Var är Kyrkan egentligen?
Jag tror att det här är det inlägg som jag tidigare utlovat under rubriken "Kyrkan i Konsumbutiken 2". Men jag avstod den rubriken för innehållet är vidare än så. Visserligen har jag varit i bönhuset i gamla konsumbutiken idag. Men bara för kaffe. Dopkaffe! Dopet förrättades i kyrkan.
Men det är klart att varje gång jag kör förbi och återigen ser att vi på två ställen i församlingen har ett nybyggt eller nyinrättat bönhus bara en liten bit från närmaste kyrka - då börjar tankarna snurra. Jag har redan tidigare konstaterat att i de två bönhusen samlas söndagligen betydligt fler människor än i svenska kyrkans gudstjänster i församlingen. Är det ett problem? Är det något vi (inte bara vi i denna lokala församling utan vi i hela svenska kyrkan) borde ta som anledning till självkritiska frågor?
I samband med Jesusmanifestationen konstaterade jag att den officiella svenska kyrkan nu på många sätt (inte helt, men tillräckligt mycket för att det ska behöva problematiseras) låter många andliga strömningar gå på sidan om sig. Det gäller dels en sådan engångsaktivitet som Jesusmanifestationen, men det gäller också mer organiserade rörelser som tex OAS-rörelsen, mer oorganiserade andliga strömningar som högkyrkligheten och gammalkyrkligheten och mer tydligt avgränsade grupper som laestadianer, bibeltrogna vänner, kanske till viss del även EFS - för att inte tala om dem som tydligt organiserat sig i Missionsprovinsen.
Varför rinner så mycket av dessa strömmar på sidan? Vill svenska kyrkan det! Om inte, varför får det ske? Varför försöker man inte hitta läckaget och täta det?
Var är kyrkan egentligen? Ibland kan man lära av historien och av politiska paralleller. Under andra världskriget - när Frankrike var ockuperat av nazisterna - stod en ensam general i London och hävdade att han var Frankrike. Den regim i Franrike som samarbetade med nazisterna dömde honom till döden. Några år senare var han (de Gaulle) president. Vem var Franrike egentligen? (Jag erkänner att jag inte hittat på den här liknelsen själv, jag har hört den av Göran Beijer, biskop i Missionsprovinsen).Vaclav Havel satt fänglad i Tjeckoslovakien i ungefär tio år, dömd av den kommunistiska regimen, över hundra gånger häktad. Några år senare var han det fria Tjeckiens president. Vem representerade landet egentligen?
Vilket underbart ord: egentligen!
Men det är klart att varje gång jag kör förbi och återigen ser att vi på två ställen i församlingen har ett nybyggt eller nyinrättat bönhus bara en liten bit från närmaste kyrka - då börjar tankarna snurra. Jag har redan tidigare konstaterat att i de två bönhusen samlas söndagligen betydligt fler människor än i svenska kyrkans gudstjänster i församlingen. Är det ett problem? Är det något vi (inte bara vi i denna lokala församling utan vi i hela svenska kyrkan) borde ta som anledning till självkritiska frågor?
I samband med Jesusmanifestationen konstaterade jag att den officiella svenska kyrkan nu på många sätt (inte helt, men tillräckligt mycket för att det ska behöva problematiseras) låter många andliga strömningar gå på sidan om sig. Det gäller dels en sådan engångsaktivitet som Jesusmanifestationen, men det gäller också mer organiserade rörelser som tex OAS-rörelsen, mer oorganiserade andliga strömningar som högkyrkligheten och gammalkyrkligheten och mer tydligt avgränsade grupper som laestadianer, bibeltrogna vänner, kanske till viss del även EFS - för att inte tala om dem som tydligt organiserat sig i Missionsprovinsen.
Varför rinner så mycket av dessa strömmar på sidan? Vill svenska kyrkan det! Om inte, varför får det ske? Varför försöker man inte hitta läckaget och täta det?
Var är kyrkan egentligen? Ibland kan man lära av historien och av politiska paralleller. Under andra världskriget - när Frankrike var ockuperat av nazisterna - stod en ensam general i London och hävdade att han var Frankrike. Den regim i Franrike som samarbetade med nazisterna dömde honom till döden. Några år senare var han (de Gaulle) president. Vem var Franrike egentligen? (Jag erkänner att jag inte hittat på den här liknelsen själv, jag har hört den av Göran Beijer, biskop i Missionsprovinsen).Vaclav Havel satt fänglad i Tjeckoslovakien i ungefär tio år, dömd av den kommunistiska regimen, över hundra gånger häktad. Några år senare var han det fria Tjeckiens president. Vem representerade landet egentligen?
Vilket underbart ord: egentligen!
Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten
Jag delar din fundering kring den "officiella" kyrkans försummelse av de nämnda rörelserna. Fast lite funderar jag kring de rörelserna åxå: Har dessa verkligen uttömt alla möjligheter att verka inom innan de bestämt sig för att i större eller mindre utsträckning hålla sig på sidan? För nog tycker jag mig märka en hel del "hålla-sig-på-sidan-tendens" kombinerat med "vi-vet-bäst-själva-och-behöver-inte-höra-med-någon-annan-framtoning" hos OAS-rörelsen, laestadianer och EFS - för att nämna sådant jag snubblat över.
Trackback
