Felskrivning
Nå, när vi skulle skriva in det i predikoturerna så råkade min arbetskamrat på expen skriva: Kristna Fritidsförbundet. Alltid roligt när man får anledning till ett oväntat litet skratt. Givetvis hann det räddas/rättas i tid, men som alltid när något oväntat händer så får man anledning att fundera.
Är tron/vårt kyrkliga angagemang eller vad vi nu kallar det en fritidssysselsättning funderar jag. Ja, alltså för dem som inte jobbar i kyrkan. Vi som har tron som arbete borde väl snarast fråga oss om den påverkar vår fritid också. Alternativet till att det är ett jobb eller en fritidssyssla är ju att det är ett liv.
Alltså har tron med verkliga livet att göra? Är det bara jobb (för vissa) eller är det bara fritid (för andra). En annan sak som jag kommer att tänka på är hur tron och kyrkan har med olika sidor av mitt liv att göra. En frikyrklig pastor berättade för mig en gång att en person i hans församling varit frånvarande från gudstjänsterna under en tid. När han träffade henne igen så frågade han om anledningen. Hon svarade då att hon en tid "haft det jobbigt" och därför ej kunnat vara med i församlingslivet, men nu kändes det bättre så nu kunde hon återkomma. Det väckte rannsakande frågor hos pastorn: är det så att vi måste må/ha det bra för att kunna komma till församlingsgemenskapen? Borde det inte lika mycket vara tvärtom? Ska församlingsgemenskapen bara vara till för dem som mår tillräckligt bra för att platsa?
Här ser man vilka tankar en lite felskrivning kan medföra trots att det hann rättas och ej blev publicerat. Kommer att tänka på en annan felskrivning, dock ej i predikoturer utan i kommunal annnons (jag anar att jag kan ha skrivit det förr men eftersom det är roligt så vill jag dela det även med eventuellt nytillkomna läsare):
"För äldre i Luleå kommun:
Radiomastens äldreboende
onsdag kl 14 kaffe med dropp.
Dropp från taket har det varit någon dag nu med plusgrader. Det hängde vackra istappar över garageporten i morse. Men nu är det kallare igen. Dock inte lika kallt som i Älvsbyn så gamle kamraten behöver ej känna sig hotad i köldligan. Hoppas droppet håller sig borta så vi får en vit jul. Kaffe med dopp ser jag däremot fram emot många gånger. Kanske får jag det hos något av Fridsförbunden om jag går dit på gudstjänst på min fritid .
Tror tyvärr, att många som jobbar inom kyrkan, inte vill ta sin personliga tro på allvar, i vardagen, särskilt inte på en måndag.
Det verkar som, att det behövs en jordbävning för, att få dem, samt de som ej arbetar inom kyrkan, att se värdet av, att ta del av förbönsgudstjänst på Internationella Världsaidsdagen i Luleå!
Det ser mycket dåligt ut, inför andra, icke troende, att inte ens kristna ser, att denna gemensamma bönekväll är viktig.
"Följ mig" sa Jesus och gick till de sjuka, fattiga och utstötta. Följer "kyrkfolket" Jesus?
Det får mig att tänka på en mycket liknande fadäs som inträffade i Finland för några år sedan. Sommarmötet hade som vanligt samlat ett partusen deltagare. Det stora tältet var fullt med folk och lika mycket folk satt utanför i det fina vädret. Möten radieras lokalt på en svag utsändning som i bästa fall kan höras med en radiomottagare på 30 kilometers avstånd. Denna söndag däremot hade finlandssvenska radion ordnat en direktsändning av 11-gudstjänsten och den kunde därför höras i hela landet. Sändarbilen var på plats och innan gudstjänsten presenterar redaktören i riksradion "Dagens gudstjänst, som strax skall börja, kommer från Leastadianernas fritidsföreningars förbunds sommarmöten i Larsmo..."
Utsändningen gick helt utan andra missöden och alla var lättade, glada och nöjda.
Några minuter efter rikssändningen bröts all ström till mötesområdet. Felet hittades ganska snart - huvudkabelns skarvdosa hade blivit för fuktig och huvudsäkringen hade löst ut.
