mina ögon omskakande) tydliga: dom menade att vår tilltagande acceptans inför aborterna direkt kan jämföras med den inövning i bristande respekt för livet som påbörjades när man i Tredje riket (nazistiska Tyskland) började ta livet av obotligt sjuka och svårt handikappade vilket snabbt leddes vidare till Förintelsen.

F. ö. 2. Jag undrar ibland om inte den person kan ha rätt som undrade om den stora mängden aborter som utförts i landet under årtionden och som kan upplevas som "jobbigt" för den inblandade sjukvårdspersonalen och som odiskutabelt leder till oro för åtminstone en del av kvinnorna själva, om inte detta kan vara en bidragande orsak till den alltmer utbredda utbrändheten. Är det kyrkan som ska vara lösningen mer än sjukskrivningar och lugnande piller? Är det kyrkan som ska förmå vägleda människor att formulera sin ångest i sådana termer att biktens förlåtelseord blir läkedomen?

Eftersom jag inte ids hålla på med länkar så säger jag istället att om du googlar dig fram till hemsida för Ja till Livet så kan du läsa om hur aborter går till och där finns en länk till beskrivning av Partial birth abortion. En varning till känsliga personer kan vara på sin plats även om inga bilder förekommer utan bara teckningar.

Kommentarer
Postat av: Elisabet Bergdal

Om vi vänder på steken och diskuterar huruvida det borde stadgas en lag, som säger att den man som gör en kvinna gravid, utan att ha för avsikt att ta ansvar för både henne och barnet, han skall kastreras. Då tror jag att behovet av diskussioner om abortfrågan avtar. Det är inte lätt för ungdomar (det är i den gruppen flesta aborter sker) att finna en sann väg i samhället, till Guds ord och Jesus kärlek, i en tid då det även i kyrkan är så viktigt att diskutera kön. Det är så himla viktigt att diskutera vad det är för kön på prästen. När jag går till kyrkan vill jag inte möta ett kön. Jag vill möta en präst som gud har givit förmågan att sprida sitt budskap genom, jag vill höra Guds röst och förstå vad han vill. När jag gifter mej vill jag inte vigas som ett kön, utan för min avsikt och tros skull. Det är acceptabelt att nyttja "skatteåterbäring" i form av ett ståtligt bröllop i kyrkan bara för syns skull, bakom fasaden kanske hustrumisshandel och omvårdnadssvikt döljer sej, men könen var ju av rätt slag. Varför är inte budskapet viktigast? Föra evangeliet vidare? Glädjen och sången? Fånga upp och vägleda människorna, alla Guds barn. Jag tror att bikten behöver större utrymme i kyrkans arbete, att som människa bli hörd och sedd, hjälpt att omvandla ångest och börda till kärlek och styrka.

2008-11-08 @ 20:37:59
Postat av: Tobbe

Självklart borde vi fokusera mycket mer på männens ansvar i abortfrågan. Och det är väl det som är den liberala abortpraxisens verkliga baksida att män kan förutsätta att kvinnan alltid kan göra abort vid en oönskad graviditet och männen därmed kan smita undan sitt ansvar både före och efter barnet blir till.



I övrigt så håller jag också med dig: budskapet är viktigast. Fler människor borde nås av budskapet att Jesus älskar dom och att han vill förlåta dom och att Gud har en god plan för deras liv och en god framtid för dem. Vi får hjälpas åt att försöka sprida det budskapet.

2008-11-09 @ 14:24:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0