Torbjörn Lindahl

För någon dag sedan fick jag ett mail av en kollega som också kör motorcykel. Han berättade att han brukar läsa min blogg och särskilt uppskattade mina bravader på hojen. Det var ju roligt att få den synpunkten också eftersom de flesta kommentarer på bloggen hittills snarare har uttryckt leda vid mitt ständiga tjat om MC.

Nå, just nu är det inte mycket körande. Dels är vädret inte så bra och dels står hojen på verkstad för service. I samband med detta blir det också nytt bakdäck - eller bak däck som det väl numera borde heta om man följer den nya flugan att sär skriva. Inför däckbytet kollade jag i en MC-tidning jag har och läste om ett test av olika däck. Den typ av däck jag haft och den typ jag nu får på fick bra resultat vid körning på vått underlag men sämre vid körning på torr mark. Men jag tänker så här: eftersom testarna måste ha hjälp av ett datorprogram för att märka alla skillnader mellan däcken och eftersom testerna görs på bana där man blåser fram i uppemot 150 km/h så tror jag att med min måttliga recerstil så gör det nog inte så stor skillnad vilket däck jag har. Jag menar: jag märker knappast att om jag byter däck på hojen så kör jag kurviga vägen mellan Rutvik och Gammelstad (5 km) på fyra sek snabbare tid! Inte heller är jag väl så skicklig att tvärnita att jag märker att jag får ner bromssträckan från 100 km/h till O med 1,27 m.

Om drygt två veckor börjar jag semestern och då blir det köra av. Jag tar hojen ner till OAS-mötet i Borås. Dessutom har jag en inbjudan att komma förbi Dag Sandahl på norra Öland. Där lär vara fina MC-väger. Den som lever (!) får se (om jag ids kör ända dit alltså). Nästa vecka har vi OAS-möte här i Norrbotten så nu lär det en tid framöver bli MC-OAS i salig blandning. En lite rolig sak innan jag slutar:

-Man brukar säga att det är farten som dödar! Helt fel. Det är när farten alltför plötsligt upphör som man riskerar att dö. Alltså är det en fördel ur trafiksäkerhetssynpunkt om man undanröjer allt som är ägnat att förhindra fart.