Man får inte tappa kontrollen

Igår kväll var jag på teater. Ovanligt lördagsnöje för mig, jag brukar nämligen ligga lågt med nöjesliv på lördagar för att istället koncentrera mig på söndagens gudstjänst. Men igår gick jag alltså. Det var en enmansteater som handlade om lagerarbetaren Sven, en lite lagom misslyckad, ensam och rigid person. En som höll på reglerna, som frukatade det som han upplevde som allmän samhällsupplösning, som började tycka att nu har det gått för långt, nu måste man göra nå't och så började han till sist dras mot den typ av rörelser som levererar den sortens enkla lösningar. Klart sevärd. Gav en del att tänka och fundera på. (Se vidare om pjäsen på http://www.schilken.se/ - pjäsen kan beställas till skolor mm).

Sedan i efterhand så visar det sig (i alla fall tycker jag det) att det kanske hade positiv betydelse för dagens predikan att jag såg teatern. Jag började nämligen se att dagens bibeltexter också handlade om kontroll. Dom som möter Jesus i Salomos perlarhall är nog på väg att förlora kontrollen. Förut har dom vetat exakt vad dom skulle tro, men nu blir dom osäkra: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet?" frågar dom Jesus. Ge klart besked så vi vet om du är Messias eller inte. I en kommentar jag läste stod det att frågan även skulle kunna översättas "hur länge ska du störa oss" eller rent av "trakassera oss"! Så är det väl när Jesus kommer: han rubbar folks invanda cirklar. Dom förlorarar kontrollen.

Frågan är om inte även episteltexten kan ses i detta ljus. Petrus uppmanar de äldste i församlingen (i vår kyrkotradition snarast motsvarande präster/biskopar) att inte vara herrar över församlingen, alltså att inte ha total kontroll. Annars är det väl det som gör att vissa andliga gemenskaper utvecklas till sekter, att ledarna vill ha kontrollen, också över detaljer i de enskilda människornas liv.

Gud har kontrollen. Dock inte på ett negativt sätt som en diktator, utan på ett positivt sätt så att han alltid till sist driver sin goda vilja igenom. Det är ju det underliggande budskapet i den gammaltestamentliga texten ur Jeremia: Gud ska i framtiden återsamla sitt utspridda folk. Det är väl det som vi nu efter årtusenden börjar se uppfyllelsen av: det judiska folkets återvändande till Isarael. Oavsett vad vi i dag kan tycka om den konkreta politiska staten Israel och dess politik så tycker jag det är svårt att inte se en profetisk uppfyllelse i en del av det som skett i vår tid. Då väntar vi bara på att andra delar av profetian också ska uppfyllas, nämligen att det judiska folket i ännu högre grad får syn på honom som bär namnet "Herren vår rättfärdighet", "ett rättfärdigt skott" ur "Davids stam" dvs Jesus.

Hur kom det sig då att jag gick på teater överhuvudtaget? Jo, denna pjäs' regissör, Robert Aronsohn, har samma intrresse som jag, nämligen MC - vi sittar båda i styrelsen för Sveriges Motorcyklister (SMC) i Norrbotten, och han gjorde reklam för teatern på vårt sammanträde igår.

Uppmärksamma läsare noterar nu hur jag även i detta inlägg fick med några meningar som har med motorcyklism att göra. Det visar att jag inte helt tappat kontrollen, eller för att uttrycka det med ord kända för vissa av läsarna: att jag inte är helt LOST.

Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

Snart upptäcker du att du har blivit ett lost-fan precis som kollegan en bit norröver för att efter ytterligare ett tag börja räkna ner precis som den gamle kamraten....

2008-04-07 @ 12:29:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0