Heliga landet 5

Nu börjar vår resa närma sig slutet. Igår, fredag, lämnade vi Gallileen och for tillbaka till Jerusalem. Sista kvällen i Tiberias gick vi på lokal (samma som första kvällen) och åt denna gång den speciella rätten Petrusfisk, som anses vara den fisk som Petrus drog upp på Jesu befallning i vilken han fann ett mynt. På vägen söderut passerade vi både Nasaret och Kana. På flyget ner hit till Isarael hade vi blivit varnade for att fara till Nasaret med Israelregistrerad bil. Man skulle kunna bli utsatt for stenkastning, men vi märkte inget sådant utan allt var lungt.

För vilken gång i ordningen noterade vi att de kristna inte är sams om saker och ting. I Nasaret har de ortodoxa en kyrka byggd över en källa där man menar att Maria hämtade vatten när ängeln Gabriel besökte henne. Katolikerna har å andra sidan en jättekyrka över den plats som anses ha varit Marias hem och enligt den traditionen skedde änglabesöket där. Ännu märkligare var det i Kana,  platsen for Jesu första under, vinundret - och mycket riktigt hette en av souvenirbutikerna "First Miracle" - för även där fanns katolsk och ortodox kyrka bredvid varandra exakt över de platser som resp tradition hävdar var platsen för undret. Så mycket lustigare eftersom det enligt all rimlig bedömning inte alls skedde i denna by utan i ett annat Kanan som ligger en bit därifran. Det ger anledning till att fundera över begreppet helig plats. Redan en av de första dagarna när vi besökte kyrkan som byggts vid Getsemane fick vi läsa i en katolsk informationsfolder  att "a holy place" inte alls med nödvändigthet är platsen där något skedde utan platsen som kyrkan valt att fira det som skedde! Detsamma gäller ju även Via dolorosa som sannolikt inte alls går på rätt ställe, men är gripande ändå att vandra.

Som sagt, på fredag em kom vi åter hit till Jerusalem. Det kändes lite som att komma hem när vi körde in på gården till Svenska Teologiska Institutet. Själv fick jag då chansen att uppleva det som övriga gänget gjorde förra fredagen när jag låg och kurerade förkylning: besöka Västra muren (Klagomuren) i samband med Sabbatens ingång. Enorm upplevelse även det att se blandningen av bedjande, dansande, sjungande människor i stora skaror och även de uniformsklädda soldaterna med sina automatvapen över axeln, sjungande och dansande.

Beväpnade soldater och vakter ser man f ö i parti och minut. När vi beskådade utsikten från en Kibbutz på Golanhöjderna kom samtidigt en skolklass, med beväpnade vakter och vi fick då höra av dem att så fort skolklasser eller ungdomar far ut i grupp så ska det vara med minst tre beväpnade personer. Man lever i olika världar onekligen.

På tisdag far vi hemåt, men en gång till ska jag väl hinna skriva, sa titta tillbaka på bloggen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0